Är rullstolsradier något att muttra över, eller snarare en öppning för nya designidéer? Arkitekturs chefredaktör Björn Ehrlemark intervjuar arkitekter om innovativ tillgänglighet.

Sjukhusbyggnader är tunga, trögrörliga och energislukande. Men istället för att tvingas välja mellan hälsa och hållbarhet, ger sig Dan Hallemar ut på jakt efter en grönare vårdarkitektur.

Att bygga om istället för att riva och bygga nytt är inte en utmaning. Det är ett vanligt arkitektjobb.  Den verkliga transformationen handlar om något annat, menar Torun Hammar. 

Tre stadsarkitekter i samtal på samma scen ger Claes Caldenby anledning att fundera över vad det är för fel på Göteborg. 

För att få en utomståendes öga på tidskriften Arkitekturs pris till yngre arkitekter bad vi Dezeen-redaktören Cajsa Carlson kommentera startfältet – och årets vinnare.

Björn Ehrlemark: Titta på omslaget igen. En läsande patient i en sjuksäng, mitt i en trädgård, i höjd med Södermalms takåsar. Det illustrerar inte bara hur byggnads-, inrednings- och landskapsarkitekturens olika expertiser mobiliserats för att åstadkomma en summa större än delarna i Erstas nya sjukhus. Eller, för den delen, att ett noggrant och engagerat arbete från enskilda arkitekter som några av landets största arkitektföretag ligger bakom det – från Nyréns och Ratios tävlingsinsats, via Tengboms projekteringsteam, till designern Emma Olbers specialritade bänkar och armaturer. En över tio år lång process.

Arkitekten Xinga Li uppmanar alla som utformar platser för lek att försöka förstå barn och unga snarare än att fylla i protokoll.

Bilden ovan föreställer en fysisk modell av vårt vinnande tävlingsförslag för Hemmestas nya vattentorn. I vår arbetsprocess brukar vi ofta rendera digitala modeller med samma nivå av detaljering och materialkänsla som om det vore en fysisk modell.

Utställning: Bruno + 35 Mathsson-pristagare, Sven-Harrys konsthall, Luleåbiennalen: På tröskeln till 1:1, Luleå, Boden, Kiruna & Messaure, The Architecture Drawing Prize Sir John Soane’s Museum, London

Böcker: On the Duty and Power of Architectural Criticism Wilfried Wang (red.) Park Books, The University of Texas at Austin (2022), Protest Architecture Oliver Elser m.fl. (red.) Park Books (2023), Juha Leiviskä 2000–2022 Elina Standertskjöld (red), Finlands arkitekturmuseum (2022),

Ung svensk arkitektur-juryn nominerar projekt efter att först ha besökt dem på plats. Eftersom det tyvärr inte var möjligt för dessa två exempel på tillfällig arkitektur, presenteras de här med varsitt hedersomnämnande.

Att ge sig själv uppdrag, ägna sig åt folkbildning och jobba lokalt kan vara ett bra sätt att verka som arkitekt. Måns Tham, som nyligen prisades för sitt sätt att jobba, berättar för Annica Kvint.

Björn Ehrlemark: Även om det inte alltid är uttalat, är bland det första man får lära sig på en arkitekturskola att förhålla sig till något arkitekter kallar “projektet”. Långt innan designmetodik, statik, hållbarhetsfrågor, gruppdynamik, 3d-fräsning, firmitas, venustas och utilitas. Att lämna in projekt är hur de flesta av högskolepoängen i en genomsnittlig arkitektexamen erövras. Projektklockade timmar (eller ett projekt i sin fullbordade form) är också vad arkitekter i regel tar betalt för. På alla arkitektkontors hemsidor finns en innehållskategori med den rubriken och så även på dessa sidor. Mitt i tidningen.

Stadsrummets struktur måste göra det lättare för människor att mötas i vardagen, argumenterar KTH-professor Ann Legeby.

Böcker: Inredningsarkitektur: ämnet och yrket Torsten Hild, Svensk Byggtjänst (2023), Smooth City: Against Urban Perfection, Towards Collective Alternatives René Boer, Valiz (2023), Design Technics: Archaeologies of Architectural Practice Zeynep Çelik Alexander & John May (red.), University of Minnesota Press (2020),

Utställning: Hånd og maskin: Arkitektoniske tegninger Curator Joakim Skajaa, Nasjonalmuseet, Oslo, Badrum för alla! Gustavsbergs Porslinsmuseum, Värmdö

Konferens: Digital Twin Cities Conference: Bridging the gap between vision and reality, Lindholmen Arena, Göteborg

Annica Kvint: Att vara hemma kan vara det farligaste en kvinna kan utsätta sig för. 85 procent av alla våldtäkter sker inom hemmets fyra väggar. Denna horribla siffra fick konstfackstudenten Jenna Gillinger att tänka: ”Varför pratar vi bara om våldet i det offentliga rummet?”.