Arkitektur nr 6 1980, s. 34–35, med kommentarer av Claes Caldenby

Arkitektur nr 1 1976, s. 2–13, med kommentarer av Mari Ferring

I ett kvarts sekel har kemisten Katrin Trautwein skräddarsytt färg för arkitektursammanhang. Vera Sacchetti besökte hennes verkstad utanför Zürich.

Nu är det hög tid att ta interiörer på större allvar, vilket aktualiseras med nya klimatdeklarationer. Det menar Kristin Östberg, inredningsarkitekt och projektledare för Hållbar interiör.

Front Design är möbelmässans första inhemska hedersgäst någonsin. För Annica Kvint förklarar de varför de tagit med sig en bit av naturen in i mässhallen.

Funktionell följsamhet: Balansen mellan generalitet och identitet är avgörande för hemkänslan, konstaterar Rasmus Wærn. Han undersöker ett vårdboende där rummen inte bara utgör ramarna för livet – de är livet. Foto: Johan Fowelin

Under fyra års tid fotograferade jag grisar, vilket resulterade i utställningen Schwein på Ronneby konsthall. Så här bor djuren i en av Tysklands största grisfabriker. Suggorna fixeras i metallburar i slutet av dräktigheten och under tiden de diar sina smågrisar. Metoden motiveras med en lägre risk för att suggan ska ligga ihjäl sina ungar. I Sverige är det förbjudet att fixera grisar, även om det förekommer.

Julia Lindemalm är dokumentärfotograf och konstnär, baserad i Malmö.

Lägenhetshotellet i Lorensberg har blivit ett slagträ för dem som förordar klassisk stil. Men byggnadens klassicism överlever inte mötet med den svenska byggprocessen, menar Claes Caldenby.

Malin Zimm: Att göra en tidskrift är ett stafettlopp. Varje nummer är resultatet av en process där många kompetenser sammanförs, kompletterar, avlöser och överlappar varandra. Inom orientering kan ett stafettlopp fortfarande kallas för budkavle, vilket för oss lite närmare betydelsen att löpa eller rida med ett skriftligt budskap från ort till ort.

För Malmös stadsarkitekt Finn Williams handlar jobbet om att gestalta utan att rita. Katarina Rundgren har träffat honom hemma i Rosengård.

Först på plats: En muromgärdad trädgård med långbord bildar nav för en ny stadsdel. I väntan på omgivande byggnader lyser den upp vägen till framtiden. Björn Ehrlemark begrundar den enkla gestens arkitektur.

Blitzhuset i Oslo ockuperades 1982. När det skulle renoveras för första gången på länge slog det mig att det knappt fanns några bilder på husets insida med alla dess lager av väggmålningar och annan utsmyckning – ett öde som Blitz delar med många andra projekt som skapas och försvinner utan att lämna några spår utöver i våra minnen.

Annica Kvint: På 1980-talet beskrevs de som ”Forum Romanums för ungdoms­livet”. I dag talar man snarare om dead malls eller ghost malls.

Malin Zimm: Begreppet skalbarhet används ofta av entreprenörer, som vill understryka vikten av att bygga upp en organisation eller ett system så att det klarar av att växa. Det är symtomatiskt för vår tid att retoriken handlar om att skapa möjligheter för tillväxt, inte förmågan att minska. Men det är just förmågan att både skala upp och skala ned inom samma system som utmärker idén om skala.

Från latinets spolia har vi ordet spill, som i överblivet och förkastat, men också begreppet för återbrukade byggnadsdelar. Johan Mårtelius beskriver ett historiskt lapptäcke där det förflutna ständigt förs upp till ytan.

Hur gör vi för att värdera bättre, bevara mer och riva mindre? Joanna Zawieja undersöker en arkitektroll i förändring.