Ett spretigt utbud sätter fingret på hur många aspekter som ryms inom begreppet stad, skriver Annica Kvint om Bokmässan i Göteborg.

Myriader av människor rör sig, till synes planlöst, över mässgolvet på Bokmässan. Göteborg fyller 400 år och växer som aldrig förr – förmodligen har det bidragit till att ett av mässans tre teman i år är ”Staden”.

I temats egen lilla paviljong, ritad av Chalmersstudenterna Albin Aldén och Hugo Henriksson, hör jag föreningen Fasads Filip Laurits och Ola Nylander verka för att stoppa rivningarna i staden. Det är lördag och mässans tredje dag.

Tidigare har den bjudit på alltifrån ett ”lokalpolitiskt toppmöte” till ett samtal arrangerat av Dagens Nyheter, där Gert Wingårdh och Albert Svensson både höghus och bajskonst med Emelie Sterner, en av konstnärerna bakom skandalverket ”Drömmarnas monument”.

Stads­arkitekt Björn Siesjö har pratat fallgropar med Erling Fossen, urbanist och författare till boken Oslo learning to fly.

Alfred Skogberg och Gustav Bergström från Renoveringsraseriet har propagerat för byggnadsvård och Gustav Martner, kreativ chef för Greenpeace Norden och ordförande i Skyddsvärnet Göteborg, har talat sig varm för utsatta grupper i staden.

Mitt upp i alltihopa har också författaren Lydia Sandgren pratat om sin Göteborgskildring Samlade verk.

På mässan avhandlas det mesta i tidstypiskt otillräckliga tjugo­minutersintervall. De 45 minuter Fredrik Torisson, Gert Wingårdh och jag själv har till vårt förfogande för att diskutera Torissons bok Malmhattanism, känns i sammanhanget oerhört generösa. Även om vi naturligtvis inte hinner prata färdigt vare sig om skyskrapor eller om Malmös utveckling från varvs- till kunskapsstad. Är det någonting mässans minst sagt spretiga utbud sätter fingret på så är det just hur många aspekter som ryms inom begreppet stad.

Om målet var att släppa fram den kakofoni av röster fenomenet omfattar har arrangörerna trots det relativa kaoset lyckats bra.

Annica Kvint är redaktör på Arkitektur.