Vinnarna av Ung Svensk Arkitektur-priset: ”I naturen finns
 det inget vitt”

I mörka lokaler med låg takhöjd två trappor upp i Nordstans galleria 
i Göteborg har Vasakronans regionkontor fått nya lokaler. Färgsättning, 
möbelformgivning och planlösning har gett ett arbetslandskap bortom det förväntade. Katarina Rundgren har intervjuat vinnarna av Ung Svensk Arkitektur-priset 2015.

Utformningen av Vasakronans nya region­kontor indikerar att kontorens 
leklandsera går mot sitt slut och att 
naturen istället blivit en ny referenspunkt. Här har Okidoki arkitekter skapat en arbetsplatsterräng med gläntor, 
förtätningar och mycket grönska.

Var detta självklart för er från början?
Alexandra Lindberg (AL): Referensen till urban grönska, gröna rum och platser i naturen kom fram i dialog med personalen. Kanske var Vasakronans tankar om att vara en arbetsplats där människor, verksamheter och grönska växer tillsammans viktig här.
Karin Skoglund (KS): En aktivitetsbaserad arbetsplats ska erbjuda en dynamik mellan 
zoner för arbete, puls, fokus, lugn och rekreation. Vi ville skapa rum för detta och även 
skapa överraskningar när man rör sig i lokalen, mellan ljust och mörkt och offentligt och privat.

Berätta om platsen – vi befinner ju oss 
i en rätt speciell miljö?
KS:
 Kontoret ligger två trappor upp i Göteborgs kommersiella centrum, byggt tidigt 
1970-tal. Ett inomhusshoppingcenter med 
37 miljoner besökare årligen, men få höjer blicken över gatuplanets butiksfasader.
Annika Hedeblom (AH): Ju mer vi har varit här desto mer gillar vi det. Nordstan är fullt av kontraster, både nedgånget och uppfixat och för många olika typer av människor. Som en stor­ägare här ville Vasakronan ge någonting tillbaka. Ambitionen var ”ett drivhus mitt 
i stan”.

Vad fanns det för ingångsvärden och förutsättningar?
Moa Rundlöf (MR): När vi började projektet undersökte Vasakronan flera olika lokaler, och just den här var fruktansvärt deppig. Mörk, lågt i tak, mycket installationer, konstiga pelarlägen, men med fantastiska utblickar mot Brunnsparken och Nordstan.
AH: Vasakronan hade redan förberett organisationen på att kontoret ska vara aktivitetsbaserat. De hade tekniken och infrastrukturen framme, allt var på plats för att vi skulle kunna göra vårt jobb bra. Nytt för många var att jobba papperslöst, att inte ha någon fast plats och att städa bort sina papper och pärmar.

Hur har ni arbetat med det aktivitetsbaserade, och hanterat frågor och oro kring det?
AL:
 Det fanns en rädsla för att aktivitetsbaserat var som en stel mall. Därför var det så viktigt att lokalen blev aktivitetsbaserad utifrån organisationens behov, att verkligen alla önskemål kom fram. Först då kan alla olika grupper känna sig representerade, och uppleva att det aktivitetsbaserade är anpassat för dem. Men visst, det är en lösning som kanske inte passar för alla.
KS: Jag trodde att oron skulle vara en generationsfråga, men det är både unga och äldre som har varit antingen oroliga eller otroligt entusiastiska. Något vi ville undvika var att skapa en möbelutställning, med olika fräna och aktivitetsbaserade möbler. Lokalen och möblerna skulle hänga ihop!

Utformningen av ett kontor handlar 
om att organisera maktrelationer. Hur har ni arbetat för att luckra upp de rumsliga hierarkierna och utveckla 
Vasakronans variant av ett aktivitets­baserat kontor?
AH: Vi ville verkligen förstå organisationen, och lade upp en process för att kunna göra ett bra förslag. Vi intervjuade alla 48 anställda, 
vi hade workshoppar med lednings- och referensgrupper.
AL: Vasakronanspelet som vi tog fram blev ett verktyg för att få alla att öppna sig mer och hitta konkreta frågor att diskutera kring. En del var ett enkelt rollspel: ”Vad tror du att den eller den gör en dag på jobbet?” Det fick igång samtalet och visade på behov och kopplingar vi kanske inte sett annars. Spelet gjorde att alla deltog på ett mer demokratiskt sätt.
MR: Det har också varit bra att vi har fått 
tid att sitta med i receptionen och med teknikerna och prata i detalj om exakt hur många presentchokladaskar, ritningar eller skor som ska få plats. Detaljkunskapen har gjort att vi kunnat rita möbler och rum som verkligen funkar för deras behov.

