Frihamnen, Göteborg. Foto: Leif Ingvarson/Mostphotos

Händelser vid vatten

Accelererande klimatförändringar kräver särskild omtanke vid planering av vattennära bostäder. Kerstin Parker rapporterar från Älvstaden, Nordens största stadsutvecklingsprojekt.

Frihamnen i Göteborg har på senare år gått från att vara ett ödsligt och ruffigt hamnstråk till att bli ett av fokusområdena i framväxten av Älvstaden – Nordens största stadsutvecklingsprojekt. Under året anordnas föreläsningsserien River Talks, där internationella experter delar med sig av sina erfarenheter av att arbeta med stadsutveckling längs floder och älvar. Serien är en del av det pågående forskningsamarbetet kring Älvstaden – Plan Redux – med syftet att stärka den stegvisa utvecklingen av Frihamnen.

Plan Redux leds av Kristoffer Nilsson, processledare Platsbyggnad vid Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, Caroline Dahl, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, och Per-Johan Dahl, lektor vid Lunds universitet.

Kristoffer Nilsson berättar att projektgruppen haft en dialog med experterna i ett år.

– En viktig fråga är hur vi kan jobba med älven, både i detalj och i större skala, samt i själva mötet med vattnet. Målet är att skapa ett slags ekosystem, så att staden får kraft av placeringen vid vattnet.

Han framhåller att stadsbyggande inte bara handlar om att få fler bostäder utan också om att på olika sätt ge tillbaka till landskapet och naturen. Det gör i sin tur att man, i Göteborgs fall, i ökad utsträckning kan använda älven. Ett exempel på det är det planerade större badet i Frihamnen. Ytvattnet är smutsigt, men under det finns en saltvattenkil med rent havsvatten. Om man får bort det smutsiga ytvattnet, till exempel genom att odla musslor, kommer man att kunna bada i älven på samma sätt som man kan i centrala Köpenhamn.

Framöver kommer städer vid vattendrag att kräva stora investeringar i exempelvis översvämningsskydd. I Göteborg är tanken att man ska skapa ytor som skyddar mot översvämningar och samtidigt få nya publika rum vid och i älven, allt för att medverka till integration i staden.

Liknande projekt i Pearl River Delta i södra Kina, New York Citys flodmynning och floden Emscher i Ruhrområdet kommer att presenteras i höstens tre föreläsningar, som man kan läsa mer om på SLU:s hemsida. De är samtliga exempel på platser där det görs stora satsningar på flodskydd som samtidigt skapar offentliga rum med ytor som vissa perioder står under vatten.

Det finns många fler exempel, inte minst i Bordeaux, Venedig och Rotterdam, där det investeras i olika hybridinsatser för att kontrollera vattennivåerna och skydda städerna.

Riskerna för städer belägna vid vatten handlar om att alltmer av vattnet kommer från två håll, dels för att klimatförändringarna medför fler skyfall och ökad nederbörd, dels för att havsnivån höjs. Frågan blir förstås om vi bör fortsätta bygga bostäder nära vattendrag.

Städer och boplatser har ”alltid” funnits längs med kuster, floder och vattendrag. De städer som presenteras i föreläsningsserien är exempel på detta.

– Dagens utmaning ligger i att vi byggt våra städer med liten förmåga att följa med i den dynamik som urbant vatten alltid innebär. Vi behöver öka städers och boplatsers dynamiska kapacitet att leva i samklang med floder och vattendrag, säger Caroline Dahl.

Prognoserna för högvatten har förändrats över tid. Vattennivåerna har stigit och kommer att fortsätta stiga i en högre takt än tidigare. Detta har lett till att det ställs andra krav för bostäders placering. När nya bostäder ska byggas i Göteborg kommer både översvämningsskydd och älvkantsskydd att behövas i form av klaffar på båda sidor av älven, uppströms och nedströms, för att stävja stigande vattennivåer. Älvskydden och stadsutvecklingen med nya bostäder säkrar samtidigt den befintliga och äldre bebyggelsen när staden byggs samman.

 

 

Kerstin Parker är journalist. 

Mer innehåll om ämnet