I bildcentrerade tid blir den genomarbetade interiören en raritet
Inredning reduceras ofta till kommersiella scenografier som byts ut snabbt. Annica Kvint efterlyser mer fokus på helhet och långvarighet.
En helgjuten interiör ser inte bara bra ut på bild. Den fungerar i vardagen och rymmer något för alla sinnen. I vår bildcentrerade tid blir den genomarbetade interiören alltmer av en raritet, men i det här numret presenterar vi några av undantagen som bekräftar regeln: Från Joyn Studios minutiöst genomförda inredning av stjärnkrogen Frantzén, via Tengboms skickliga iscensättning av Tokyos undre värld i restaurang Tako till New Orders åttiotalistiskt Memphisinuerade vietnamesiska bistro och karaokebar Sing Sing.
Missa inte heller Ingrid Sommars intervju med Studio Halleroed, möbelhantverkaren och en byggnadsarkitekten som tillsammans gjort succé som butiksinredare.
Både krog- och butiksinredningar har dock sina begränsningar. Ofta reduceras de till kommersiella scenografier, som byggs och rivs i rekordfart. Det vet inte minst In Praise of Shadows, vars genomtänkta butiksinredningar för manchesterspecialisten the Cords i fem världsstäder knappt hann komma i bruk innan företaget gick i konkurs. I Stockholm står dock den lyckade inredningen än så länge kvar i butiken vid Stureplan, i hopp om en ny passande hyresgäst.
Ett sådant öde kommer knappast att drabba Åke Axelssons omsorgsfullt gestaltade inredning i Värmlands museum, som vi också presenterar i det här numret. Däremot finns risken att det helhetstänkande som utmärkt denne nestors karriär försvinner med honom. Inredningsarkitekturens framtid diskuteras i det här numrets reportage. Kan Malmstensskolans möbelhantverkare spela en större roll i en tid då allt färre inredningsarkitekter utbildas?
I en essä studerar också Tomas Lauri Italienska Kulturinstitutets och Norrköpings stadsbiblioteks interiörer. I båda fallen fanns en stark tro på konstruktionen som en del av uttrycket. Definitivt en tråd att ta upp igen.