Slaget om skrivborden
Klubb, hubb eller innovationshus. Kalla det vad som helst: bara inte kontor. Digitaliseringen förändrar både tid och rum, konstaterar Annica Kvint.
”Arbete är något du gör. Inte en plats du går till.” Det slog Bill Gates fast redan 2005, och sedan Microsoft lanserade det trådlösa kontoret har utvecklingen gått i en rasande fart. I Sverige marknadsfördes Microsoftkonceptet Det Nya Arbetslivet (DNA) som ”individuellt, fritt och rörligt”. När Murman Arkitekter 2013 utformade Microsofts huvudkontor i Kista valde man temat ”staden” med tanken att de olika ”kvarteren” skulle skapa lustfyllda, alternativa arbets- och mötesplatser. Det hela resulterade i att de anställda sitter på en mindre yta än tidigare, men att de å andra sidan har fler stolar att välja på. Traditionella arbetsbord har minimerats till hälften, i förhållande till antalet anställda.
I dag är aktivitetsbaserade kontor mer regel än undantag. Men bara på de få år som gått sedan Microsoft Sverige fick sitt nya kontor har utvecklingen tagit ytterligare ett stort kliv. I dag talar allt fler om kontor i termer av hubb, klubb eller innovationsplattform.
Digitaliseringen håller på att i grunden förändra både hur vi jobbar, handlar, umgås och lever våra liv. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder och Stockholm kommer att bli en av de första städerna i världen att få 5G-nätverk. Det påverkar inte minst våra arbetsplatser.
I utvecklingssammanhang talas om ”Spotify-principen”: att de flesta kommande förändringar handlar om att optimera både tid och rum. Många byggnader står tomma stora delar av dygnet – tänk om det fanns sätt att använda all den där ytan hela tiden?
Kraven på snabbrörlighet och flexibilitet är kanske det som utmärker arbetslivet mest i dag. Digitaliseringen bidrar till att allt fler människor på en och samma gång alltmer sällan och allt oftare är ”på jobbet”. Om de har något jobb att gå till, vill säga. Genomgripande strukturförändringar på arbetsmarknaden gör att den era då anställning var en norm snart är förbi. Många är redan del av vad som kallats den nya ”gigekonomin”.
Ska man tro filosofen, framtidsspanaren och författaren Alexander Bard kommer vi i framtiden inte att ha några kontor över huvud taget, av den enkla anledningen att det inte kommer att finnas några jobb. I boken Nätokrati beskriver han en ny tid präglad av automation och mikrokapitalism, där medborgarna försörjer sig på att utföra olika tjänster åt varandra och swisha småsummor fram och tillbaka. Men där är vi inte än, om vi nu någonsin kommer dit.
– I dag befinner vi oss snarare i en experimentfas, menar Mattias Hansson, som tar emot mig i den hotelliknande lobbyn på AMF Fastigheters co-working space Epicenter. Det är en av flera nystartade arbetsklubbar i Stockholms city, där företag av olika slag och storlekar hyr in sig och förmodas bli mer kreativa av sitt nätverkande.
Mattias är verksamhetsansvarig för detta 11 000 kvadratmeter stora ”innovationshus” som öppnade under hösten 2016. Han beskriver sig själv som något av en curator:
– Det är jag som ska se till att det är rätt mix av företag som blir medlemmar här, säger han, och öppnar dörren med hjälp av det chip han har inopererat under huden på sin vänstra hand. Chipet, berättar han, är resultatet av att SJ, som hyr några kvadratmeter här, kom i kontakt med en av de it-entreprenörer som också är hyresgäst. På chipet kan han också ladda sina tågbiljetter.
Epicenter är en medlemsklubb med 3 500 medlemmar. Microsoft är ett av de stora företag med huvudkontor utanför stan som hyr en mindre yta till sin innovationsavdelning här. SEB och Telenor är några av de andra. I övrigt hittar man bland hyresgästerna alltifrån digitala start ups till reklambyråer, små kommunikationsbyråer och enstaka enmansföretagare.
– Vi är inte något kontorshotell och inte en start up-hub. Snarare en scale up-hub och en innovationsplattform, kategoriserar Mattias Hansson.
Allt startade med att en grupp it-entreprenörer, med Ola Alvarsson och Patrik Mesterton i spetsen, besökte AMF Fastigheter och efterlyste en ny typ av kontor, eller snarare kluster, med korta kontraktstider.
– Se det som att ni är TV4 och vi är produktionsbolaget, sade entreprenörerna. Ni har kanalen, vi kan komma med intressant innehåll.
