Ett parkeringshus – före "mobilitetshusens" tid. Foto:Pxhere

Mobilitetshus löser inte trafikproblem

Nu förvandlas parkeringshus till multifunktionella mobilitetshus. Men det kommer knappast att minska bilarnas utsläpp, menar arkitekten Karin Göransson.

Sveriges riksdag är enig om att trafikens miljöförstörande utsläpp ska minska med 70 procent till 2030. Men hur ska detta gå till rent praktiskt? Vi lever i paradoxernas tidevarv, skenbara motsägelser gäckar sunt förnuft, mål och handlingsplaner. Har våra gemensamma visioner strandat i för många aktörers goda viljor?

Parkeringsbranschen har lämnat betong och asfalt och i stället gått över till estetik och hållbarhet. Ett parkeringshus är inte längre bara ett hus där bilen parkeras mot en avgift. Här erbjuds lånecyklar, laddning för elbilar och solceller som försörjer husets drift och på sikt hela kvarter.

”Multifunktionella mobilitetshus främjar stadsutvecklingen”, skriver det kommunala parkeringsbolaget i Lund. Mobilitetshusen påstås vara nödvändiga för att möta de framtida parkeringsbehov som uppstår genom hållbar förtätning av stadskärnorna. De blir en del av stadsutvecklingen och målet att bidra till en smartare stad, resonerar man. Men om nu mobilitetshusen blir allt fler och allt större måste det ju innebära att bilarna snurrar runt i deras närhet, bilarna ska ju köras in, parkeras och köras ut igen för vidare transport på vägnätet. Det förefaller inte vara så smart i den medeltida stadskärnan. Och hur möter det klimatforskarnas uppmaning om minskad bilkörning?

Det så kallade bonus malus-systemet infördes i Sverige 1 juli 2018. Det ska belöna bilar med låga koldioxidutsläpp och straffa bilar som har höga utsläpp. Dock gäller skatterna bara bilar som registrerats efter 1 januari 2020, vilket medför att begagnade fossildrivna bilar blir alternativet för den som inte kan eller vill betala tusentals kronor mer för miljön.

Klimatpolitiska rådet höjer ett varnande finger, det går för långsamt. ”Stärk regelverk och processer för samhällsplanering som minskar bilberoendet”, säger de. ”Med nuvarande förutsättningar och beslut kommer vi bara att nå halvvägs till målet 2030.”

Dålig stadsluft och buller orsakar både lidande och enorma kostnader för människor, meddelar Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL). Den samhällsekonomiska kostnaden beräknas enligt institutet till 42 miljarder kronor om året och den dominerande exponeringen sker i städer och tätorter. Samtidigt hävdar IVL att ”ett modernt stadsrum bör präglas av god tillgänglighet, skönhet, frisk luft och plats för mänskliga möten”.

Det räcker inte att ställa om till bättre fordon, vi måste minska bilkörningen, säger klimatforskarna. Bilarna har inte blivit färre för att klimatmedvetenheten ökar, tvärtom blir trängseln allt större.

Våra skolbarn undervisas inte sällan i baracker, eller moduler, som det heter på nusvenska. Bostadsbristen i många städer är skriande. Mot den bakgrunden är det märkligt att bilens hus får så mycket omsorg och uppmärksamhet, till och med ett eget epitet. Gestaltningen av mobilitetshusen är, till skillnad från skolbarnens moduler, genomtänkt. Den tar hänsyn till omgivningen och återkopplar i vissa fall till historiska miljöer. Den charmerar med vackra fasadmaterial och vertikala trädgårdar. Mobilitetshusen är centralt belägna giganter om tusentals kvadratmeter, på bästa plats i stadskärnan.

Det framställs nästan som att bilen är lösningen på utsläppsproblematiken. Den fossilfria bilen, som genom sina multifunktionella mobilitetshus i stället för att tära på miljön generar hållbar energi.

2030 kommer facit, då får vi se hur kommunala aktörer, bilister och skärpta regelverk har lyckats med sitt gemensamma mål: en bättre miljö.

 

 

Karin Göransson är arkitekt.

Mer innehåll om ämnet