Vid en workshop med hela personalen hittade man fram till det gröna konceptet. ”Pocket park” knäcktes av OkiDoki-medarbetaren Viktor Alm, och tankefiguren fungerar på många nivåer. Den skapar en tydlig berättelse och struktur i lokalerna och fungerar även som en inspiration för färgsättning samt den till stora delar specialritade inredningen.
KS: Jag tror aldrig jag har arbetat så mycket med en plan som denna, med att hitta gränsen mellan offentligt/privat i entrén, läge för reception, mötesrumskvarter och kök. Driftteknikernas del (verkstaden) ställde särskilda krav på rörlighet och ljudnivå. Alla dessa aktiviteter samlas intill varandra vid entrén, som tydligt avskilda men öppna rum man lätt kan röra 
sig emellan.
MR: En del av det aktivitetsbaserade arbetssättet är att det förändras över tid, så det måste lokalen stödja. Därför finns få väggar, men många flyttbara rumsdelare. Ska man vara lite självkritisk så är kanske några av dem lite tunga. Men kubbgolvet ligger som en sammanhängande yta i hela lokalen, så egentligen finns få flyttbegränsningar.

Färger- och materialpaletten är ju 
slående i lokalen, en mångfald som ger lugn och identitet. Hur har ni jobbat 
med detta?
MR: I naturen finns inget vitt, och vi ville ifrågasätta normen om en neutral bakgrund. I lokalen finns tre färgteman med vardera tre underfärger, kombinerade för att skava lite. 
Det är skitkul med färger, men det får inte bli för rörigt eller kosta för mycket. Mellanfärgen har utgjort snickerifärg, så att det gått att 
beställa standarddörrar och så. Även om paletten är ganska liten blir det varierat när snickerierna ibland är ljusare än väggen, ibland mörkare.
AL: Vasakronan upplever det som en lugn och harmonisk miljö. Vi har försökt hålla ihop lokalen med färg, och kopplat på mönster, material och detaljer med inspiration från trädgårdar, som Gunnebostängsel och plank.

Varför blev det så bra, tror ni?
KS: Vasakronan var en så bra beställare 
och vi visste från början att vi fick jobba med hela processen: idéarbete, bygg­projekt och inredning med många specialritade möbler 
och detaljer samt belysning. Vi har inte gjort 
en sak i taget utan allt flätades ihop till ett projekt. Det tror jag varit avgörande för att helheten blivit så bra.
AL: Det har också spelat en stor roll för 
resultatet att vi hade så bra projektledning, byggare och inredningssnickare och att vi kunde vara mycket på plats. Liksom att vi fyra 
har följt projektet hela vägen i en väldigt integrerad process, och trots olika ansvarsområden kunnat stötta varandra i olika skeden.

Porträttbilden: Fr v Annika Hedeblom, Alexandra Lindberg, Moa Rundlöf och Karin Skoglund 
som tilldelades Ung Svensk Arkitektur-priset för utformningen av Vasakronans regionkontor 
i Göteborg. Foto Emelie Asplund

PROJEKTFAKTA:
Adress: Götgatan 15, Göteborg. Arkitekt: OkiDoki! Arkitekter genom (bokstavsordning): Victor Alm, Annika 
Hedeblom, Patrik Larsson, Alexandra Lindberg, Moa 
Rundlöf, Karin Skoglund, Rickard Stark
Byggherre: Vasakronan genom Carolina Wadsten.
Byggare: 
RO-Gruppen (förtroendeupphandling).
Inredningssnickeri: Aröds Inredningar.
Projektledning: AKURO bygg­projektledare genom Johanna Cederfelt.
Brutto­area: 1 100 kvm.
Byggnadsår 2014.

Mer innehåll om ämnet