På Epicenter har nu hyresgästerna uppsägningstider på en till sex månader. Ett viktigt kriterium för att bli antagen som medlem är att företaget har ambitioner att växa och vill interagera med företag i andra branscher. I den öppna ljusgården, som lika gärna skulle kunna tillhöra ett hotell, anordnas 15 till 20 olika events i veckan. En trappa ner finns också en eventyta för upp till 360 personer.
Vi går på rundtur i huset och lämnar de öppna ytor där hyresgäster i mån av plats kan sitta och jobba på en caféstol för 2 500 kr i månaden. Vi passerar ytor med små ljudisolerade ”holkar” med höj- och sänkbara stolar på hjul (4 000 kr i månaden) och mötesrum i olika storlekar och med olika typer av möblering.
Inredningskonceptet präglas av flexibilitet. Samtliga ytor har multipla funktioner och alla mötesrum och studios har flyttbara väggar, där man i förväg projekterat för framtida behov av ventilation, belysning och teknik.
Linda Fredén på Codesign, som stått för inredningen, framhåller vikten av lättrörlighet:
– Vi ville ha maximal variation både vad gäller sittplatser, ljudmiljöer och belysningslösningar så att man alltid kan hitta en passande plats.
Epicenter hade tidigare lokaler på en annan adress. Linda Fredén säger att inredningen av dem blev ett slags betaversion som Codesign sedan kunde utveckla till ett ”2.0-Epicenter”:
– I dag pratar man mycket om agila arbetsprocesser och den här processen fick mig att fundera över hur vi som arkitekter kan bli mer agila [lättrörliga, reds.anm.]. Hur ska vi i högre grad få in betaversioner i vårt sätt att tänka?
Teknik och innovation är ledorden också för det estetiska uttrycket i Codesigns koncept. Det gäller allt ifrån rumsindelning och grundstruktur till den specialritade interaktiva belysningen, 3D-installationer och konstnärliga inslag. Men Epicenter är också ett aktuellt exempel bland många på att gränserna mellan olika typer av miljöer blir mer och mer otydliga. Kontoren blir allt mer lounge- och hotelliknande, hotellen får allt fler drag av shoppinggalleria – och jobba kan man göra var som helst. Vad händer då med arkitekturen?
– Generellt mår platser av det här slaget bra av att brytas upp, men det ställer höga krav på hur man utformar grundstrukturen, säger Linda Fredén. Med Epicenter ville vi skapa känslan av att vara en del av ett större sammanhang – en plats för rekreation, god mat, kreativitet och inspiration – precis som i en stad med dess caféer, träningscenter, museer, parker etc. Vi har byggt in en flexibilitet som gör att man snabbt kan ställa om de rumsliga funktionerna. Men det är fortfarande viktigt att man i stunden kan skapa tydliga platser.
– Visst finns det utmaningar med en sådan här miljö. Inte minst säkerhetsmässigt. Öppenheten gör att vem som helst kan känna sig välkommen att komma upp och ta en kaffe. Men det funkar ju inte, det här är en medlemsklubb där man i princip ska kunna lämna datorn på bordet när man tillfälligt går iväg.
Annelie Gullström är affärsutvecklingschef på AMF Fastigheter, en nyinrättad tjänst som hon tillträdde för ett och ett halvt år sedan. Hon kommer närmast från Vattenfall, där hon var chef för digitala strategier, och konstaterar att fastighetsbolag i dag går från att vara en aktör som hyr ut yta till att bli en aktör som erbjuder tjänster, eller, som hon uttrycker det, bli en service provider.
– I vår snabbrörliga tid måste vi börja se både kontor och fastigheter i allmänhet som plattformar. I framtiden kommer många människor att ha två–tre jobb parallellt och inom en snar framtid kommer de flesta kontorsutrymmen att hyras ut per timma. Som fastighetsägare måste vi särskilja oss med det vi kan erbjuda runt omkring själva ytan.
Framför sig ser hon olika typer av hybridmiljöer, där man både kan jobba, shoppa, umgås och roa sig. En ökad generalitet i arkitekturen blir ett slags försäkring för fastighetsägarna, i tider då inte bara arbetsplatserna utan också handeln står inför stora förändringar. E-handeln växer snabbt och även det bidrar till att fastighetsägarna är måna om att kunna erbjuda lokaler som är multifunktionella. Kanske kan restaurangen fungera som kontor på dagtid? Kanske kan shoppinggallerian bli nattklubb efter stängningsdags?
Före detta KTH Arkitekturskolan i Stockholm är också en ”arbetsklubb” sedan 2016. Men här var utgångspunkten en annan än på Epicenter. När Arkitekturskolan flyttade till sin nya byggnad på KTH:s campus ville Akademiska Hus hitta en ny användning för skolans gamla ritsalar, utan att för den sakens skull bryta den gamla byggnadens betongbrutalistiska prägel. Därför fick kulturentreprenören Jan Åman frågan om han ville göra något ”nytt, publikt” av byggnaden på Östermalmsgatan.
