Shopping driver på stadsförändring. Att shoppa är fundamentalt urbant, och har alltid varit det. Marknadsplats och handel är något innerst inne socialt och politiskt, berättar om begär, relationer och identitet lika mycket som materialitet och investeringar.

I USA ritade Richard Neutra 1929 en supermarket med ingång mot en stor parkering, och shoppingen lämnade förbindelsen med gatan i den amerikanska stadsutvecklingen. Victor Gruen försökte planera för kommunitära, allmänna inrättningar i köpcentrets agora – men besviken fick ha se hur profiten ständigt tog över i konsumtionens ständigt sprawlande inomhuslandskap.

I Sverige har storstäderna kämpat för att få tillbaka konsumtionstemplen till innerstäderna sedan mitten av 1970-talet. Längre rådde en dragkamp mellan den ”demokratiska shoppingen” och den annalkande exklusiva, som i PK-huset i Stockholm från 1975 som drog till sig ”spirituella infall, mjuka mattor, soft musik, ynglingar och damer i tajta kläder eller med fotsida kjolar som trollar fram en budoarstämning”. 

Vi följer en kommersens släktträd genom stadshistorien – från passagernas skyltfönster i 1800-talets Paris, hur gasljus, nattekonomi och mode skapade diagnosen varufetischism i den tidiga psykoanalysen – till teatraliseringen av gallerior där konsumenten i distraherad självmedvetenhet ska följa kaksmulornas intrikata spår. 

Och vi frågar oss om den amerikanske varuhusarkitekten Jon Jerdes sammanfattning stämmer att ”vi har ingen starkare kraft att rida på, än konsumtionen” när det gäller att skapa sammanhållning och gemensamma rum i staden. Eller om det demokratiska underskott som blivit allt starkare i många konsumtionsmiljöer i dag är den sista gestaltningen av en krympande kultur, när dataskärmen har blivit det nya skyltfönstret.