Staden #55 Rom – politik i ruiner

Vi kommer till ett Rom som har mått bättre. Borgmästaren Ignazio Marino avgick i höstas. Han hade börjat städa upp i administrationen. Konspirationsteoretikerna ser hans avsked som en komplott. Rom är ett Brutussamhälle. Tragedin är ständigt närvarande i stadens berättelse om sig själv.

Roms moderna historia – efter att staden blev huvudstad i och med Italiens enande 1870 – är en historia om politisk förmåga och oförmåga. Vi gav oss ut i Brutussamhället på jakt efter platser som byggts när politiken sökt en väg framåt, sökt att ena en stad som alltid tycks dras mot sönderfallet.

I trädgårdsstaden Garbatella ser vi spåren av en tidig progressiv social-liberal politik på de gröna gårdarna. Vid de sociala arbetarbostäderna som imiterar de italienska lantliga villorna anar vi ett Rom som hade kunnat växa till en helt vanlig modern europeisk storstad, ett Wien eller Madrid.

Istället kom fascismen. I Roms centrum rensade de fram de exklusivaste filéerna av stadens monumentala arv och skickade ut folket som bott där i hundratals år till platser som Garbatella. Vart vi än ser i nutidens centrala Rom, dess monument och symboler, ser vi en fascistisk föreställning om staden, men också en rörelse framåt, en idé om ett modernt Rom som bar sin antika storhet i sitt centrum.

I det en kilometerlånga modernistiska storverket Corviale – uppfört under flertalet år i slutet av 1970- och början av 1980-talet – ser vi den tydligaste byggda symbolen för det kommunistiska Roms uppgörelse med stadens spekulationsbyggande. Vid det enorma husets fot har nutidens Romare illegalt ockuperat det pastorala landskapet och börjat odla grönsaker och bygga informella bostäder.

Rom har varit en symbol för politiken och politikens rykte; i en republik, ett imperium, en kyrka eller i en nation. Men samtidigt har Rom också alltid varit ett konkret relationssamhälle, där politikens förmåga och tillkortakommanden knyts till enskilda personer och beslutsfattare. Och i dessa relationer har romarnas grundläge, enligt tradition, varit att återkommande bli besvikna.

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet