I Umeå har ett forskningsprojekt om framtidens busstation skapat debatt. Annica Kvint berättar om A Station of Being och om vad som kan hända när vision möter verklighet.

Luta dig tillbaka, slut ögonen. När bussen närmar sig kommer busstationen att signalera det. Den lika futuristiska som filosofiska busstationsprototypen A Station of Being är utrustad med ett antal vridbara ”träkapslar” som man kan luta sig emot medan man väntar. Med ljud- och ljussignaler berättar stationens smarta innertak när en buss närmar sig. Varje busslinje har sin specifika klockspelsmelodi.

A Station of Being utformades för att symbolisera framtidens smarta universitetsstad och står sedan ett år tillbaka utanför universitetsområdet i Umeå. Stationen kom till i ett samarbete mellan forsknings-institutet RISE and den holländska designern och ingenjören Rombout Frieling och finansierades av Umeå Kommun som en del av EU-projektet Ruggediesed.

På avstånd påminner busstationen om ett lågt soffbord med kraftiga dimensioner. Under ”bordsskivan” hänger de roterbara, böjda kapslarna av trä som ska skydda de väntande busspassagerarna mot vinden.

– Många människor gillar att luta sig mot något, snarare än att sitta på något. Det tog vi vara på i designen, berättar Rombout Frieling.

För ett år sedan nominerades busstationen till ett designpris i London. Men på hemmaplan i Umeå har prototypen blivit något av en vattendelare. Möjligtvis underskattade projektgruppen den svenska vintern. I Västerbottenskuriren publicerades en debattartikel av historikern och debattören Lena Berggren med rubriken ”Busstationen som dumförklarar medborgarna”.

”Hur ska man uppleva sju vridbara trästrutar som rymmer en person vardera som mer positivt än traditionella busskurer med väggar, när vinden viner en iskall vinterdag och det trängs 30 personer på en av Umeås mest använda busstationer?” frågade sig Lena Berggren, och beskrev hur den i hennes ögon bristfälliga presentationen av projektet fick henne att känna sig korkad, omodern och allmänt fel. Och det var ju knappast meningen.

Att designerna prioriterat form före funktion kan man konstatera. Även barn och personer i rullstol åker ju buss, men får klara sig helt utan vindskydd här. Men mest av allt pekar A Station of Being på behovet av att vara omsorgsfull inte bara i sin design utan också i kommunikationen kring den.

A Station of Being är ett experiment, en prototyp att vidareutveckla. Det hade projektgruppen vunnit på att kommunicera tydligare.

Annica Kvint är journalist och redaktör för Arkitektur.