Susanne Ramel, Arkitekt SAR/MSA, Marge.

”För demenssjuka med ett stort rörelsebehov kan möjligheten att vandra vara lugnande.”

Hej Susanne Ramel,

Du är en av de ansvariga arkitekterna på Marge för Trädgårdarna i Örebro, som vi skriver om i senaste numret. Hur gick tankarna när ni ritade Trädgårdarna?
– Örebro kommun hade inför arbetet med Trädgårdarna ett tydligt politiskt uppdrag med en vision om att skapa ett nytt vård- och omsorgsboende, gärna innovativt som anslöt sig till den till den senaste forskningen på området. Deras värdegrund står för att alla ska kunna leva sitt liv som man vill, utifrån sin bakgrund, nutid och framtid. För ett boende där det ska bedrivas vård och omsorg innebär det att miljön ska stödja de boendes möjlighet att ta del av olika aktiviteter, som träning och social samvaro, både inne och ute. Samtidigt ska den som vill dra sig undan och vara för sig själv kunna göra det.
– De senaste decenniernas forskning framhåller utemiljön och närheten till grönska som en betydelsefull källa till människors återhämtning, rehabilitering och välmående. För demenssjuka med ett stort rörelsebehov kan möjligheten att vandra vara lugnande. Planen är därför utformad så att det blidas slingor runt i huset och via gårdar utan återvändsgränder. Fönsternischer med sittyta ger möjlighet att vila och skapar trygghet och bidrar till den självständiga promenaden. Var man än befinner sig i husets gemensamma ytor kan man blicka ut mot de gemensamma atriumgårdarna. För att förlänga årstiden med gröna rum finns också på plan två en stor gemensam vinterträdgård.

Hur förhåller sig byggnaden till platsen?
– Tomten utgörs av ett plant fält med högvuxet gräs och ligger mitt i korsningen av fyra olika områden – ett odlat kulturlandskap, ett handelsområde, ett villaområde och ett radhusområde. I en framtid ser man en förtätning längs Vivallaringen och då kommer denna byggnad hamna i ett mer stadslikt sammanhang. Dock kommer fortfarande området i öster fortsätta vara handelslador och småindustrier.
– Från utsidan ger byggnaderna tillsammans intrycket av att vara en gemensam tvåvåningsbyggnad. Innan närområdet utvecklas klarar byggnaden i sin utbredning och skala av att ensam samtala med omkringliggande storskaliga handelslador. Särskiljande och identitetsskapande är ett varierat taklandskap, en mönstrad fasad som löper runt och ramar in byggnadsvolymerna mot det omgivande flacka landskapet samt en överraskande grön insida med väl omhändertagna trädgårdsrum.

Hur resonerade ni kring materialen?
– Utsidan mot omgivande landskap är klädd med fibercement i mönstersättning. Mönstret går i kulörer som samtalar med omgivande fält i ljusa grästoner. De fasader som vänder sig mot atriumgårdarna är utformade med träpanel. De trärena fasaderna är möjliga att känna på, att gå nära och de kommer att åldras på ett fint sätt.

Vilka utmaningar såg ni i bygget av det här vårdboendet?
– Att driva ett projekt med starka visioner från tävlingsvinst till färdigprojekterad byggnad med bibehållna kvalitéer och visioner och samtidigt klara ekonomin i bygget. En förutsättning är ju förstås att vi fått vara med hela vägen och i detta fall var vi först kommunens arkitekt i bygglov och tävlingsskede och fortsatte sedan tillsammans med Land att i projekteringsfasen ha entreprenören som beställare.

 

 

Emilia Strandh Holmqvist
Emilia Strandh Holmqvist är webbredaktör för tidningen Arkitektur. Hon har en bakgrund som kulturjournalist och redaktör.

Mer innehåll om ämnet