Staden #94 – Islamsk stad – lagen, teglet, tyget.

Vi kommer till Tunis och är väntade. Isabel och Selim öppnar sin dörr för oss. Vi kliver in i vardagen. In i bostadshuset.  Vi vill i de avslutande delarna av vår serie från Maghreb dyka djupare in i de traditionella formerna för städer i Nordafrika och Mellanöstern, vilket också blir ett försök att förstå islams etiska principer och hur de har materialiseras. Islam är ”grannskaplig” när Koranens text läggs ut i förklaringar om hur man faktiskt ska agera i den fysiska världen när det gäller stadsbyggande.

Bostadshuset är den viktigaste formen för islamska och arabiska städer. De gamla städerna har växt fram ur en nomadisk kultur. Husen hakar sömlöst i varandra. Tältduken har med tiden blivit tegelväggen, den vita, rappade. Väggarna som sammanfogar bostadshusen med varandra, den fjärde väggen ska skänkas till grannen. Väggen och muren i bostäderna är sammanlänkande, inte åtskiljande.

Men vänder man sig ut mot gatan blir väggen, muren, en gräns. Som skiljer utsidan från insidan så klart. Men också det heliga från det världsliga. Muslimer från icke muslimer, nästa värld från den här här världen, och kvinnor från män. Huset och familjerna är patriarkala ”utåt” och matriarkala ”inåt”.

Men nu är det 2000-tal. ”En besökare i Fés kommer”, skriver sociologen Rachel Newcomb, “att se fler kvinnor än någonsin i det offentliga rummet, på väg från hemmet till arbetet, från skolan till marknaden, alltid aktiva, i rörelse”. Men, skriver hon också, ”hur kvinnor upplever det offentliga rummet är kulturellt distinkt, skammens och gästfrihetens etik guidar dem medan de argumenterar över hur de ska röra sig i världen”.

Vår resa i Maghreb har velat ta sig in på insidan. Vi har velat vara väntade. Vi har inte velat endast betrakta staden och dess byggandet utifrån, som från ett socialt eller ett estetiskt avstånd. Orientalismen har följt oss, eller kanske snarare gått framför oss. Vad säger oss litteraturen om alla önskningar, rädslor, fantasier – som under lång tid har förknippats med ”ORIENTEN” och inte sällan förvrängt blicken hos den som kommer utifrån?

 

Tack till:
Emin Turki
Sami Aloulou, Memia Belkaid, Lina Lagerström & Emilia Jansson på arkitektkontoret septembre
Selim och Isabelle väntade oss i sitt hem i Tunis
Ylva Frid
Abedellah Handa
Aziza ChaouniMarinella Gisotti

 

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet