Boken Svensk bostadsarkitektur – utveckling från 1800-tal till 2000-tal (Studentlitteratur, 2018) av Ola Nylander har mycket att tillföra bostadsdebatten då den skickligt kontextualiserar bostadsfrågan, skriver Joanna Zawieja.

Vi är många som flyttat runt från lägenhet till lägenhet i landets storstäder på jakt efter ett eget hem i den flyttcirkus som kallas bostadsmarknaden. Vi pressar in våra samtida liv i tidigare generationers byggen och hoppas att också vår tid finner sin lösning på bostadsfrågan. Bostäderna vi passerar bär på spår från tidigare livsstilsideal och politiska strömningar. Historierna går att utläsa i detaljerna, i planen och i förhållandet till rummet utanför. Vad formade alla dessa bostäder? Och vad har vi att lära av denna historia?

Svensk bostadsarkitektur av Ola Nylander presenterar den svenska bostadens historia med en bred samhällsblick. Det är en mångsidig och imponerande redogörelse som sätter in bostadsarkitekturen i ett historiskt och politiskt sammanhang, utan att förringa arkitekturhistoriens egna teoribildningar och stilskiften. Vardagsbostadens utveckling presenteras här som ett resultat av en mängd historiska skeenden, från familjeideal och statliga utredningar till teknisk och byggekonomisk utveckling.

Boken skriver kronologiskt fram historien, från det sena 1800-talets boendeförhållanden, som genom sin misär gjorde bostaden till en politisk fråga, via 1900-talets modernistiska revolution till vår samtids marknadsstyrda bostadsbyggande. Varje kapitel går igenom sin tids politiska diskussioner, myndighetsbeslut samt arkitektur och stadsbyggnadsströmningar.

Utvecklingen illustreras genom ett stort urval tidstypiska, och emellanåt stilbildande, bostadsexempel och stadsplaner. Detta görs med planritningen som verktyg. I varje kapitel går Nylander metodiskt igenom ett stort urval planer. Han härleder deras utveckling, och lyfter fram det han ser som rumsliga och materiella kvalitéer. De tidstypiska planerna berättar om tidens tendenser på ett sätt som sätter vardagsarkitekturen i centrum.

Ola Nylander har länge studerat och skrivit om bostadens arkitektur. Han disputerade 1998 med en avhandling om bostäder och undervisar inom ämnet på Chalmers. Sedan 2017 är Nylander föreståndare för Centrum för boendets arkitektur. Den här boken är en revidering och komplettering av Svenska bostad 1850–2000 som gavs ut 2013. Boken har mycket att tillföra bostadsdebatten då den skickligt kontextualiserar bostadsfrågan. Den kan läsas med olika fokus för ögonen, så som statens och myndigheternas roll för bostadsbyggandet, bostadplanens utveckling, politiska och mediala debatters inverkan på byggandet, eller hur internationella arkitekturströmningar tolkats i en lokal svensk kontext. De många planritningarna blir till ett lärande verktyg i boken. De kompletterar den historiska redogörelsen med konkreta exempel. Genom planerna blir boken till ett användbart uppslagsverk för verksamma arkitekter, både för att först. olika tiders bostadsplaner och för att lära av deras kvalitéer.

I inledningen kommenterar Nylander urvalet av konkreta exempel, han förklarar den geografiska tonvikten på storstäderna och underrepresentationen av kvinnliga arkitekter. Något jag saknar här är ett tydliggörande av Nylanders egen röst. I beskrivningarna av exemplen finns ofta värderingar av vad god bostadsarkitektur är, inte alltid redogjorda som Nylanders eget ställningstagande. I boken förekommer också exempel som Nylander själv ritat i Viskafors, utan att det nämns, samt en stark överrepresentation av vissa kontor som lämnas okommenterad. Boken skulle också må bra av ett bättre redaktörskap för att undvika en del korrekturmissar, som upprepningar av hela stycken.

Svensk bostadsarkitektur är en imponerande och faktatung bok. Den avslutas med ett medskick till politiker och beslutsfattare – inse att kvalitet i bostadsbyggandet lönar sig ekonomiskt i längden. Och att utmaningarna vi står inför, inte minst genom klimatkrisen, kräver att vi lär av historien och bygger oss hållbart in i framtiden. Vi har inte råd med de korta perspektivens tänkande.