Varifrån kommer vi och vart är vi på väg? Den tillfälliga renässansträdgården i Humlegården har svar på både den ena och den andra frågan. Odlingen, som är en del av 2019 års firande av ”Humlegården 400 år”, lyckas faktiskt med konststycket att spegla både då-, nu- och framtid.

En portal av renässansmodell, handflätat staket av pil och bänkar av träd som fällts i staden ger en gedigen inramning till odlingen, som innehåller inte minst humle. En gång i tiden var ju parken bokstavligen en humlegård. Gustav II Adolf lät anlägga den 1619, eftersom han ville ha humle till ölproduktion i närheten av sitt slott. Odling av köksväxter och frukt för hovets behov flyttades också hit.

Sedan dess har Humlegården genomgått ett otal faser, men i dag är tankarna om närodlad mat aktuella både här och i andra parker. Och i framtiden blir kanske stadsodling precis lika nödvändig som på 1600-talet?

Landskapsarkitekten Hildegun Nilsson Varhelyi, som utformat projektet i samarbete med Norrmalms stadsdelsförvaltning, ser det som ”något av en historisk rekonstruktion som speglar det odlingsintresse som finns just nu”.

Hon utgick från kulturväxter som kan ha funnits i Humlegården på 1600-talet och utformade odlingen symmetriskt i olika kvarter. Ett innehåller kål och rovor, ett sallat och andra bladväxter, ett ärter och bönor och ett läke- och prydnadsväxter. Humle växer i ett egetkvarter mot störar. En liten teg med lin, som under 1600-talet var livsviktigt för allt ifrån textiltillverkning till olja och rep, avslutar det hela.

Eventuellt får renässansträdgården stå kvar under nästa år också. Men som i så många andra landskapsprojekt saknas en budget för underhåll.

Hela odlingen är placerad ovanpå gräset för att ytan lätt ska kunna återställas. Men jag hoppas att det här folkbildande landskapsprojektet i stället blir permanent.