Staden #74 Örnsköldsvik – Kristina Sandberg och hemmafrun Maj
Vi kommer under våren att introducera en ny serie samtal under rubriken ”Var kommer du ifrån?”. Det blir samtal med personer som vi är nyfikna på om deras hemorter.
Det här är det första, om än kanske på ett halvt bakvänt sätt med en fiktiv person, hemmafrun Maj från Örnsköldsvik genom författaren och psykologen Kristina Sandberg.
Vi träffade Kristna Sandberg för att prata om Maj, huvudpersonen i hennes boktrilogi från Örnsköldsvik: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.
Det finns en starkt kvinnlig erfarenhet av staden som inte alltid är synlig. Kristina Sandberg skriver fram den i bokserien som utspelar sig från slutet av 1930-talet till 1960-talet.
Det är ett perspektiv som handlar om vem som definierar och vem som definieras, och det präglar Maj från första delen när hon känner att “stadens ögon vakar över henne” när hon ska lämna igen en fårskinnspäls om hon har fått låna. Maj benämner flera gånger sin torgskräck, vad är det för en skräck? “Varje dag måste Maj gå utanför dörren”, kan man läsa i boken. Det är en dubbel känsla, både viljan att bli sedd och rädslan att bli dömd.
På torget i verklighetens Örnsköldsvik ligger två stora bankpalats – ett ser ut som en borg – och vid havet ligger Stadshotellet där industrimännen – herrarna från Hägglunds mekaniska och MoDo – samlades för att dra upp linjerna, framtiden.
Positionen som kvinna i staden präglas vid den här tiden av vem du är gift med – är du läkarfru eller portvakterska – eller till och med ensamstående mamma.
Maj är en utpräglad stadsmänniska, hon identifierar sig med staden. När hon ska gifta sig i Att föda ett barn, säger hon till sig själv att “hon är verkligen ingen bonddotter”. Ska man förstå Maj måste man förstå hennes relation till smuts. Och renligheten finns i staden, där människan inte delar liv med djuren.
Hon är en stadsbo det i en stad – Örnsköldsvik – som tydligt tycks stå för sig själv men samtidigt aldrig riktigt blivit det den var ämnad att bli. Det finns något storslaget som aldrig blivit av över platsen. Örnsköldsvik är en handelsstad i sin kärna lika mycket som en industristad. Industriernas rikedom finns inte nedlagda i stadens kärna på samma sätt som i till exempel Sundsvall. Den syns på Statt och i de stora tjusiga trävillorna. Det är en pragmatisk stad, dess urbanitet är pengar som byter ägare mer än hus som visar upp sig.