Hemma i Marais
Gästbostäderna i Svenska institutets lokaler i Paris har nyligen renoverats. Bakom Hem x 6, som involverar sex olika arkitekter/designer och ett fyrtiotal svenska producenter, står SI Paris chef Ewa Kumlin. Annica Kvint har träffat henne. Foto: Raphaël Dautigny.
Högst upp under takåsarna i 1500-talspalatset Hôtel de Marle finns ett hörnrum med snedtak och utsikt över parken på andra sidan gatan. I det rummet bodde jag som stipendiat på Svenska institutet 2011. Åtta år senare står jag här igen tillsammans med SI Paris vd Ewa Kumlin. Jag känner inte igen mig. Det finns inte minsta likhet mellan det slitna och dragiga rum som jag bodde i och det som jag befinner mig i nu. Visst bidrar den ytrenovering som hyresvärden Statens fastighetsverk stått för. Men framför allt har rummet fått en ny utformning av Svenskt Tenn. Och sällan har nyttan av en genomtänkt rumsplanering framstått på ett tydligare sätt. Rummet, som tidigare dominerades av en dubbelsäng, framstår nu som dubbelt så stort. Tack vare att inredningsarkitekterna placerat två enkelsängar utmed en av väggarna finns det plats både för ett stort mat- och arbetsbord och en mindre soffgrupp. Att soffgruppen fått en gräsgrön matta, fönsteralkoven mot parken en mönstrad gardin och den lilla hallen en mönstrad tapet bidrar också till att det här känns som en lägenhet snarare än ett sovrum.
Rummet tillhör en av de sex små ettor som ytrenoverats och nyinretts i projektet Hem x 6 och att det inte är ett inredningsprojekt som andra visar sig snabbt. Med sex olika arkitekter/designer som inrett varsin lägenhet och cirka 45 olika svenska producenter involverade är det kanske bättre att tala om det i termer av gigantiskt samarbetsprojekt?
– Svenska institutet i Paris har hyrt ut gästbostäder till forskare och kulturutövare sedan i början av 1970- talet. Man ansöker om ett arbetsstipendium och blir man antagen har man ett arbetsrum mitt i Paris under en två- eller fyraveckorsperiod, berättar Ewa Kumlin, samtidigt som hon öppnar ett köksskåp i lägenhetens minimala köksvrå. Här står porslin och glas som Carina Seth Andersson och Matti Klenell formgav för restaurangen i Nationalmuseum som nyöppnade 2018. Ett exempel av många på detaljnivån i det här projektet. Det är svensk design in i minsta besticklåda.
När Ewa Kumlin tillträdde som chef för SI Paris 2017 var gästlägenheterna, som hon uttrycker det, ”i starkt behov av lite kärlek”. Ett svenskt kulturhus i utlandet borde förstås spegla Sverige som designnation och visst hade sådana tankar tänkts förr. Men först nu fanns kraften att genomföra dem. Att Ewa Kumlin tidigare varit chef för Svensk Form och hade upparbetade kontakter med många av producenterna underlättade förmodligen. Kanske var det till och med en förutsättning?
– Det är klart att det gjorde det hela lite enklare. Men framför allt underlättade det faktum att vi utformade projektet som en femårig utställning, säger Ewa Kumlin.
I juni 2018 fick 30 producenter frågan om de ville medverka, berättar hon. Sju av dem nappade, och de valde, i samråd med Svenska institutet i Paris, varsin arkitekt/designer för respektive lägenhet. I november samma år var drygt 40 företag involverade på något sätt. Från mars till september 2019 pågick sedan ett intensivt arbete i de sex lägenheterna, som inledningsvis ytrenoverades av hyresvärden.
– Statens fastighetsverk har en årlig underhållsbudget för institutet. 2019 var det meningen att den skulle gå till de två trapphallarna, men vi kom i stället överens om att använda den till lägenheterna, förklarar Ewa.