Foto: Richard Hammarskiöld
När vi ses på A House talar Jan Åman om huset som ”en maskin för kreativ utveckling med fokus på mode, mat och media”.
– Vi lever i en transformativ tid och det föder oro. Större företag har ofta egna ekosystem och är sig själva nog. Men här kan även mindre företag bygga nya ekosystem och förstå ett större sammanhang.
Precis som på Epicenter poängteras här vikten av samtal, seminarier, events och happenings. Medlemmarna bjuds på yoga och mindfulness och varje torsdag är det frukost on the house.
Bland hyresgästerna finns strategibyråer, mindre modeföretag, grafiska formgivare, start ups, pr-byråer och en och annan journalist. Totalt rör sig ca 600–700 personer i huset och rätt mix är viktig, enligt Åman.
Han konstaterar att A House är mitt inne i en prototypperiod. Hittills har han till exempel insett att fler än han från början trodde vill sitta i grupp. I dag har de flesta som sitter här fasta platser:
– Jag är tacksam över att Akademiska Hus gått med på att se det här som en process. Verksamheten i huset har fått växa fram och jag tror inte att det hade gått att göra på något annat sätt.
Nu pågår arbetet med att göra ett hus som tidigare varit slutet mer öppet och publikt. Vi går runt i huset och Jan Åman pekar ut en lokal med ingång från Rådmansgatan där A House ska starta Retail Lab i samarbete med Handelshögskolan – en experimentplats där man ska visa hur framtidens handel kommer att se ut.
I den del av byggnaden som vetter mot Karlavägen har det redan öppnats ett café, och tanken är att byggnaden på sikt ska rymma fler publika verksamheter.
När vi når Uggelviksgatan visar Jan Åman var arkitekten Mia Häggs solfjäderformade tak i kopparklätt, krysslaminerat trä så småningom ska breda ut sig över ett nytt, multifunktionellt event space. En central hub som ska ersätta den del av den existerande byggnaden som brann upp 2011.
– Vi har eftersträvat ett lugn i arkitekturen och utgått från det be ntliga. Byggnaden är blåklassad och vi har bevarat muren. Inuti blir det trä och luft – vi vill ha en känsla av balett.
Också invändigt har grundtanken varit att behålla så mycket som möjligt av den gamla skolmiljön. I entrélobbyn delar skolans gamla pinnstolar plats med spegelbord, vars design kom till i ett konstprojekt som Jan Åman var involverad i. I den före detta hörsalen sitter anslagstavlan kvar och ex-studenter känner igen sig också på många andra ställen i huset.
– Men A house är, och ska vara, ett hus i ständig förändring. Vi famlar efter framtiden, precis som alla andra i dag.
För ett halvår sedan öppnade också Alma, ytterligare en ”kreativ klubb”, i de lokaler på Östermalm som tidigare rymde Beckmans Designhögskola. Även här måste man ansöka om medlemskap och väljs man in är man också välkommen på Almas vänklubbar i allt ifrån London och Paris till Madrid och Barcelona.
– New Yorks Soho House är en av förebilderna, berättar Almas vd Anna Behring Lundh, som visar mig runt på de 2 000 kvadratmetrarna fördelade på fem våningar.
Alma kom till på initiativ av kreativt ansvarige Fredrik Carlström, som är delvis baserad i New York och har sett liknande medlemsklubbar där. Med Alma ville han skapa den självklara samlingsplatsen för kreatörer i Stockholm, ”en plats där social interaktion och professionell utveckling för personer inom kreativa discipliner står i fokus”.
– Förr möttes kreativa människor på Berns Röda Rummet eller på Konstnärsbaren. Nu kan de mötas här, säger Anna Behring Lundh, och konstaterar att det bland de 200 medlemmarna finns representanter från både reklam-, pr-, mode-, musik- och arkitekturbranscherna.
Fastigheten ägs av det familjeägda fastighetsbolaget Fondex och Alma finansieras dels av Fondex och dels av riskkapital. I den publika receptionen/caféet vid entrén har Fredrik Carlström startat en filial av sin New York- och Los Angeles-baserade konceptbutik för skandinavisk design. Här säljs både en egenproducerad möbelkollektion och unikt konsthantverk. Även de delar av huset som är öppna enbart för medlemmar präglas av ett tydligt fokus på arkitektur, design, konst och konsthantverk. Alma har en egen takarmatur, ritad av Tham & Videgård, som också stått för inredningskonceptet. Klädhängare och papperskorgar
är tillverkade av finsnickaren Moa Ott, keramiken i matsalen är signerad Rikard Palmquist och konsten på väggarna är utvald av Jun-Hi Wennergren Nordling, som tidigare drev konsthantverksgalleriet Crystal Palace.
