Vid första anblicken ter sig det nyligen färdigställda Rinkebystråket ganska likt de planer som fanns för Husby för några år sedan (och som jag skrev om i Arkitektur nr 3/2012).

Det nya Rinkebystråket är en strukturförändring av en del av Rinkeby – ett nytt integrerat gaturum i en tidigare trafikseparerad gatumiljö från miljonprogramseran. Mellan Rinkeby centrum och Hjulstavägen, där det tidigare fanns en nedsänkt bilväg, finns nu breda trottoarer längs vägen, och tillbyggda butikslokaler i gatuplan. De gångbroar som tidigare var det enda sättet att ta sig säkert över Rinkebystråket är nu ett alternativ till att helt enkelt gå över gatan. Det finns dessutom trappor som förbinder gatan med gångbroarna och gårdsmiljöerna.

Den trafikseparerade typologin har nu ersatts av det som brukar kallas en traditionell gata. Den typologiska förändringen är det också relativt lätt att sätta in i ett nutida sammanhang. Det sammanhanget handlar om hur otroligt viktigt det tycks vara att skapa så kallad ”stadsmässighet” i städernas miljonprogramsförorter. Promenadstaden heter Stockholm stads vision och den bygger mycket på en berättelse om att grannskapen från 1960–70-talen är otrygga, tråkiga och fula. Genom att bryta upp dessa miljöer, dra in bilar i bostadsområdena och skapa möjligheter för butiker i husens bottenvåningar, så kommer otryggheten, tråkigheten och fulheten försvinna. Sweco, som ligger bakom det genomförda förslaget, menar att man nu gör det möjligt att promenera i stadsdelen. Även det yttrandet behöver ett sammanhang. Några kvarter med trottoar längs en gata i en stadsdel full av gångvägar gör den inte till en promenadstad – den var väl faktiskt redan en sådan? Är de lokala protesterna mot förslaget i Husby helt glömda nu?

Rinkebystråket nominerades till Stockholm stads tävling Årets Stockholmsbyggnad 2016. Även om det naturligtvis är positivt för Rinkeby att uppmärksammas offentligt i samband med ett pris, som signalerar kvaliteter i stället för brister, så måste nog den här nomineringen också ses i ljuset av berättelsen om promenadstaden, miljonprogrammet och trafiksepareringen. Genom att vilja prisa Rinkebystråket marknadsför och legitimerar man den nya typologin i stadsdelarna från miljonprogramseran. En kort tid efter att priset för Årets Stockholmsbyggnad delats ut så kom beskedet att Rinkebystråket i stället fått Stockholms Handelskammares stadsmiljöpris 2016. I motiveringen framgår att stråket gått från att vara ”inte mer än en väg” till att bli ”en riktigt trevlig gata”, och att ”genom att belöna satsningen på Rinkebystråket vill Handelskammaren visa på vikten av genomtänkta förbättringar i stadsmiljön i allmänhet, och i de trafikseparerade stadsdelarna i synnerhet”.

Så visst handlar det nya Rinkebystråket om en typologisk förändring, men inte enbart. Det är också ett projekt som utvecklar det lokala näringslivet och som sätter tilltro till den lokala köpkraften. Det signalerar att Rinkebyborna är värda bankomater, kaféer, inredningsbutiker och skönhetssalonger. Dessutom är det en utveckling av det offentliga rummet i en stadsdel där det centrala torget kommit att bli en miljö där stadsdelens kvinnor inte vill vistas, där de inte känner sig välkomna.

Men det är mycket som ännu är osäkert när det gäller hur detta nya stråk kommer utvecklas. De verksamheter som finns nu har haft öppet sedan slutet av 2015, men det finns fortfarande de som inte öppnat, liksom tomma lokaler. Man kan undra om det finns ett tillräckligt kundunderlag för alla butiker och kaféer, och om de har rimliga lokalhyror på lång sikt? Förbindelsen till tunnelbanan och Rinkebytorget är inte heller självklar; stråket står i nuläget liksom lite för sig själv. Bostäderna på Rinkebyterrassen, som troligen kommer göra stråket just till ett stråk att passera på väg till eller från tunnelbanan, är klara för inflyttning först sommaren 2017.

Men förhoppningen är ändå att det kommer en lördag när de boende på Rinkebyterrassen går till stråket för att köpa en present och få håret fixat till kvällens fest hos grannen, bli intervjuad av Sveriges Televisions lokala redaktion, träna på gymmet eller träffa vännerna på en restaurang innan de tar tunnelbanan in till city. Jag hoppas också att dessa lördagsflanörer är både män och kvinnor, och barn, unga och äldre.