Arkitekturs chefredaktör Malin Zimm skriver denna vecka om det stora intresset för arkitekturkritik just nu. Ämnet står i centrum för en kommande samnordisk utställning på Färgfabriken och i dagarna släpps samtalet med kritikerprisjuryn som den 25 mars ska kora 2020 års kritikerpristagare.

Den samnordiska utställningen Jävla kritiker! når i mars Färgfabriken i Stockholm. I sex ”experiment” sammanförs sex skandinaviska arkitekturkritiker med sex arkitektkontor i en dialog om arkitekturkritikens roll, förd genom kritik av fiktiva verk. Varje parbildning redovisas med kritikerns text och en arkitektonisk gestaltning som skapats utifrån texten. Tidskriften Arkitekturs medarbetare Ylva Frid och Rasmus Waern representerar de svenska kritikerna och deras texter har tolkats genom två nordiska kontor: norska Kaleidoscope respektive danska kontoret Leth & Gori. Två svenska kontor deltar; Tham Videgård som tolkar norske arkitekturkritikern Gaute Brochmanns kritiktext, och Krupinski Krupinska, som sammanförts med danske kritikern Sara Ettrup. Denna korsvisa parbildning skapar möjligheter i relationen mellan kritiker och arkitekt att växa till något större gemensamt, när tolkningen mellan text och gestalt uppstår i samtalet dem emellan. En konstnärlig övning som kan upprepas inom praktiken, inte huvudsakligen som parterapi utan som ett sätt att frigöra energin ur både text och arkitektur.

Kanske är arkitektens förhållande till kritiken lite annorlunda än författarens relation till litteraturkritikern, eller konstnärens förbindelse till konstkritikern? Redan under utbildningen möter arkitekturstudenten rollen ”kritikern” under slutpresentationen av ett projekt. Gästkritikerns jobb är att vara intresserad. Hens roll är att öppna upp varje projekt genom att fråga, fördjupa, samtala kring och hitta referenser i relation till det som visas. Förslagsställarens och kritikerns samtal ska vara intressant för andra runtomkring, och i förlängningen utveckla själva kunskapskulturen. Inom praktiken försöker man ibland ta med denna samtalsform till arbetsprocessen, där projektkritik med en gäst eller en ”pin-up” med inbjudna samtalspartner kan leda ett projekt vidare och skapa kvaliteter som inte hade kommit fram i en sluten process.

Arkitekten och kritikern har alltså länge gått vid varandras sida, och det är kritikerprisjuryn som ska hitta den som står för det gångna årets bästa arkitekturanalys eller insats för samtalet inom arkitektur och samhällsplanering. Det blir dock ingen nominering från denna jury, som meddelar sin vinnare den 25 mars.

Kritikerprisjuryn har att förhålla sig till det förändrade medielandskapet, som ritats om helt och hållet sedan priset instiftades. Ännu har vi inte sett någon youtuber, influencer eller ens bloggare bland pristagarna. Samtidigt har intresset för ämnet ökat och kanaliserats ut i sociala medier. Hur förhåller sig praktiken till det sociala medielandskapet och hur relaterar de professionella kritikerna till de som verkar utanför arkitekturbranschen? Kritikerprisjuryn ser att den ”traditionella” arkitekturkritiken utövas av allt färre, men att priset inte alls spelat ut sin roll. Det gäller bara att hitta den plats där kunskapsöverföringen sker, där samtalet finns.

Fotnot:
Två av våra medarbetare i Arkitektur medverkar i utställningen och projektet Jävla kritiker! på Färgfabriken 13 mars – 18 april: Rasmus Waern och Ylva Frid. I utställningen sammanförs sex skandinaviska arkitekturkritiker med sex arkitektkontor i en diskussion om kritik och arkitektur.
Färgfabriken 13 mars – 18 april: https://fargfabriken.se/sv/aktuellt/item/1492-javla-kritiker

Mer om det nordiska utställningsprojektet:
https://javlakritiker.com/om-javla-kritiker/#about2

Inspiration och titel har hämtats från musikkritiken där Håkan Lidbo och Kalle Dixelius tog initiativ till samlingsalbumet Jävla Kritiker (2006) där tio musikkritiker har skrivit en recension av en låt som inte finns, varpå tio artister har skapat musiken efter kritiken:
https://soundcloud.com/jaevla-kritiker