Bottenplanet domineras av en stor, mörk, grå lounge, där klubbmedlemmar sitter i mån av plats för 4 000 kr i månaden och har en uppsägningstid på en månad. Restaurangen, på den inbyggda innergården en trappa upp, badar däremot i ljus. Bord och bänkar är specialritade för lokalen och maten är grönsaksbaserad och närodlad. Kanske är det hyllpanelerna och den gröngrå färgsättningen som får mig att associera till Ilse Crawfords hotell Ett Hem i Diplomatstaden?
– I restaurangen kan man också sitta och jobba före och efter lunchen om man inte hyr en fast plats, förklarar Anna Behring Lundh.
Ju högre upp i huset man kommer desto mer avskilt blir det. På femte våningen finns det konferensrum och privata kontor för upp till sex personer.
Hela Almakonceptet bygger dock på att man är något av en digital nomad. Även om man hyr en fast plats för 7 000 kronor i månaden inskränker sig förvaringsytan till en hurts och någon hyllmeter.
Också på traditionella arbetsplatser minskar ytan per person och allt fler människor jobbar utan att ha ett eget skrivbord. Är det en bra utveckling? Ja, det är det – för vissa. Men inte för alla.
När tidskriften Finansliv nyligen gjorde en undersökning bland bank- och försäkringsanställda visade det sig att hela 60 procent av de tillfrågade tycker att arbetsmiljön är sämre i ett aktivitetsbaserat kontor än i ett traditionellt. 20 procent tycker att den är bättre, och lika många tycker att den är oförändrad. De som är negativa pekar framför allt på tre faktorer: det tar tid att hitta en sittplats, man tappar kontakten med de närmaste kollegorna och ergonomin blir sämre.
83 procent av de som deltog i Finanslivs undersökning föredrar en arbetsplats där man får ett eget skrivbord. Det kan alltså vara ett argument för arbetsgivare som vill bli mer attraktiva, och vissa använder det faktiskt redan.
Finanslivs undersökning visar också att det främst är chefer, samt anställda med mer varierade arbetsuppgifter, som trivs med aktivitetsbaserade kontor.
På Swedbanks huvudkontor, som varit aktivitetsbaserat sedan 2014, har man konstaterat att fler än vad banken räknat med faktiskt behöver fasta platser. Nu jobbar man med att göra kontoret mer behovsanpassat. Medarbetare som till exempel arbetar i ett visst projekt under en begränsad tid får en yta tillägnad sig där gruppen kan sitta tillsammans under projekttiden.
Yvonne Palm, ansvarig för fastighetsfrågor på Swedbanks huvudkontor, har gjort en viktig erfarenhet: Ett företag som Swedbank lämpar sig inte för ett allt igenom aktivitetsbaserat kontor.
– Det kanske fungerar för mindre konsultföretag, som inte sitter så mycket på kontoret utan mest är ute hos kunder. Men i större verksamheter, som liksom Swedbank är mer kontorsbaserade, kan inte alla sitta aktivitetsbaserat.
I början av maj gick SEB:s flytt från Sergels torg i city till Arenastaden i Solna. Det påstås vara den största kontorsflytten någonsin i Sverige – hela 2 900 medarbetare flyttade i våras och inom ett år kommer också 1 600 medarbetare från Rissne att ansluta. Totalt får det nya huvudkontoret 4 500 anställda – och alla får egna platser. Det var ett av medarbetarnas viktigaste krav inför flytten.
Arkitekten Alessandro Ripellino säger:
– Att alla har egna platser, samtidigt som det finns gott om öppna ytor och mötesrum, gör att man kan välja själv. Man slipper oroa sig för kring vart man ska ta vägen på morgonen, och kan samtidigt löpa hela linan ut och utnyttja de öppna ytorna när man har lust.
Den typen av valmöjligheter kommer dock att vara ett drömscenario för de allra flesta människor i framtiden.
I USA har WeWork, som startade 2010 som en av pionjärerna inom co-working, numera 125 000 medlemmar. Och i Stockholm startade nyligen sajten heywork.se, ett slags arbetslivets Airbnb där småföretagare i sann resursoptimeringsanda erbjuds sittplats, kaffe och fritt wi mot en rimlig timhyra i någon annans lägenhet. Mer tids- och rumsbesparande än så kan det nästan inte bli.
