Snabba Hus av Andreas Martin-Löf Arkitekter är experiment på rätt sätt, konstaterar Tomas Lewan, och ser ett industriellt byggande med anor. Foto: Johan Fowelin

Snabba hus i Västberga, Råcksta och Knivsta är, för att beskriva det rakt på sak, industriproducerade bostadsmoduler på stativ. Konceptet associerar till Archigrams och Peter Cooks Plug-in City från 1964, men ännu mer till Erik Fribergers däckshus i Kallebäck från 1960 som Andreas Martin-Löf själv talar om som förebild. Där finns också ett släktskap med Gunnar Asplunds arbetarbostäder på Södermalm i Stockholm för mer än 100 år sedan. Stockholms stad byggde 1917 ”ett stort antal bostäder av provisorisk eller halvprovisorisk karaktär. Det var träbyggnader utan källare, utan värmeledning och annan sanitär utrustning än vatten och avlopp” (ur Hakon Ahlbergs bok Gunnar Asplund, Architect, 1940).

Asplunds hus tillkom i en krass och hård verklighet i första världskrigets slutskede och fick en småstadsromantisk, klassicerande stildräkt. Snabba Husprojektet existerar i ett politiskt utrymme som uppstått i och med bostadsbristen. Jagvillhabostad, som ligger bakom projektet, är en intresseorganisation som samarbetar med byggföretaget Junior Living. Partnern i projektet, Svenska Bostäder, är ett av Stockholms stads bostadsbolag med alla möjliga kontaktvägar i maktens korridorer.

Projekten i Stockholm byggs på kommunal mark med tillfälligt, numera 15-årigt, bygglov. Eftersom markkostnad är en nyckelfråga i nutidens bostadsekonomi blir det närmast omöjligt att jämföra projektens kostnader med andra kommersiella projekt. I Västberga användes en bollplan som tomt, i Råcksta en bit av en park. För de närboende innebär det förluster som de inte ersätts för.

Projekten visar på ”handlingskraft” från kommunalt håll i bostadsfrågan samtidigt som några hundratal behövande kommer i åtnjutande av hög bostadsstandard till överkomlig, nåja, hyra och utan att tvingas lämna bostadskön. Vi talar således politik och experiment snarare än kraftfulla planeringsåtgärder som långsiktigt påverkar bostadssituationen.

Till detta slags laborerande i gränslandet mellan bostadsproduktion och marknadsföring hör såklart god, och varför inte uppseendeväckande, utformning. Men det är en förenkling att beskriva Andreas Martin-Löfs insats som den ytlige designerns. Steget från vision till verklighet kan vara väl så svårbemästrat i ett nätverk av offentlig-privat samverkan som ute på den kommersiella marknaden. Innovationsfaktorn i Snabba Hus-projektet är dessutom hög. Den finns såväl på konceptnivå som i möjligheten att räkna fönster mot loftgång som ”tyst sida” i enrumslägenheterna och rent tekniskt som i användandet av industrisandwichelement från Paroc i modulstommarna. Ett annat exempel är fasadernas plåtarbeten som i normalt byggande inte varit genomförbara.

När Andreas Martin-Löf beskriver processen väger han in att han själv var ganska oerfaren när utvecklingsarbetet drog igång. Hängivenheten, kunskapen och innovationsviljan i hans eget nätverk och hos hans partners var en förutsättning för resultatet.

Det först uppförda huset i Knivsta från 2014 genomfördes som en bostadsrättsförening och gav ett visst överskott trots modesta försäljningspriser. Kvarteret är beläget utmed de intensivt trafikerade tågspåren mot Uppsala. De uppställda volymerna och en förbindande loftgång med fasad i polykarbonat omsluter ett halvöppet gårdsrum med parkeringsplatser, tvättstuga och gemensamhetslokal i bottenplanet. Där på gården råder ett behagligt lugn.

Ett nydesignat gatu- och parkstråk ligger i anslutning till husen.

Parkstråket och bostädernas halvpermanenta betongarkitektur harmonierar väl, men i stadsdelen kring pendeltågsstationen är den en främmande fågel. I närheten uppförs bland annat mer konventionella kvarter med olikfärgade träfasader. Snabba Hus polykarbonatfasader mot spåret är väl hårda och bostadsmodulernas balkongmotiv fungerar, trots ambitiöst plåthantverk utförandemässigt, inte riktigt som stadsfasad mot gatan. Samma motiv mot gård fungerar däremot utmärkt.

I Västberga är den tuffa exteriören inget problem bland de omgivande industritomterna. Det går till och med bra med fönsterlösa bottenvåningar mot gatan och delvis mot gården. Gården har hög trivselfaktor. Den dominerande 8 våningsfasaden har en viss hotellprägel, men känns helt okej.

I Råcksta ligger husen som håller på att färdigställas utmed den måttligt trafikerade Råckstavägen. Husmodulerna kan där vändas med balkongerna utåt mot gatan, vilket är ett tillskott i stadsmiljön. Men experimentet med loftgångsinklädnader i sträckmetall i Råckstaprojektet framstår som mindre övertygande.

