Osynligt spektakulärt
Ett tillägg ovanpå en gammal armaturfabrik intill Lunds centralstation. Det är en manifestation för Lunds nytänkande kring transformation och förtätning, skriver Katarina Rundgren.
Kring Lunds centralstation håller ett nytt ”A-läge” på att etableras. På västra sidan – sedan länge ansedd som ”fel” sida järnvägen – finns det nya kommunhuset Kristallen och granne med det likaledes nya Lunds tingsrätt, snart inflyttat. Här byggs även nya bostads- och kontorshus. På centrumsidan etableras spårvagn mot nordöstra delen av staden. Dessutom ska hela stationen byggas om och till av Elding Oscarson i samarbete med C. F. Møller. Effekterna av Öresundsbron och citytunnelsatsningen i Malmö förskjuter tyngdpunkten för investeringar till Skånes stationsområden, statusen ökar och fler centrumfunktioner flyttar dit parallellt med att Öresund som arbets- och bostadsregion expanderar.
Nu är detta inte en säljtext från Region Skåne, utan förklaringen till varför Wihlborgs låtit Kamikaze arkitekter rita en så påkostad och tekniskt avancerad påbyggnad på ett fabrikshus från förra sekelskiftet. De nya kvadratmetrarna utmed järnvägen går att räkna hem.
Huset som fått en påbyggnad – Armaturfabriken – ritades 1906 av August Jakobsson, som länge var både stadsarkitekt och stadsingenjör i Lund. Som så många industribyggnader från den här tiden är den elegant proportionerad med påkostade detaljer i tegel och sandsten, en märkesbyggnad för att manifestera dåtidens teknikproduktion i frontlinjen. Sedan många år är byggnaden omvandlad till kontorslokaler inom en i stort sett oförändrad inre och yttre ram.
När en takvåning i glas och rosttrögt stål adderas till husets befintliga konstruktion är ambitionen paradoxalt nog att den både ska vara samtida och spektakulär men också att den inte ska synas. Byggnaden är nedtryckt i höjd, fasaden mot gatan är indragen för att minska intrycket av volymen och speglar omgivningen med omväxlande reflekterande och transparent glas. På de takterrasser som tillskapas kommer hyresgästerna riktigt nära husets byggnadsornament som tidigare bara anades från gatan.
Mot tågspårens rufFIgare sida har arkitekterna arbetat med mer expressiva uttryck. Här dominerar cortenstålets råa rostighet som så ofta i dag när 1900-talets industribyggnader ska transformeras. Materialet klär de uppdragna trapphusen, delar av takvåningens gavlar samt fyra utkragande rumsboxar. De nya volymerna blir en sorts rostig godsvagnsrad på taket, ett lagom bråkigt tillägg som fångar ögat.
Projektet är väl gestaltat och noggrant genomfört, allt sitter där det ska. Ändå kommer jag på mig själv med att längta efter mer överraskande former. Kanske är det
den ikoniska påbyggnaden Herzog & de Meuron gjorde till Caixa Forum i Madrid för tio år sedan som spökar i minnet. Samma materialpalett, men med ett skulpturalt volymspel bortom det helt ortogonala. Kunde volymerna gestaltats mer intrikat, hämtat mer inspiration från ursprungsbyggnadens eklekticism och formglädje?
Eftersom mindre kontor ofta efterfrågas i dag är den nya takvåningen tekniskt och rumsligt indelad i fyra mindre enheter. I dag hyr Kommunförbundet en del och de andra tre är ihopslagna och disponeras av en advokatfirma. Deras lokaler består av en del med kontorsrum och en avskild del för möten. En mittförlagd korridor fördelar cellkontor åt respektive utsiktssida, medan planlösningen i mötesdelen är något friare. Kamikaze Arkitekter har stått för lokalanpassning men inte inredning. Lokalerna är ljusa och fräscha, vita väggar, nedpendlat undertak, ljusgrå textila plattor på golvet. Möbleringen är oklanderligt opersonlig, några utspridda Jetson i svart läder här och där, superellipsbord, presentböcker och glaskonst. Interiörens verkliga tillgång här är utsikten. Varje utblick erbjuder nya fantastiska perspektiv på Lund, särskilt mot järnvägen där innerstaden har kvar en närmast medeltida gyttrighet.
