Hur bor kor?
Hur kan kor få bättre livsmiljöer? Mats Fredriksson på Fredriksson Arkitektkontor i Norrköping har satt sig in i kornas universum och ritar innovativa stallbyggnader. Ylva Frid har mött honom.
Högst upp under takbjälkarna på den gamla vinden i Knäppingsborg i Norrköping sitter Fredriksson Arkitektkontor. Nyligen belönades deras förslag till framtida stall för dikor, alltså kor som går med diande kalvar, för mest innovativa arkitektur i en tävling som Jordbruksverket anordnade.
– Det är inte särskilt många, förmodligen ingen, arkitekt i Sverige som är insatt i detaljerna kring hur man ritar djurstallar för lantbruket, säger Mats Fredriksson medan han visar modeller över kontorets förslag. Lantbrukets byggnader är ju undantagna från bygglov, så det är i princip aldrig någon med arkitektkompetens som är inblandad i utformningen.
Uppgiften var att utforma en framtida anläggning för dikor, i samarbete med en bonde som var intresserad av att uppföra den. Byggnaden skulle även kunna fungera som en typbyggnad som andra lantbrukare enkelt skulle kunna anpassa och uppföra på sina egna gårdar. Reglerna kring djurhållning är minutiösa, och allt måste fungera för att få en bra verksamhet. Tillsammans med agronomen Helena Olsson Hägg, som arbetar med utformning av kostallar, har Mats Fredriksson satt sig in i hela den värld som styr hur dagens kor och kalvar lever. Ett litet universum i sig, som har ger en snabb inblick i.
– Kor har en väldigt tydlig social ordning, och behöver ha koll på var i rangordningen de befinner sig. Blir det för många kor så är det svårt, och då blir korna oroliga.
Stallen har därför arrangerats i enheter utifrån en familjegrupp på runt trettio kor. Antalet enheter kan sedan variera beroende på hur stor anläggningen är. I varje enhet går både kor och kalvar, och det är en sak som gör deras förslag speciellt, förklarar Mats Fredriksson.
– Vanligtvis håller man kalvarna i en särskild avdelning, men det innebär också ett stort riskmoment i arbetet, för då måste man flytta djuren under den period de är mest känsliga. Här har vi i stället gjort kalvningsbås längs sidorna, så när en ko ska kalva så blir den placerad där. Efter några dagar när kalven är lite större så kan den gå ut till de andra, och då byggs kalvningsbåsen om till kalvgömmor genom att placera grindarna så att de stora korna inte kommer åt. Då kan kalvarna skutta in där och gömma sig.
Tjurarna har sin egen avdelning på kortsidan av byggnaden.
– Tjurarna står mest här och avvaktar under vinterhalvåret, det är först under grönbetet som de har någon kontakt med korna. Intill finns det som vi kallar rekryteringsavdelningen, för de yngre kvigorna.
Att den enheten gjorts fristående är dels för att tjurarna även skulle kunna placeras i en helt annan byggnad, och dels för att de bryter måttserien som styr utrymmena för kor och kalvar.
– Allting kring djurhållning är väldigt juridiskt reglerat, och det finns tydliga krav på mått för vilka utrymmen de ska ha. Kor och kalvar har sin måttkedja och tjurarna, som är större, har en annan.
Fredriksson Arkitektkontor, som är inriktat på historiska miljöer, har tidigare arbetat med kungsgårdar och andra lantbruksegendomar som ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk eller Riddarhuset, men då har det inte varit produktionsbygg-naderna som varit i fokus. Nu fick de möjligheten att även titta på själva ekonomibyggnaderna. Funktionsmåtten för dagens lantbruksbyggnader hänger dels samman med kraven på att djuren ska ha en bra livsmiljö, men också med ekonomi och att skapa en rationell arbetsmiljö. Att få till en bra byggnadsvolym utifrån de förutsättningarna har varit en stor utmaning.
– De traditionella ladugårdarna är smala med hög takresning. Det har varit standard sedan tidigt artonhundratal, kanske längre. Det som hänt under andra halvan av 1900-talet är att breddmåttet i byggnaderna ökat väldigt mycket. Det blir det mest rationella och mest lönsamma rent produktionsmässigt, den slutsatsen kom vi också fram till i vår studie. Men när man optimerar efter de parametrarna så blir volymen lätt en platt padda med låglutande tak. Det blir ganska trista byggnader, och vi ville se om man kunde göra något annat av den själva volymen.
I modulsystemet kontoret de tagit fram har de hittat ett annat sätt att arbeta med takkonstruktionen, som ger helt andra möjligheter i uttrycket.
– Vanligtvis är ju takstolarna i en byggnad uppradade efter varandra som en lång limpa, med sekundärbärningen på längden för att ge plats för isolering. Men här behövs ingen isolering, tanken är att byggnaderna ska vara väldigt luftiga och ha en karaktär av utomhus. Då kom tanken upp att man ju faktiskt kunde vända på det; placera takstolarna på längden i stället, och sedan kan man enkelt skapa väldigt olika volymer genom att anpassa höjden på de bärande pelarna.
I en rad 3d-printade modeller som ligger på bordet syns några av variationerna som kan uppstå.
– I ett flackt och öppet landskap vill man gärna kunna hålla nere höjden, medan i en skogsbygd kan man jobba med ett mer varierat taklandskap.
Konstruktionen är i limträ, och väggarna täcks av ett tunt nät, som ger vindskydd med samtidigt gör byggnaderna luftiga.
– Egentligen är det inte så mycket för kornas skull som man alls har en byggnad, utan mer för dem som arbetar där, konstaterar Mats. Korna uppskattar såklart om inte snöstormen piskar rakt in på dem på vintern, men det är framför allt för att få en rationell och bekväm arbetsmiljö för djurskötarna som man gör stallbyggnader.
Bakgrunden till Jordbruksverkets satsning var bland annat att man ville stimulera mer innovativ arkitektur i lantbruket, och också underlätta för investeringar för att hålla fler betande djur som håller landskapen öppna. I uppdraget för Jordbruksverket ingick att ha en specik bonde som var intresserad av att uppföra en byggnad.
– Vår uppdragsgivare hör till familjen Ax:son Johnson, som äger Valsjö gård utanför Nynäshamn. Det visade sig att Ax:son Johnsonför sjuttio år sedan var superintresserad av kor, han uppförde anläggningen där som en mönsteranläggning för sin tid, och importerade nya raser till Sverige. Nu har gården varit utan djur i många år, men planerar nu för 120 kor som ska beta landskapet runt gården. Det är ju företagare som har det ekonomiska för ögonen, de skulle inte göra en sådan investering om den inte var lönsam. I dag ligger mycket av lönsamheten i naturvården, eftersom den ger bidragsintäkter att hålla markerna öppna.
– Det var ju ingen tävling för radikala experiment det här. Allting skulle fungera, och vi behövde redovisa väldigt tydliga kostnadskalkyler för projekten. En viktig del har varit att skapa en bra arbetsmiljö för människor, och få en anläggning som är rationell och lättarbetad. Att arbeta med kor är också ett tungt och riskfyllt arbete, det är stora djur som kan bli farliga för den som arbetar.
På gården i Valsjö är arbetet i full gång med att gjuta grunder för byggnaden, anställa personal och köpa in kor. Förhoppningen är att korna ska vara på plats till sommaren.
