Läs Per Gedin med kritisk blick!
”När Sverige blev modernt” av bör läsas med kritisk blick eftersom dess analys är alltför begränsad. Det skriver Tomas Lewan om Per I. Gedins bok om Gregor Paulsson och funktionalismen.
”När Sverige blev modernt” är framför allt en biografi över Gregor Paulsson (1889–1977), professor i konsthistoria, direktör för Svenska Slöjdföreningen (sedermera Svensk Form), organisatör av Stockholmsutställningen, redaktör för Acceptera med mera. Den kan även läsas som ett inlägg i debatten om svensk modernism inom arkitektur och stadsbyggnad. Boken ger en välbehövligt fördjupad bild av Stockholmsutställningens tillblivelse och bevekelsegrunder: Viktig läsning för arkitekter och arkitektstudenter, men läs med kritisk blick!
I ingressen skriver författaren om funktionalismens idéer: ”Det framkom att de hade sitt ursprung i förra sekelskiftets rasideologier, som sedan smältes samman med Le Corbusiers stora inflytande på trettiotalets tongivande arkitekter, vilka dominerade stadsbyggandet – och därmed folkhemsbyggandet – för decennier framåt.” Ett provocerande påstående och typiskt för boken. Efter en noggrann genomläsning klarnar bilden av vad som är tidsanda och vad som är idégrund. Formuleringen framstår då som mer tänkvärd, men faktagrunden förblir bräcklig. En tolkning av författarens drastiska betoning av det rasbiologiska inslaget i Stockholmsutställningen och de auktoritära och ibland antisemitiska tendenserna hos några av funktionalismens internationella inspiratörer är att fullständig öppenhet i dessa frågor bäst gör modernismens ideal rättvisa.
Även författarens åsikt att Stockholmsutställningen ändrade hela det svenska 1900-talets stadsutbyggnad förefaller mindre väl belagd och borde i stället ha framlagts som den hypotes den måste ses som. Bokens analys är härvidlag alltför begränsad.
Gregor Paulssons gärning som konstteoretiker och professor är den mindre utförliga delen av biografin, samtidigt som den beskrivs som dennes främsta gärning. Paulsson blev genom omständigheter och hängivenhet nyskapande i fråga om social konstteori. Han bröt ny mark och bidrog i förlängningen till att konsten blivit något som riktar sig även till den breda allmänheten.
