Stadens mark ska inte vara en vinstmaskin

Under Arkitekturs seminarium på Nordbyggmässan, Makten över byggandet – så kan arkitekten göra skillnad den 13/4 blev det tydligt att stadsbyggande, i alla fall utanför Sveriges gränser, kan generera både mer kvalitativ arkitektur, bättre stadsmiljöer och bostäder till lägre kostnader.

I Tübingen i södra Tyskland, den stad som utgjorde förebild för Vallastaden i Linköping, är arkitektur och kvalitet i fokus. Arkitekter och mindre byggföretag går ihop om projekt och byggemenskaper, berättar Tübingens stadsbyggnadsdirektör Barbara Landwehr. Staden litar på dessa aktörer – som även måste uppfylla till exempel kvalitets- och sociala kriterier – och upplåter mark till ett fast pris. Den stad som byggs här blir småskalig, då tomterna är mindre. Den innehåller offentliga rum, gröna ytor och arkitektur på hög nivå.

Vallastaden domineras däremot av hus, ibland med en rolig fasad, som är rätt slätstrukna. De få riktigt lyckade projekten har det gemensamt att de är små och nära samarbeten mellan en privat beställare, en engagerad arkitekt och ett byggföretag.

Allt som oftast efterlyses ett mer hållbart bostadsbyggande i Sverige, både kvalitetsmässigt och socialt. Men när man spänner musklerna blir det ändå inte bättre än Vallastaden.

Här gömmer sig flera systemfel. Ett av dem, i till exempel Stockholm, är att staden tycks se allmänhetens mark som en oändlig resurs man kan sälja av till högstbjudande för att finansiera utgifter på andra områden – och att byggföretagen sedan tillåts maxa sina volymer och pressa priserna för ändå kunna plocka ut en stor vinst. Resultat: staden har för en engångssumma sålt sin makt till någon som bygger sämre stadsmiljöer för att pressa priser. I slutändan drabbas nybildade bostadsrättsföreningar och de privatpersoner som får betala kalaset i form av höga hyror och brf-avgifter. Och ja, staden, som förlorat sin mark. Och sin värdighet.

Är det möjligt för Sverige att bli mer som Tübingen?

Sverige har 66 procent högre byggkostnader än genomsnittet i Europa. En intressant detalj är att små byggföretag, enligt Barbara Landwehr, har mindre overheadkostnader än jättarna. Byggemenskaper och små projekt skulle, som i Tübingen, leda till billigare boenden och bättre stadsmiljöer.

Det är kommunerna det kommer an på. Vilken svensk kommun blir föregångare och börjar satsa på små projekt i stället för stora? Små byggföretag i stället för stora? Bostäder och livsmiljöer bör vara något annat än storskaliga vinstmaskiner.

Julia Svensson
Julia Svensson är Arkitekturs chefredaktör. Hon är också konstkritiker i Dagens Nyheter och har en bakgrund som nyhets- och kulturjournalist.

Mer innehåll om ämnet