Med Selma Lagerlöfs center har White fått en chans att ta ett helhetsgrepp för kulturen i en stigmatiserad förort. Katarina Rundgren ser ett hus präglat av betong och återbruk. 

Det är en allmänt erkänd sanning att ett miljonprogramsområde i förfall är i behov av förtätning. Nu har turen kommit till Selma Lagerlöfs torg i stadsdelen Backa på Norra Hisingen i Göteborg, byggt 1971. Det som försvinner är en brutalt trafikseparerad och tidstypisk gles miljö med stora parkeringsytor och ett centrumhus i brunrosa plåt som Nationalteatern sjungit om i låten Barn av sin tid.

White arkitekter har varit med i framtagandet av planprogrammet, som ligger till grund för omgestaltningen. Nu har den väl tilltagna stadsmotorvägen blivit gata, nya parkstråk etablerats och ett handelsstråk med levande bottenvåningar börjar ta form. När ytorna krymps skapas plats för 1 700 nya bostäder, en idrottshall och ett torg med fiskaffär och handelshus och ett stadsdelshus.

Ridån går alltså upp för ett nytt Selma stad där det nya stadsdelshuset med rum för kultur är katalysatorn för förändring. Här ryms förutom nya stadsdelskontoret även bibliotek, teater, daglig verksamhet, seniorverksamhet, fritidsgård, kafé och restaurang samt kulturskolan med medie-, dans- och musikrum.

Byggnadens fasad har formats som en böljande ridå, utförd i ljus, lätt vitpigmenterad sinuskorrugerad betong. Fönsteröppningarnas kurvor, betongelementens vertikala skarvar, de horisontella indragen vid varje våning och fasadens räfflor samverkar till ett lågmält komplex där elementskarvarna inte stör. Alla fasader är i samma material, så det skapas ingen direkt baksida. Eftersom byggnadens gestaltning vill lyfta fram och visa upp insidan så varieras fasadens öppenhet beroende på invändig funktion. Biblioteket, fritidsgården och restaurangen har fått fler öppningar, teaterhörnan är mer sluten.

Entrén, som markeras mot torget av en lite klossig balkong i sträckmetall, kan öppnas separat mot restaurang eller bibliotek. Den leder rakt in mot byggnadens hjärta, ett stort entrérum öppet ända upp till tak, med samma bredd som gatan utanför. Det är som ett gemensamt vardagsrum som kopplar samman husets verksamheter, och i vilket aktiviteterna gärna får spilla ut.

Här möts besökaren av husets karaktäristiska trappor i luften som spänner mellan våningarna. Enligt arkitekt Mattias Lind på White inspirerade av filmen Rosens namn, medan en annan generation kanske associerar till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. I änden av rummet finns en bred gradängtrappa, och högre upp exponeras verksamheten genom stora fönster. Analogierna till scen och teater fortsätter alltså invändigt, manifesterade i rumsliga element där husets aktivitet kan och ska visas upp.

Att huset beställdes av Göteborgs Lokaler och inredningen av SDF Norra Hisingen har inte inneburit något gestaltningsglapp, då White arkitekter vann båda upphandlingarna. Byggnadens materialpalett är medvetet minimerad, elegant och streetsmart. Betong är det dominerande materialet invändigt, kompletterad med sträckmetall i varm kopparton som ger precis lagom värme. Återbruk, samutnyttjande och flexibilitet kännetecknar inredningen, som samspelar väl med husets arkitektur och de stora fönstrens kraftfulla kurvaturer.

Beslutet att använda sig av återbrukade möbler var både ekonomiskt och ideologiskt. Resultatet motsäger konventionella sanningar om hur en offentlig inredning måste se ut. Det faktum att helheten faktiskt inte gick att visualisera – eftersom det inte gick att veta exakt vilka möbler man skulle hitta – ledde till att inredningen, som Annie Leonsson varit ansvarig för hos White, gavs ett konfettikoncept: ju mer blandat desto bättre. I stället för att som brukligt specificera kulörer eller material på de möbler som behövdes, valde de i stället att här ange vilken funktion de skulle ha.

Möbleringen som helhet hålls ihop av att en schablon med texten SELMA målades på alla återbrukade möbler, bord såväl som stoppade fåtöljer.

Konfettigreppet blir inte rörigt, utan ger en tillåtande miljö som sänker trösklarna. Kanske står vi inför ett skifte för hur vi inreder offentliga miljöer. Det verkar ologiskt att fortsätta som tidigare om en återbrukad inredning kostar cirka en tredjedel av en nyinköpt. Den ställer krav på inventering, märkning, kvalitet, lagerhållning och samordning, men merarbetet vägs upp av lägre möbelkostnader och minskat fotavtryck.

Stadsdelshuset med rum för kultur, som det heter, är nyligen invigt. Medborgare i alla åldrar har börjat ta det i bruk. Återstår att fintrimma hur tankarna om öppenhet och multifunktionalitet ska fungera i praktiken. I dag anas en oklarhet kring vad som är tillgängligt och för vem och när, som gör att personalen får hålla mycket koll. Öppenheten som löfte i en offentlig miljö är inte helt okomplicerad, eftersom risken är att de problem med drogförsäljning och kriminalitet som funnits i utomhusmiljön flyttar inomhus.

FAKTA

Projektets namn: Selma Lagerlöfs center Adress  Selma Lagerlöfs torg, Hisings Backa, Göteborg Byggår: 2019 Bruttoarea: 6 300 kvm Miljöcertifiering: Miljöbyggnad Silver

Arkitekt :White arkitekter Ansvarig: Mattias Lind Uppdragsledande: Lars Zackrisson Handläggande: Jessica Kos Handläggande ingenjör: Christian Wahlström Biträdande: Linn Roldin, Theresa Kjellberg, Jacob Nilsson, Jacob Lundqvist, Isabella Eriksson,
Daniel Stenqvist, Natalie Blom, Samuel Michelsen, Britta Wikholm

Inredning: Ansvariga: Annie Leonsson och Kristofer Jonsson

Landskap: Ansvarig stadsplan: Martin Clase

Övriga konsulter: Entreprenadform: Generalentreprenad Entreprenör stomme och fasad: Strängbetong Entreprenör stomkompletteringar: Vestia Construction Group Projektledare: Projektpunkten, Mats Niklasson

Byggherre: Göteborgslokaler genom Jonas Lissel