Vi fortsätter in i den gästlägenhet som inretts av Carl Malmsten AB och designern Anna Kraitz, företagets kreativa konsult. Här dominerar Malmstenmöbler, framför allt några av dem som togs i produktion igen för några år sedan. Väggarna är tapetserade med ett mönster av Malmsten från 1930-talet och i köksskåpen står det keramikmuggar tillverkade på Cappellagården, som var en av de skolor som Carl Malmsten grundade.
Att man i Malmstenlägenheten har fokus på Malmsten och i Svenskt Tenns lägenhet utgått från den inredningsfilosofi som grundaren Estrid Ericson och hennes parhäst Josef Frank utvecklade, är kanske inte så förvånande. Men även i några av de andra lägenheterna finns det historiska kopplingar. Ulf Agnér, inredningsarkitekt på Thomas Eriksson Arkitekter, valde att se sitt uppdrag som ett möte mellan Hôtel de Marle, från 1562, och Gripsholms slott, från 1537 – i kavaljersflygeln på Gripsholm fanns det nämligen redan vid flygelns invigning 1782 något som liknade hotellrum. I Agnérs rum kommer man rakt in ett lindblomsgrönt kök, vars tapet har ett blomstermönster som är typiskt för 1700-talet. Och sovrummet har, inspirerat av 1700-talet, fått textila väggar.
– Jag ser det som att Ulf Agnér med sin inredning byggt en bro mellan Sverige och Frankrike. Och hela Hem x 6-projektet är förstås en möjlighet att visa upp svensk design – både för de svenska kulturarbetare som kommer hit och för den franska publiken. Varje år, i samband med Paris designvecka, kommer de involverade producenterna att få använda lägenheterna som show room, säger Ewa Kumlin.
Det fransksvenska arkitektkontoret Septembre, som inredde sitt rum i samarbete med Dux, lät Virginia Woolfs essä Ett eget rum bli startpunkten för en rumslig hyllning till kvinnliga kreatörer. Inredningen, som bland annat innehåller en Bruno Mathsson-fåtölj som fanns här redan när institutet öppnade 1971, är också tänkt som något av en upprättelse för den svenska poeten och konstnären Greta Knutson. Hon använde på 1920-talet sin familjeförmögenhet för att finansiera sitt och författaren Tristan Tzaras hus i Montmartre. Huset, som ritades av Adolf Loos, blev snart känt som ”Tristan Tzaras hus” och när det stod klart konstaterade Greta att det inte fanns något adekvat arbetsrum till henne …
Det anrika möbelföretaget Gärsnäs har samarbetat med formgivarna Färg & Blanche, som använt en del av sin egen möbelformgivning och i lägenhetens smala kökskorridor låter en sex meter lång träpanel av ek rymma både hyllor, krokar och spegel.
En liknande lösning hittar man också i den lägenhet som inretts av åtta blivande designer från Beckmans Designhögskola och Paris College of Art. Den har en flexibel möblering som framför allt innehåller egna prototyper. Inte minst två halvmåneformade bord som fungerar både vart och ett för sig och tillsammans, när hyresgästen får besök.
– Utställningen Hem x 6 kommer att pågå i fem år. Sedan får vi utvärdera projektet och se hur vi går vidare. Troligtvis kommer en del av möblerna att doneras till institutet, säger Ewa Kumlin.
En av planerna för den närmaste framtiden är att finslipa projektet genom att förse varje produkt med information om material och produktionsprocess för att på det sättet idka folkbildning.
1917 anordnades den legendariska Hemutställningen på Liljevalchs i Stockholm. Det är en slump att Hem x 6 står klar 100 år senare, men visst kan man välja att se Parisutställningen som ett vår tids svar på Hemutställningen. En välkommen manifestation av svensk design är den i alla händelser. Med ”vackrare vardagsvaror” av både ny och gammal modell.
Annica Kvint är journalist och redaktör på Arkitektur.