Turism är en av världens största industrier. En industri med en mjuk kärna: främlingen som vill bli förförd. Turistens sökande blick – efter det lustfyllda, det som är exklusivt, det man kan skriva hem om – förändrar städer. En del lever upp i blicken, som Luzern i Schweiz där de exklusiva armbandsuren – en i sig tynande industri – upptäckts av den allt mer ökande kinesiska Europaturismen. En del går under i blicken, som Florens, en stad som bett om att få hamna på UNESCOs lista över hotade kulturarv, på grund av turismen och vad den gör med en plats.

Vi har sökt i de många spåren av turistens blick. Längs den nutida kinesiska Grand touren som ser Europa som en enda plats med starka varumärken som Luis Vitton, Paris, Hugo Boss och Florens. Tillbaka till den gamla Grand touren, 1700- och det tidiga 1800-talets, när nordeuropéer återupptäckte och samlade in det klassiska Europas kulturkanon. De kom hem och byggde palats i nyklassicism. Vi har klivit genom de snurrande hotellens revolving doors, turismens kanske tydligaste byggda objekt: En stor maskin – en boendemaskin – men en maskin som främst ska leverera en atmosfär. Och vidare följt längs pilgrimsvandringens småorter, en vandring till synes bort från massturismen och lyxkonsumtionen, där den individuella resan blir helig.

I turismen finns ofta en längtan tillbaka, till svunna tider och berättelser, orörda tillstånd, men också en bild av hur framtidens städer kan kan komma att gestalta sig.