Anmärkningsvärt med Snabba Hus är framför allt produktionstakten. Sex månaders byggtid är extremt pressat. Det gör att Snabba Hus-projektet kan ha en framtid, trots att världen nog förändrats en del även på de få åren sedan projektet startades. Idén med tillfälliga byggnader passar allt sämre ur hållbarhetssynvinkel. Lägg till det att lägenhetsmodulerna ventileras individuellt vilket svårligen blir resurssnålt. Våningshöjden i Västberga är nästan 3,2 meter, medan rumshöjden är normenliga 2,4 meter. Det kommer sig av modulernas skrymmande uppbyggnad och inte heller detta rimmar med god hushållning.

Men systemet pressas successivt och de uppförda husens rättframhet – det råder ingen tvekan om tillblivelseprocessen – talar till deras fördel. Den roll hantverket kan ha spelat i äldre tiders nödbostäder vägs upp av den höga design- och utförandenivån i inte minst interiörerna. Här är det det rumshöga glaspartiet som genom envetet framhärdande från arkitekten nu lyser upp rummets helhet samt den specialritade köksinredningen, även den rumshög, där stommar i infärgat laminat möjliggjort ett särskilt prisvärt genomförande och enkelt montage. Projektets helhet har sin framgång i sådana väl valda och genomförda prioriteringar och lösningar.

Fakta
Snabba Hus Västberga
Projektets namn: Snabba Hus Västberga Adress: Elektravägen 34–46, Stockholm Bruttoarea: 15 000 kvm Byggnadsår: 2016 Arkitekt: Andreas Martin-Löf Arkitekter Ansvarig: Andreas Martin-Löf Handläggande: Adrian Utrilla (design), Adam Bergendal (bygg) Medverkande: David Barnard, Ana Rosales Rodriguez, Matteo Giammartini Landskap: Wi landskap AB och Svenska Bostäder Ansvariga: Åsa Wilke och Ramona Schrenk Övriga konsulter: Modulutvecklare: Magnus Bouveng, Jan Pettersson, Junior Living, Mikael Hammar, Prefament, Magnus Skogsberg, Structor Konstruktör: Magnus Skogsberg, Structor Mark Stockholm AB Mark: Kurt Pettersson, Structor Mark Stockholm AB El: Henrik Jansson, Uppsala Teknikprojektering AB VVS: Axel Vadeby, Tysklinds i Stockholm AB Byggherre: Svenska Bostäder Projektansvariga: Myr Ullhammar och Dennis Ericson, Svenska Bostäder Entreprenadform: Totalentreprenad Entreprenör: Junior Living / My First Home Bygg AB

Arkitekten beskriver:
Snabba Hus Västberga är det första av tre Snabba Hus-projekt som vi utvecklat i samarbete med byggföretaget Junior Living för Svenska Bostäder. Jagvillhabostad involverade redan 2011 Svenska Bostäder i ett idéprojekt med syfte att ta fram bostäder för att mildra den akuta bostadsbristen bland unga vuxna. Idén var att snabbt bebygga mark som väntar på detaljplan med enklare flyttbara bostäder. 2014 knöts byggentreprenören och vi till projektet för att säkerställa dess genomförande. De 280 lägenheterna i Västberga uppfördes 2015–2016 med endast 12 månaders byggtid. I år uppförs ytterligare 380 lägenheter i Råcksta.

Tomten i Västberga är bullerstörd från alla väderstreck och vi har därför valt att vända alla lägenheter in mot en gemensam gård. De sex monolitiska husen bildar sin egen bullerskärm mot omgivningen. I sydväst valde vi att släppa in solen och parkens grönska.

Lägenheterna är utrustade med en köks- och garderobsvägg som innehåller, och döljer, ett FTX-aggregat. En specialritad bokhylla skapar en sovalkov stor nog för en dubbelsäng. Det fullhöga skjutglaspartiet släpper in rikligt med ljus.

Lägenheterna nås via en halvöppen korridor som täcks av en schackrutig yttre fasad, ömsom i polykarbonatplast och ömsom i aluminiumraster. Korridorväggarna är målade i ett rutmönster som kan ses genom den yttre fasaden. Tillsammans skapar de en tredimensionell effekt. Tre tydliga entréer med väggar av råglaspaneler är placerade i byggnadens tre hörnlägen. Specialritade armaturer bryter av mot paletten av standardiserade komponenter.

För att förena en snäv projektkalkyl och snabb produktion med en rimligt god boendekvalitet har vi fått lösa flera problem med en och samma lösning. Till exempel stabiliserar det kraftiga glaspartiet den relativt veka modulkonstruktionen, som i sig inte alls är bärande. Den grunda balkongen skapar möjlighet till utomhusvistelse och hindrar brandspridning i vertikalled, och de gamla vackra träden som omgärdar byggnaden var något vi kunde dra nytta av helt gratis.
Andreas Martin-Löf