Staden #59 Thessaloniki – flyktingarnas stad

Vi vandrar genom Thessaloniki med dubbel blick. Lägger två kartor över varandra. Och bägge visar på flyktens stadsgeografi. 1922-23 tvingades över en miljon kristna greker bort från sina hem i Mindre Asien. Mer än hundratusen av dem hamnade i Thessaloniki. Och nu har samma väg över Egeiska havet, eller genom Thrakien skickat människor i desperation till Thessalonikis hamn och till Makedonien i norra Grekland. 

Flykten är en fysisk realitet i Thessaloniki. Närmast varenda stadsdel är planerad och uppförd för och av flyktingar. Ett omfattande bosättningsprogram, understött av Nationernas Förbund, skapade den moderna staden. Dess urbana morfologi bär temat ”flykt” inskrivet i alla mark- och fastighetstransaktioner. 

I den mörkare bluesen – Rembetiko-musiken – som spelades i grekiska hamnstäder under mellankrigstiden, kallades Thessaloniki för ”De fattigas moder” eller ”Flyktingarnas stad”. 

Vi besöker uppsamlingsläger i gamla militärområden och rutnätsplanerade bosättningar för kristna bönder från Mindre Asien. Den tystnad som finns på gatorna och i alla mellanrum är tystnaden när något slitits sönder, förlorat sitt sammanhang, främmande i ett nytt hem. 

Vi klättrar uppför backarna i Anu Poli, den övre staden, ser golv gjorda av judiska begravningsstenar i marmor, undrar om det var moderniteten som förstörde samlevnaden av så olika folkgrupper. Att det fanns en tid då tydliga funktioner och roller gjorde att man kunde befinna sig under samma tak. 

Och vi ser hur i dag en ny slags fattigdom präglar de områden som en gång byggdes av de flyende. Den grekiska ekonomiska krisen bestämmer takten i staden. Ett tyst förfall, en väntan på förändring, en stilla medkänsla med de människor som vandrar genom staden sökandes ett bättre liv. Historien speglar sig bland de levande igen.

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet