På grund av smartphones och internet är allt fler allt mer uppkopplade mot jobbet. Hemmet blir allt oftare också en arbetsplats. Samtidigt har kontor, hotell och även andra ytor i det offentliga rummet sedan några år alltmer börjat likna hem. På de nya kontoren ser vi färre egna skrivbord och fler hemlika soffgrupper och fåtöljer.

Den term som oftast får beskriva idealet kring livsstilen av ständigt arbete är ”kreativ”. Den kreativa vill, som Jack Self uttryckte det i Architectural Review nr 1/16, gärna likna sig vid en okonventionell konstnär. Och vad är en konstnär, menar han, om inte en sekulär munk eller nunna som ersatt Gud med Konsten? Eller i det här fallet Jobbet.

I Arkitektur nr 7/2017 presenterar vi några nya kontor, som kallar sig till exempel hub och co-working space. Symptomatiskt för dessa nya typologier för arbete, är att arbetet sker i grupp men ändå individuellt, på en plats där det ska kännas som om man inte arbetar, utan som att vara på ett café med kompisar och samtidigt vara ”kreativ”. För enmansföretagaren finns också nya sorters kontor att tillgå, till exempel via sajter där man kan hyra någons lägenhet som frilanskontor dagtid. Symptom på att arbetslivet blir allt mer otryggt, som Annica Kvint konstaterar i ett reportage på sidan 36.

Utvecklingen syntes också i många nybyggda lägenheter i Vallastaden. Här består många hem, tänkta för familjer eller kollektivboende, av ett enda stort generellt rum, med kök och soffa, där alla kan vara tillsammans men ändå ”kreativa” och ensamma med sina laptops. Medan sovrummen krymper, blir som celler i ett kloster.

I sin artikel om SEB:s nya kontor nämner Claes Caldenby Zygmunt Baumans träffande begrepp ”flytande modernitet”, en beskrivning av ett samhälle där allt är föränderligt och ingen har kontroll, varken stater eller företag, och där människor erbjuds individuell frihet i stället för kontinuitet, och det som då återstår är tomhet.

De nya kontorsformerna hittas på av ängslighet att inte locka anställda. Men kanske är det fler än jag som tänker att orden hub, co-working space och andra ställen där olika företag hyr in sig, faktiskt har en fullt duglig svensk översättning: kontorshotell. Och att det adekvata ordet för vår tids ideal inte är ”kreativ”, utan lukrativ.