Ett samhälles byggda miljö avspeglar vilka idéer och värderingar som fått styra under en viss tid. Inför Sveriges riksdagsval i höst tittar vi på några av de byggnader och tendenser som präglar landet just nu. Hur kommer man i framtiden att se tillbaka på 2010-talet?

Bygghjulen snurrar på i de delar av Sverige som har tillväxt: storstäder med omnejd samt utbildningsorter. Här byggs det som det inte gjorts på decennier. Nya bostadsområden och offentliga byggnader som skolor, äldreboenden och kulturbyggnader, varav några visas i det här numret.

Valåret 2018 är det marknaden som styr det mesta, och marknaden vill helst satsa där det redan satsas mycket.

En konsekvens av det vinstdrivna byggandet är att man på de attraktiva platserna bygger bort viktiga kvaliteter som offentliga parker, vilket landskapsarkitekten Anders Kling skriver om i Arkitektur 4 /2018.

Att marknaden tillåts styra utvecklingen skapar också växande klassklyftor, med trångboddhet och sociala problem som resultat. För att motverka detta krävs först och främst en ansvarsfull bostadspolitik, något som Sverige inte har.

Men istället för att titta på samhällsutvecklingen som helhet pekar man ut enskilda områden som problem. Enligt KTH- forskaren Nazem Tahvilzadeh är en av de platserna ”förorten”.

En annan aspekt av marknadskrafterna är att stora delar av Sveriges landsbygd, trots städernas ökade trångboddhet, sakta töms på människor, verksamheter och infrastruktur. Till de här platserna kommer många nya svenskar för att starta nya kapitel av sina liv. För att underlätta processen har den palestinska arkitekten och konstnären Sandi Hilal skapat ett offentligt vardagsrum i en flyktingförläggning i ett miljonprogramshus i Boden. Men projektet är lika mycket till för infödda svenskar, tror hon; svenska städers offentliga platser har förlorat sin politiska identitet.

I privatiseringens tid kanske vardagsrummet blir platsen för det politiska samtalets återkomst.