Det trekantiga skyddstaket på sin kulle. Utställningsnivån nås via en trappa på gaveln och en hiss på sidan. Foto: Antonius van Arkel

Bilden av det idylliska ”landet” – förrädisk i sin enkelhet

Är turismen räddningen för landsbygden? Hur ser ett parametriskt projekterat trätak ut? Claes Caldenby åkte till en utgrävning i Varnhem på spaning efter innovationer, då och nu.

Skyddstaket över kyrkoruinen vid Kata gård är ett nytt turistmål. Marknadsföringen av utgrävningen har varit lyckad och berättelsen om husfrun Kata och de ”kristna vikingarna i Varnhem” lockar. I den varma försommaren är det en ljuvlig plats på en grönskande kulle med utblick över den anslående geometriska komposition som klosterkyrkan är.  Skyddstakets interiör är högrest och överraskande stor i förhållande till exteriörens lite skallösa trekantiga bod. Stämningen är både robust lada och medeltida kyrkorum. Det är vackert.

Varnhem är urgammal kulturbygd. Någon kanske minns den starkt omtvistade tv-serien Svea rikes vagga 1981 där företrädare för Västgötaskolan hävdade sin syn att Sverige som sammanhållet rike hade sitt ursprung i Västergötland. Västgötaskolan har väckts till liv igen i samband med utgrävningen av Kata gård, som visar att kristnandet av Sverige skedde redan på 900-talet i Västergötland och snabbare än i Mälardalen. Kristnandet var inte bara en religiös fråga utan gav Sverige del av en administrativ kunskap om hur man håller ihop en utbredd gemenskap. För tusen år sedan var Västergötland innovativt med sina kontakter västerut.

Västgötaskolan kan ses som en del av 1970-talets intresse för lokalhistoria och kritik mot centralmakten. En utlöpare av denna ”barfotaforskning” var Sven Lindqvists bok Gräv där du står från 1978 som gav arbetarna verktyg att ta makten över sin egen historia. Lindqvists genomgående exempel i bokens utforskning är den föga ”heroiska” cementindustrin med gammal hemvist i det kalkrika Skaraborg på platser som Hällekis och Skövde.

Det finns likheter mellan dagens intresse för ”landet”, i ett slags leda över den ”urbana normen”, och 1970-talets gröna våg. Men det finns också lärdomar att dra för att inte hamna i en konservativ nostalgi. Grävarrörelsen ville vara en framtids- och förändringsinriktad folkrörelse.

Det jordbruksbaserade Skaraborg framstår kanske i dag inte som så innovativt. Just trakten mellan Varnhem och Kinnekulle är turistland som kan tyckas leva på ramslök och ruiner. Men bilden av det idylliska ”landet” är förrädisk i sin enkelhet. Människor här som på andra håll på landsbygden pendlar till jobb i tätorterna. Det finns stora industrier utspridda i det västgötska landskapet. Inom några mils pendlingsavstånd hittar vi cementindustrin i Skövde, limträfabriken i Töreboda, Kvänum kök och lilla Emtunga som började med tankar för jordbruket, gick över till bostadsmoduler för offshoreindustrin och sedan labbmoduler för läkemedelsindustrin. Här finns antydan om en innovativ potential, långt från turismen, men också nedläggningar styrda av en global marknad.

Interiören är överraskande stor med sin exponerade limträkonstruktion. Golvets dragstag i stål synliggör utgrävningen. Foto: Antonius Van Arkel

Skyddstakets funktion är att hindra de frilagda kalkstensmurarna från att vittra av sol och regn. Takets inre struktur har regelbundet placerade takstolar och en maximalt enkel geometri, trekanten. Formen är slående lik modellen av den ursprungliga träkyrkan från sent 900-tal. Man kunde också associera till Victor von Gegerfelts fornnordiskt inspirerade ”stavtriangelsystem” från 1870-talet med två högben och ett dragband i golvet.

Till de funktionella kraven hörde att kyrkogrunden skulle ses från alla håll och att det skulle finnas plats för en fyllig utställning längs väggarna. Först byggdes skyddstaket med kraftiga dragband i limträ (från Töreboda!). Man insåg snabbt att de måste ersättas av dragstag i stål för att ge fri sikt ner i grunden. De avsågade dragbanden blev bänkar att vila på i och utanför skyddstaket. Ut mot högbenen ligger dragbanden i limträ kvar som stöd för en utställningsgång runt hela kyrkogrunden.

Som alla konstruktioner kan skyddstaket delas upp i yttre infästningar och inre struktur. Stödpunkterna i marken hade sina restriktioner även om gravarna närmast kyrkogrunden grävts ut. Här fanns stora stenar och en oro för sättningar i marken som ledde till ganska glesa och lite oregelbundna plintlägen. I övergången mellan oregelbundna plintar och regelbundet tak uppstår spänningar som måste tas om hand av kraftiga balkar, dels en stående syll som leder den vertikala lasten från takstolarna ner till plintarna, dels en liggande syll som förmedlar mellan de tätt ställda takstolarnas utåtriktade kraft och dragstagen som bara finns på varannan takstol. Den här komplexa knutpunkten döljs av det tjärade vedtaket som dras ner över syllen, om än inte ända till mark, och av gången med utställningen. Konstruktionen framstår som enklare än den egentligen är.

