Den som sticker upp så högt borde våga mer interiört
Det första av de två Norra tornen står nu klart vid Norrtull i Stockholm. Huset gör sitt jobb som skulptur. Men ett hus som törs sticka ut så mycket borde också ha en vågad insida, skriver Tomas Lauri.
Oftast är den mest kritiska delen av en hög byggnad de våningar som sticker upp och sliter sig loss från stadsmassan. I en stad som Stockholm är det påtagligt. De höga husen står inte särskilt tätt. Skatteskrapan, DN-huset, Haglunds pinne och andra liknande hus lägger beslag på luftterritoriet som ensamma torn på ett öppet fält.
Det gör ont när det blir fel. Haglunds pinne, eller Söder torn som är det officiella namnet, är i den bemärkelsen ett av de tydligaste exemplen på hur fel det kan bli. Ett hus som blev stympat i processen och kröntes med ett avslut som arkitekten Henning Larsen tog avstånd ifrån och som mest liknar fult julgranspynt. Något liknande kunde ha hänt med Norra tornen. De har också förändrats under resans gång.
I den ursprungliga planen var båda Norra tornen lika höga enligt en strikt postmodern klassicism. Utvecklingen har gått mot asymmetri, två höghus som delar DNA, men som har olika utbredning och höjd: från 140 meter till 125 meter respektive 110 meter.
Men det arkitektoniska konceptet, som är en struktur bestående av tredimensionella pixlar, eller lådor, staplade på varandra, har tålt processen. Det ena tornet står nu klart och gör sitt jobb som skulptur; luftrummet blir mer intressant med byggnaden än utan.
De första kvarteren i stadsdelen Haga Norra, där det står, ger än så länge ett överexploaterat intryck: tätt, högt och instängt. En av fördelarna med tornen är att de som enda hus står som solitärer med lite platsbildning runt om. Det ger behövligt andrum. De kunde till och med ha fått mer utrymme. De klarar av att ge ett litet torg, eller ett stort, en ryggrad.
Just utifrån är tornen en uppvisning. Precisionen med vilken betongelementen fogats samman är beundransvärd. Ballast, kulör och formsättning är träffsäkert utförda. Alla skarvar är finurligt dolda. Fönster och räcken är utförda som rena glasöppningar utan störande infästningar, karmar och listverk. Det råder full harmoni och samklang mellan utförande, helhet och detaljer. En eloge till byggherren Oscar Properties som tagit tillvara på arkitekten OMAs intentioner så väl.
Tornen ritades i ett skede när staden vurmade för ”världsarkitektur”, som i praktiken betydde att världens mest ansedda och framgångsrika arkitektfirmor köade för att få till det i Stockholm. Ett slags världsarkitekturens arenarock. OMA vann den inbjudna tävlingen om hotellet framför centralstationen 2010 (men fick aldrig rita det) och var inbjudna till tävlingen om Nobel Center. Samtidigt var det en guldera för bostadsprojekt för de mer bemedlade. Kanske hade Norra tornen fått annan inredning om högkonjunkturen för nyproduktion hållit i sig. En inredning som var mindre ängslig.
När man lämnar gatan och tar sig in i byggnaden lämnar man OMA-arkitekturen bakom sig. Oscar Properties egna arkitekter och säljavdelning har ritat färdigt planerna och bestämt ytskikten, så att det ska passa mot rätt målgrupp. Det här innebär bland annat att det i stort sett är samma inredning som i BIGs bostadsprojekt 79&Park som Oscar Properties också byggt. Vita väggar, golvplankor i vitpigmenterad ek och trendiga grå kök. Bara badrummen skiljer ut sig en aning med en mörkare klinker. I visningslägenheten, som är ett hem utan prylar och böcker, står snarlika designmöbler, med det generösa matbordet i ek och beigea soffor, och med Olle Baertlings grafiska inredningskonst på väggarna. Det ska passa de flesta. Och gör det, oklanderligt och oförargligt.
I de två bostadsprojekten finns också en liknande tendens att sprida ut och gruppera sovrummen, så att det skapas passageliknande avsnitt i de större våningarna. Precis som i ett högborgerligt 1800-talshem där tjänstefolk är ett självklart inslag och barn och föräldrar har sovrum på avstånd från varandra. Men de flesta planer i Norra tornen är väl lösta och under omständigheterna effektiva kvadratmetermässigt. Ett skickligt pusslande och hanterande av en arkitektur som ritats utifrån och in. Nästan alla lägenheter på alla plan är olika.
