I städerna har drogbruket frodats, där har platserna funnits för ruset och berusningen. Vid sidan av en social eller biologisk aspekt av droganvändning finns en geografisk som har handlat om revir, gränser, subkulturer och hemliga tecken – redan 1916 kunde Pearce Bailey berätta om en ”frimuraraktig kooperation” mellan heroinbrukarna i New York. Opium och heroin färdades med globala handels- och migrationsströmmar och landade i Chinatowns och red light districts över världens städer. På 1940- och 1950-talet upphöjde heroinet jazzkulturen i USA, men förstörde samtidigt individer och grupper.

Drogtrafiken har fortsatt fängsla både brukare och langare i beroenden. I Görlitzer Park i Berlin Kreuzberg står killar från Västafrika och säljer av sina resor till Europa. Men även de mest toleranta samhällen – som Kreuzberg – ser drogdealandet tära på vardagen.

I Sverige följer vi småstadsalkisen och missbrukararkitekturen – från arbetarförfattarnas tragiska fyllon, via Plattans pundare till subkulturer i Norrköping. Ofta var det landsbygden som skulle bota det missbruk som staden lät göda.

Men vi ser också hur missbrukets geografi bjuder på en vändning, när en vit angloamerikansk arbetarklass i dag är de största konsumenterna av tyngre droger. Och ”the war on drugs” får plötsligt en annan fiende och måste åter söka nya förklaringar till varför det ständigt skapas en hemlig mening och lockelse omkring rusets tempel.