Kirunas stadsflytt är långt från komplett. Men nu står det nya stadshuset av Henning Larsen där. Kristallen, en milstolpe på vägen mot ett ”nytt” Kiruna.

Kiruna är något så ovanligt som en svensk stad som fortfarande är uppbyggd kring en enda industri. När många andraföretag övergivit sina orter för låglöneländer stannar LKAB kvar, av en enkel anledning. Gruvan.

Att ifrågasätta stadsytten är inte svårt. Den nya platsen upplevs som mörkare och saknar de magnika vyerna. De frågor som uppstår tycks självklara: Bör man bygga kvartersstad på den här platsen? Vilka av de äldre byggnaderna ska bevaras? Hur mår invånarna av att man river deras hus? Hur kommer kostnaderna för nybygge slå mot invånarna?

Arkitekturs kritiker Ylva Frid har i det här numret besökt det nya stadshuset av Henning Larsen. Håller det nya huset, som utlovat, samma höga kvalitet som det gamla? Ni läsare kan i det här numret också själva bilda er en uppfattning. Fotografen Mikael Olsson har tagit unika bilder av Kirunasföre detta stadshus av Artur von Schmalensee. Huset, som fick det tredje Kasper Salin-priset 1964, töms nu på innehåll och lämnas efter nyår över av kommunen till LKAB för rivning.

Kiruna är den gruvstad som får mest uppmärksamhet i media. Men även Pajala har planer på att återuppta gruvnäringen, vilket ställer nya krav på stadens arkitektur. Och i Gällivare pågår en liknande stadsytt redan: i en intervju på sidan 52 berättar kontoret Warm in the winter om sitt arbete på platsen.

Skribenten Erik Persson och fotografen Emil Myrsell väcker frågor om gruvstädernas dilemman. I ett personligt reportage tvinnas humanistiska frågor ihop med samhällsekonomi. Hur påverkas människor av att deras minnen rasar ned i en gruva? Är det hållbart att Sveriges kommuner ska konkurrera om skattebetalare? I så fall – är det rättvist att ett statligt bolag som LKAB tar ut vinsten av en kommuns mineralutvinning? Och vad händer när gruvan plötsligt verkar sina?

Kiruna är Sveriges intressantaste stad just nu. Stadsflytten ställer det moderna samhällets värderingar på sin spets. Finns det ens några alternativ, när malmen till varje pris måste brytas?