Kunde man ha gjort på något annat sätt är en fråga att till sist spekulera om. Man kan tänka på Lund & Slaattos storslagna stål- och glaskonstruktion över domkyrkoruinen i Hamar med alla dess subtila böjningar i glashöljet, en budget av helt annan storlek och en konstruktion som riskerar att dra uppmärksamheten från det den ska lyfta fram.

Oregelbundna infästningar som i Varnhem är något svenska konstruktörer än så länge gärna tar om hand i kraftiga konstruktioner. Man gräver där man står, i känd teknik. Annars finns ju gridshell-konstruktionen (som inte ens har ett bra svenskt namn), ofta just i trä, som en parametrisk innovation att hämta hem. Tusen år senare. När kommer den till Sverige?

Skydds­ taket ligger på en kulle ovanför ruinerna av klosterkyrkans klostergård. Foto: Antonius van Arkel

Arkitekten beskriver: Det började med ett samtal från Turistrådet Västsverige i Göteborg, som ville förstärka destinationsmål för turism Skaraborg. I Varnhem hade arkeologen Maria Vretemark och medarbetare grävt och funnit landets äldsta kristna stenkyrkogrund från 900-talet. En överbyggnad till fyndet måste byggas, som klimatskydd.

Byggnaden reser sig från en skogsbeklädd gravkulle med katedralen i Varnhem nedanför.

Anläggningen bär namn efter Kata, som var ledare för storgården och upplät platsen för tidig kristen förkunnelse. Hennes grav kan ses genom glasgolvet i byggnaden.

Byggnaden vilar på betongplintar, som bär syllar, balkar, pelare, golv och takstolar. Husets alla komponenter är förtillverkade av trä, glas och stål, för tidssparande montage. Interiörens lutande långväggar har ett diagonalt regelverk, likt växtliga grenar, för att stabilisera och bära det brädade faltaket, som strukits med dalbränd tjära tre gånger. Rummet har fönster där det behövs. Åt väster för entré, åt öster för morgonsol och livets uppgång. Åt norr med blick åt klosterkatedralen, som cisterciensermunkarna byggde och sedan Magnus Gabriel de la Gardie byggde om för sin tro.

Kata gård vill berätta om tid. Gemenskapen mellan religioner, ekumenik, tog fäste i skissprocessen. Anders Wejryd, dåvarande ärkebiskop, rådde mig att koppla in profeten Abraham, den profet det judiska, kristna och muslimska ser som sin gemensamma ursprungsförkunnare för tusentals år sedan. Den geometriska formen, liksidig triangel, får representera världens religioner bundna till varandra i 60 graders vinkel.

En hiss bredvid ingången till kryptan klarar av den till-och frångänglighet vår tid behöver.

Bygget är genomfört av Byggnadshyttan i Karlsborg AB under ledning av Erik Kämpe.

Huset är ej kyrka, men väl ett rum för eftertanke och immateriell upplevelse, där vår tids mångfald kan finna förståelse i många märkliga avtryck som Varnhem har. Utan kunskap om vad som hänt, kommer vi aldrig att förstå den tid vi lever i, heller inte den tid vi har framöver.

Marken i Varnhem rymmer flera berättelser och tolkningar som ska grävas ut. Fortsättning följer.
Magnus Silfverhielm

Fakta
Kata gård, Varnhem
Projektets namn: Kata gård Adress: Varnhem, Skara kommun Arkitekt: AIX Arkitekter AB, Magnus Silfverhielm ansvarig, Klas Eriksson handläggare, Dario Marazuela, Lotta Lindgren, Henrik Strid, Anders Widegren, Mona Lantzourakis, Anders Scherman Byggnadskonstruktör och hiss: Sjögrens Hus, Per Sjögren, Hugo Rehman BTB, Elzbieta Lukaszewska Landskap: Cowi AB, Anders Lokrantz. El: Projektengagemang EL & Automation i Väst AB, Anders Mellegård Brand: Skaraborgs brandkonsult, Johan Steen Byggledning: Ritningen AB, Ingvar Blixt Byggherre: Skara Stift, Pastoratet i Skara, Skara Kommun och Västergötlands museum Entreprenadform: Generalentreprenad Byggnads- entreprenör: Bygghyttan Karlsborg AB Bruttoarea: 260 kvm Byggkostnad: 12 miljoner SEK, inkl. moms och byggherrekostnader. Byggnadsår 2017.

 

(Texten är tidigare publicerad i Arkitektur nr 5 2018.)

 

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet