Arkitekturs Annica Kvint om Forum för levande historias pågående Anne Frank-utställning – med utsällningsarkitektur signerad In Praise of Shadows. 

”Hosta inte! Spola inte i toaletten!” Lönnlägenheten på Prinsengracht i Amsterdam där Anne Frank och hennes familj gömde sig 1942–1944 var placerad rakt ovanpå det företag som Annes pappas drev. Det var med andra ord bäst att vara knäpptyst varje vardag mellan 9 och 17. Minsta ljud kunde innebära döden.

På Forum för levande historia i Gamla stan i Stockholm pågår just nu (och minst året ut) utställningen Anne Frank – ”om jag bara får vara mig själv” där man genom fotografier och texter, men också rent rumsligt, får en inblick i familjen Franks klaustrofobiska vardag under krigsåren.

In Praise of Shadows, som stått för utställningsarkitekturen, har inte minst byggt en husmodell som ger en känsla för hur livet bakom den svängbara bokhyllan/lönndörren måste ha tett sig. De har också återskapat det kombinerade kök och sov-/vardagsrum där familjen Franks vänner van Pels bodde. Och fotokopierat en vägg i Anne Franks rum, som visar hur familjen, trots de gastkramande omständigheterna, försökte göra det bästa av situationen: ”Vår kammare med sina kala väggar har hittills varit hemskt naken, men tack vare att far i förväg tagit hit hela min vykorts- och filmstjärnesamling kunde jag förvandla rummet till en bilderbok”, skriver Anne i sin dagbok.

1944 blir familjen förrådd. Anne och hennes syster Margot hamnar i Bergen-Belsen, där de dör bara två månader före freden i maj 1945. Men Annes dagbok hamnar så småningen i hennes pappas händer.

Utställningen har också en samtida del, där ungdomar av idag diskuterar hur de ser på och bemöter fördomar. För som Forum för levande historia sammanfattar det i en av utställningstexterna: ”Vår tid är en annan, men fördomar och exkludering förekommer ändå.”