Måleri som mål och medel

Färg definierar rum, men hur den används varierar. Björn Ehrlemark frågar fyra arkitekter om tekniker de använt i exceptionella fall.

 

Pixbo gymnastikförenings klubbfärger täcker nu 750 kvadratmeter väggyta. 
Foto: Emma Karlsmark Elfstrand

Mölnlycke gymnastikhall, Härryda kommun

Arkitekt: Liljewall

Karin Lindkvist om gymnastik- och trampolinhallen i Mölnlycke Fabriker.

– Färgen är mer än en färg. Den är resultatet av en lång dialog med föreningen och brukarna, ungdomar som tränar gymnastik.

Vilken var deras roll i projektet?
– Tidigt kom de in på att de inte ville ha en tråkig grå hall. Jag insisterade på att ta med representanter från ungdomssektionen i skissandet, inte bara vuxna från kansliet eller kommunen. Hallen är ju deras.

Varifrån kommer den lila färgen?
– Det första förslag jag presenterade, med korallröda väggar och golv, var ett sätt att inleda en diskussion om vad färg kan göra med ett rum. Motreaktionen blev stark – det skar sig mot klubbfärgerna, mörkblå-violett och cerise. Så vi jobbade vidare med dem. Men hur för man in så kraftfulla kulörer utan att det blir murrigt, eller för futtigt? Färgerna ska ta tag i en, i hela kroppen. På en väggyta som är 75 meter lång och tre våningar hög. Lösningen är en gradient från mörkaste tonen i sitt hela djup till rosa. Den underlättar dessutom orienteringen i rummet om du befinner dig i rörelse, upp till åtta meter över trampolinen, i spinn, och uppochner.

Hur målades väggarna?
– Den stackars upphandlade målaren hade inte gjort något liknande tidigare. Första vändan målades i horisontella band i nio olika kulörer. Det understa varvet från golvet och därefter på en skylift på hjul som rullades längs med väggen. Målaren hade en stor tank på ryggen och sprutmålade, vått i vått, från olika avstånd och svepande fram och tillbaka för att få en mjuk övergång. Det är en sjukt lång vägg. Färgen tog slut på mindre än en längd.

 

Vid utryckning vägleds brandkåren i Luleå av starkast tänkbara signalfärg. Foto: Anders Alm

Räddningstjänsten, Luleå

Arkitekt: Indicum

Kristin Östberg om en inredningsarkitektur för utryckning.

– Den röda färgen guidar vid utryckning, helt enkelt. Räddningspersonalen kan så snabbt som möjligt orientera sig till fordonen genom att följa den. Men vad inte lika många känner till är att efter en brand är det också väldigt viktigt med sanering av all utrustning så den logistiken behöver vara lika enkel. Vår grafik guidar dem till rum för det som är smutsigt, gult, och det som är rent, grönt. Färgen som används måste också stå emot ett extremt slitage och tåla olika typer av kemikalier.

Hur applicerades färgen?
– Målarna maskar och målar. Vårt arbete blev att göra ritningar för maskande film, från firmor som vanligtvis gör skyltar och liknande. Det vi behöver förstå är: går det ens att maska av? Kan filmen användas 
på flera ställen, på flera ledder? Det är maskningen som kostar tid och pengar snarare än målningen.

Rött har en självklar symbolik, men varför?
– Jag skulle vilja se mer relevant forskning om färg. Troligen är det till stor del kulturellt betingat hur exempelvis en intensivt röd nyans påverkar oss. Men vet vi det? Det finns ju studier om vilka nyanser vi uppfattar både allra först i livet, och sist, när vi blir dementa eller åldras – innan vi helt förlorar färgseendet. Det är det gula och röda.

 

På Iljas hotell i Tbilisi begränsas färgerna inte av vägg- och takytor, de slinker med över hörnen. 
Foto: Karin Matz

Ilja’s, Tbilisi, Georgien

Arkitekt: Secretary

Karin Matz om en grön hotellmatsal i Georgien.

– På sätt och vis håller vi arkitekter på och målar hela tiden, när vi ritar. Vi applicerar egenskaper på ytor. I de flesta projekt är det väldigt pragmatiskt. I en rumsbeskrivning anges nyans och glans som ett numeriskt värde, som uppges för vägg, tak, golv, lister, socklar och ”övrigt”.

Måste det vara så?
– På hotellet i Tbilisi var de andra våningarna redan fint renoverade men dovt och allvarligt. Ordentligt gjort. Matsalen, däremot, var ett rum som skulle kunna fungera för allt: frukost, bar, filmvisning. Funktionen varierar, och färg och material följer med.

Hur gick det till?
– I Georgien är arbetskraften billig och tillgänglig, men kommunikationen är svårare – med distansen och utan gemensamt språk. Vi hade för det här projektet mindre precision men mer tid. Upplägget blev till sist en ritning av färgfälten, där hela rummet vecklas ut underifrån. Planen utgick från taket, där alla färgfält möts, snarare än från golvet. Varje vägg och tak fick en egen nyans men vissa färgfält ”slinker i väg” över hörnen. Sen definieras varje färg- och materialfält av en referens till andra platser i rummet – ”linjera med den där dörren” – snarare än ett mått. Det som är roligt med att kommunicera med hantverkare är att försöka förklara vad som är viktigt, vad som ska prioriteras framför annat. När man är överens om det blir de små besluten lätta. Så sen tejpades allting bara upp.

Berätta om färgvalet?
– Om man kombinerar två färger måste de verkligen passa ihop, det får inte skära sig. När vi tar sju olika nyanser av grönt och turkos ur en NCS-snurra händer något annat. En av dem är riktigt äcklig. Men tillsammans blir det en ny helhet. Mer som en gräsmatta.

 

Interiören präglas både av den färg som tagits bort och av den som lagts till. 
Foto: Erik Lefvander

Kristinavägen, Nacka

Arkitekt: Förstberg Ling

Björn Förstberg om ett ombyggt 60-talsradhus i Saltsjö-Duvnäs.

– Huset är byggt med en robust stomme av betongelement, vilket lät oss göra nya öppningar och få dagsljus längre in i rummen. Väggarna var tidigare vitmålade men färgen blästrades bort för att visa betongen.

Varför markeras tilläggen med färg?
– Av samma anledning, vi ville tydligt visa de bärande elementen, som stålbalkarna över de nya öppningarna. De är målade på plats. De gamla dörrarna sprutlackerades i en gul ton och de nya snickerierna fick också tydliga kulörer. Det passade bättre till betongen än det standardvita. Hela den fasta inredningen är tänkt att fungera som bakgrund till beställarnas vackra samling av föremål, utan att överglänsa den.

Vad skiljer måleri från andra tekniker i ert arkitektarbete?
– Vi jobbar vanligtvis med att få material att vara vad de är. Men för det krävs, ironiskt nog, ofta olika former av ytbehandling för att det ska bestå. Som hårdvaxolja. När vi väl arbetar med färger gör vi tester på det avsedda materialet. För det är ofta svårt att hitta rätt med bara färgprover på papper. Det är fascinerande hur målningstekniker kan påverka textur.

Björn Ehrlemark är chefredaktör för Arkitektur.

Mer innehåll om ämnet