Som en förlängning av OMAs arkitektur är interiören därför inte den mest självklara. I 79&Park känns övergången mellan insida och utsida inte lika tvär som här tack vare fasaden i ceder. OMAs hus är kärvare, hårdare, och skulle behövt en lika djärv och innovativ interiör för att projektet skulle kännas helgjutet.
Jag leker med tanken och samplar från OMAs repertoar. Att bara tillåta betonggolv hade varit ett mer dramatiskt svar. Kanske mer av materialitet på väggarna. Och kanske kök där rostfritt var ett genomgående tema. OMA har under sin karriär gjort era stilbildande interiörer. Att släppa fram dem hadeförstås varit att utsätta sig för en risk. Att ha modet att våga sälja det som ingen marknadsanalytiker eller säljstrateg skulle kunna förutsäga och dessutom i en försvagad marknad, är kanske att be om för mycket. Men den som sticker så högt upp över stadsmassan borde även våga mer interiört.
FAKTA
Norra tornen, Stockholm
Projektets namn: Norra tornen Adress: Torsplan 8, Stockholm Arkitekt: OMA, Rotterdam Ansvarig: Reinier de Graaf Handläggare: Alex de Jong, Michel van de Kar (designfas) Team, koncept: Philippe Braun, Diana Cristobal, Roza Matveeva, Edward Nicholson, Peter Rie, Carolien Schippers Team, tävling: Alexander Giarlis, Timur Karimullin, Vladimir Konovalov, Edward Nicholson, Victor Nyman, Vitor Oliveira, Cecilia Del Pozo, John Paul Pacelli, Peter Rie, Carolien Schippers Team, design: Isa Olson Ehn, Tobias Jewson, Edward Nicholson, Peter Rie, Silvia Sandor, Lukasz Skalec, Jonathan Telkamp Konstruktör, VVS: Arup Ingenjör: Sweco Brand: Tyréns Akustik: ACAD Regelverk:Tengbom Byggherre: Oscar Properties Antal lägenheter: 320 (båda tornen) Bruttoarea, kvm, båda tornen: Innovationen: 23 479; Helix: 18 820 Byggnadsår: 2018 (Innovationen), 2020 (Helix).
Arkitekten beskriver
Norra Tornen-projektet började i två ärvda byggnadsskal, lämningarna av ett övergivet projekt initierat av Aleksander Wolodarski från stadsbyggnadskontoret. De var båda ett slags crescendokomposition i olika höjd, varken skiva eller torn och därigenom ingen tydlig typologi. Därtill hindrade programmet, lägenheter med stora terrasser, en alltför direkt översättning av skalen till arkitektonisk form.
Genom ett slags ”Freudianskt framkallande” – att passionerat omfamna det oundvikliga för att erövra det och komma över sin fruktan – valde vi att se det föreskrivna skalet som givet. Den vertikala uppdelningen kompletterades av en horisontell som ger exteriören en enhetlig behandling: en grov beklädnad med omväxlande indragna uterum och utskjutande vardagsrum. Det valda materialet, räfflad färgad betong med frilagd mångfärgad ballast, ekar av brutalismen, inte utan avsikt.
Norra Tornens betong är prefabricerade element som gör det möjligt att bygga även på vintern och som minskar kostnaderna väsentligt. Det gjorde ett förhållande väggolv nära 1 möjligt när de flesta byggherrar skulle tveka till och med inför 0,5. Det möjliggjorde unika lägenhetsplaner, ljus från flera håll och stora fönster – något värdefullt i ett land med knappt dagsljus halva året. I en stadskärna till stor del byggd före andra världskriget erbjuder Norra Tornen ett nytt sätt att bo som förenar hög täthet med tillgång till uterum, i en stad med en av Europas högsta luftkvaliteter.
Innovationen innehåller 182 lägenheter från 44 kvm tvåor till 271kvm penthouse högst upp. De flesta lägenheterna är treor och fyror på 80 till 120 kvm. Bostäderna kompletteras med biosalong, festlokal, gästlägenhet, gym med sauna och relaxrum och längst ner butiker. Helix innehåller 138 lägenheter och gemensamma lokaler. Med en höjd på 125 och 110 meter är detta de högsta bostadshusen i centrala Stockholm. De utgör en port till staden. Men förändringen av de ursprungliga skalen ändrar radikalt den monumentalarkitektur de sökte. Den ersätts av en övning i hemkänsla. Det som var en formalistisk struktur innehåller lägenheter som är överraskande informella, rentav humanistiska.
Reinier de Graff
Tomas Lauri är arkitekt och skribent på Arkitektur
