Skottlands parlament i Edinburgh av Enric Miralles/EMBT från 2004. En stimulerande mångfald enligt Sarah Williams Goldhagen.

Hela människans hus

Welcome to your world. How the built environment shapes our lives. Sarah Williams Goldhagen (Harper Collins, 2017)

”Den kognitiva revolutionen” är arkitekturkritikern Sarah Williams Goldhagens dramatiska beskrivning av genomslaget för de nya kunskaperna i neurovetenskap och miljöpsykologi inom arkitekturen. Genom att mäta hjärnans aktivitet kan man registrera hur vi uppfattar och påverkas av färg, form, rum, ljud och ljus. Dessa kunskaper tolkar hon till bevis för tesen att nutida (amerikansk) arkitektur som regel är förfärlig. I detta finns paralleller till det svenska Arkitekturupproret men där upphör också likheterna. Att den moderna arkitekturen i sina bästa stunder är oöverträffad när det kommer till att se till hela människan är Williams Goldhagen övertygad om. Problemet är bara att de bästa stunderna inträffar alltför sällan. De som är i störst behov av en genomtänkt byggd miljö är ofta de som får den sämsta, samtidigt som en beklämmande kombination av okunskap och ointresse bereder väg för en arkitektur som är både dyr och dålig. I dekonstruktivismens godtyckliga vinklar ser hon ren cynism.

Med stöd i bland annat Nobelpristagarna May-Britt och Edvard Mosers forskning om hjärnans positioneringssystem pläderar hon i stället för en ”mönsterbildande komplexitet”, det vill säga en arkitektur som belönar behoven av att finna både strukturer och variation. I dessa, liksom i mer uppenbara kvaliteter som betydelsen av dagsljus och frånvaro av buller (svensk forskning!) är det lätt att hålla med och värdefullt att få beläggen samlade. Notapparaten är en intressant läsning i sig. Boken är banbrytande i sitt populärvetenskapliga tilltal.

Men även om forskningen om hur exempelvis formbaserade signaler är nedärvda medan ytbaserade signaler är inlärda säkert är riktig, kan ingen forskning säga oss hur detta bör gestaltas. Tillämpningar är också kulturberoende vilket författaren i sin iver att finna generella sanningar ibland missar. Idén om en allomfattande byggnadsstadga som föreskrev att varje bostad ska ha direkt sol ett par timmar om dagen skulle vara förödande i stora delar av världen.

Welcome to your world är ett slags kognitiv beteendeterapi för arkitekturen; att berika den byggda miljön ger mätbara resultat. Det gränsar till en fysisk determinism; att människan blir det den byggda miljön gör henne till. Skillnaden mellan det öppna och det ödesbestämda är inte författaren tydlig med, den måste man själv förstå. Men att den byggda miljöns betydelse lyckligtvis går bortom det mätbara, förringar inte forskningen. Det är bra att veta att man blir frisk fortare i fin form.

 

Mer innehåll om ämnet