När OkiDoki! just vunnit plantävlingen för Vallastaden liknade Anders Kling (Arkitektur 5/2013) deras vinnande förslag vid European Village i Västra hamnen i Malmö. European Village var tänkt att spegla nio europeiska länders tradition och har en friare form av variation och uttryck än övriga Bo01.

Gemensamt för flera av planerna vi belyste i samma num­mer, H+ i Helsingborg och Norra Sorgenfri i Malmö till exempel, var drömmarna om småskalighet, kreativitet och gemenskap. Man gjorde renderingar med ängsmark mellan husen och små ölbryggerier. Kanske en naturlig reaktion – de senaste decennier­nas planering har på olika sätt svarat både mot den storskaliga modernismen och uttryckt en längtan efter autenticitet.

Nu står Vallastadens första etapp färdig, ett under av små­skalighet på åkern intill Linköpings universitet.

På fyra år är det en del som hunnit hända, bland annat har insikten sjunkit in om att den nuvarande bostadspolitiken inte fungerar, liksom den om fastighetsbolagens makt och höga vinstmarginaler. På grund av det här systemet blev det helt enkelt inga billiga hyresrätter i Vallastaden.

Det bästa med Vallastaden, skriver Anders Kling i Arkitektur 5/2017, är att den erbjuder en lösning på hur man kan förändra det nuvarande systemet inifrån, utifrån rådande förutsättningar. Hur kommuner själva, tack vare planmonopolet, kan förädla sin mark.

För drömma kan man alltid. Vallastaden är ett svar på hur det faktiskt blir om man följer drömmen, planerar för det oplanerade och ger mindre enheter till fler byggföretag. Ett experiment, om man så vill, med hur de frihetliga visionerna fungerar ihop med den bistra verkligheten.