”Vem bryr sig om utsikten om man kanske inte ens kommer att överleva?”

I Tregradersvärlden, ett avsnitt av Klotet i P1, går en grupp stadsplanerare och geovetare på ”ljudvandring” i framtiden och det är beredskapshandläggare Anousch Muradya som kommenterar evenemanget. Det fiktiva året är 2072 och Parisavtalet är ett minne blott – temperaturhöjningen har inte stannat vid 1,5 grader, nu rör det sig snarare om 2,2 till 3 grader. På stranden på Falsterbonäset, där gruppen befinner sig både fysiskt och virtuellt, har det visat sig att vallarna man byggt för att förhindra översvämningar är för klena.

I appen som gruppen lyssnar på beskrivs hur det översta lagret matjord på vallen sköljs bort och små, små stenar skrapar ett litet, litet hål i vallen. Hålet blir snart en reva och genom den forsar plötsligt hundratusentals liter vattnet. Flera hundra människor dör.

”Vilka bilder vi målar upp spelar roll. Besluten vi tar i dag är avgörande för hur framtiden kommer att se ut”, menar Johannes Stripple, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet och en av upphovspersonerna bakom appen.

Melissa Maxter, hållbarhetsstrateg i Laholms kommun och en av deltagarna i vandringen, håller med. I normala fall läser hon rapporter och försöker visualisera själv. Under ljudvandringen upplevde hon för första gången klimatförändringarna med alla sinnen. ”Det var en stark upplevelse.”

Även Anousch Muradya konstaterar att hon, trots att hon jobbar med krisberedskap på Länsstyrelsen i Halland och har läst mängder av rapporter, blev känslomässigt berörd av ljudvandringen på ett helt annat sätt än av att läsa om framtiden:

”Gestaltningen förstärker upplevelsen. I dag pratas det i Falsterbo mest om klimatförändringar i termer av att de fina husen på Falsterbonäset inte ska tappa i värde. Det är ett skrämmande kortsiktigt tankesätt.”

Annica Kvint är kulturredaktör för Arkitektur.