Att addera en takvåning till ett bevarandevärt hus i ett trångt innerstadsläge kräver både eftertanke och skicklighet. Både antikvarie, stadsarkitekt och byggaktör ska ge tummen upp. Tillbyggnaden till Armaturenfabriken vittnar om den arkitektoniska avspänningspolitik som verkar råda i Lund just nu, präglad av öppenhet och nytänkande. Väl synligt för alla pendlare blir tillägget en manifestation för ambitiös och nytänkande transformation och förtätning av staden.
FAKTA
Kvarteret Armaturen, Lund
Projektets namn: Kv. Armaturen Adress: Gasverksgatan 1&3, Lund Arkitekt: Kamikaze Arkitekter AB: Johan Bignert, ansvarig och handläggande, Christoffer Marsvik, Björn Hegelund, Ylva Hegelund Byggherre: Wihlborgs Fastigheter Entreprenadform: Delad totalentreprenad i samverkan Byggnadsentreprenör: NCC, Rörläggaren, Elfast, Klimatreglering, Klimatkyl, Primo Hiss Bruttoarea, kvm: 1 260 kvm (plan 4 påbyggnadsplanet) Byggnadsår: 2014/2015.
Arkitekten beskriver: Tidens ambition var byggnader som skulle spegla framgång, framtidstro och framförallt den kulturella ambitionen hos en framväxande samhällsbärande klass av industriella entreprenörer.
Industribyggnader var viktiga uppdrag som anförtroddes tidens mest namnkunniga arkitekter. Armaturfabriken är inget undantag, en byggnad med verkshöjd, i dag en ikon i Lund. Läget i Lunds centrum är exponerat, granne med järnväg och station. Beställare är Wihlborgs Fastigheter, påbyggnad med kontor, krav Miljöbyggnad Silver.
Addition med verkshöjd jämförbar med befintlig byggnad. Utnyttja läget för en påbyggnad, expressiv på egna meriter. Inte konkurrera med, eller inkräkta på ursprungsgestaltning.
Det övergripande valet är en lätt byggnad helt i glas något indragen från fasaden.
Mötesrum och trapphus, mer massiva som boxar i corten, utkragande över fasadliv. Angreppsättet är i grunden minimalistiskt, ett medvetet val för att diskret underordna sig den befintliga byggnadens materialitet. Boxarna ger påbyggnaden karaktär och gifter sig med de röda tegelfasaderna.
Påbyggnadens idé är också att tillvarata takets möjlighet som uppehållsyta och utsikten över den medeltida staden. Additionen är en direkt förlängning av den befintliga byggnadens konstruktion, huset under är helt intakt.
Huvudtrapphuset går upp på gårdssidan, trapphusen relaterade till gavlarna kommer upp i varsin fönsterlös kub som bildar avslutning för påbyggnaden. Vi har där valt ett uttryck med kvadratiska plåtar som är något utvinklade i ett oregelbundet mönster. Avsikten är underdelning av boxarna och att ge påbyggnaden karaktär. På natten skall svagt ljus sippra ut genom springorna i plåtarna, som en ”armatur”.
Planlösningen följer det minimalistiska konceptet. Service och funktionsytor är relaterade till entréerna, resten i princip helt öppna planer med mötes rum i boxarna. Mellanväggar av glas som kan sättas upp efter respektive hyresgästs behov. En lösning hållbar över tid och flexibilitet för olika behov.
Endast tiden kan utvisa i vilken mån projektet lyckas förvalta verkshöjden i befintlig byggnad på ett respektfullt sätt.
Kamikaze arkitekter
