Tidskriften Arkitekturs chefredaktör Julia Svensson.

Ett annorlunda Sverige – om ambitionsnivån för bostadsbygge nuddat den som de arkitektritade villorna visar

Största delen av året sysslar vi på Arkitektur mest med urban miljö. Offentliga byggnader, flerbostadshus och nu senast vård och hälsa. Av det enkla skälet att det i det senkapitalistiska samhället byggs mest där kapital och flest människor ansamlats. Det vill säga i växande städer.

Tyvärr är det, sett till kvaliteten, ibland svårt för arkitekturen att hävda sig i de svenska städerna. Alltför många gånger klarar sig inte projekten välbehållna i processerna.

Därför är de villor som presenteras i det här numret, liksom de nya fritidshus vi kommer att visa i nästa, goda nyheter. Det är projekt som står i stark kontrast mot samhällsbygget som helhet.

De är i sig ett bevis för att det är inom typologin villa, och inte som förr offentliga byggnader eller bostäder för alla, som Sveriges bästa och mest innovativa arkitektur uppstår.

I villaprojekten kan arkitekterna kan testa idéer fria från stora byggherrar och regelverk och med motiverade beställare. Vi ser arkitektur samspela med naturen på några av Sveriges vackraste platser. Här stämmer inte de klagomål som ibland hörs om svensk arkitektur. När det gäller villor står sig Sverige alltså rätt bra i konkurrensen. Så det måste handla om något annat än just den svenska arkitekturen.

Generell stadsbyggnad i Sverige idag består ofta av billigt producerade flerbostadshus i nya eller förtätade förorter. Ofta blir det områden med sämre livskvalitet, då man inte anlägger fler parker, bygger vettiga förskolor och bibliotek. En stor del stadsbyggnad utgörs också, som Dan Hallemar kriver på sidan 24, av villamattor på åkrarna.

Det är ingen vacker syn. Och då har jag ändå helt utlämnat det som byggs för den stora grupp som inte har möjlighet att få bostadslån.

Vad de svenska villorna framför allt bevisar är att kompetensen finns att bygga med kvalitet. I det här numret visar vi ett finurligt hus av Johan Celsing infogat i en avstyckad villatomt, ett typhus med ny intressant träteknik av Daniel Fagerberg samt ett fritidshus av Tham & Videgård, gediget med en twist. För att inte tala om Jack Hansons egenritade villa från 1963, som ännu står sig både tekniskt och estetiskt.

Tänk om villaarkitekturens spets kunde smitta av sig. För om viljan och ambitionsnivån för samhälls- och bostadsbygge ens hade snuddat vid den som de arkitektritade villorna visar – så skulle Sverige se helt annorlunda ut.

Julia Svensson
Julia Svensson är Arkitekturs chefredaktör. Hon är också konstkritiker i Dagens Nyheter och har en bakgrund som nyhets- och kulturjournalist.

Mer innehåll om ämnet

Tre ord i tiden

Kvartalsarkitekturens intåg, tvättsvampsstaden suger upp översvämningar och well-indexet ger oanade möjligheter till mer pappersarbete. Tre ord från arkitekturhösten.  Kvartalsarkitektur Att…