Att man genom arkitektur kan påtala och bevisa brott mot mänskliga rättigheter har Forensic Architecture visat. Men nu hotas gruppens yttrandefrihet, skriver Olle Niklasson.

Den 12 februari fick den israelisk-brittiske arkitekten Eyal Weizman, initiativtagare och ledare för Forensic Architecture, ett mejl från amerikanska ambassaden i London där man meddelade att han inte längre tilläts resa in i USA. Weizman hade avlägsnats från landets Visa Waiver Program. Något skäl angavs inte. Inte heller om beslutet kunde överklagas. Visa Waiver är ett system som skapades för att förenkla för resenärer från vissa länder, däribland Storbritannien, att resa in i USA samtidigt som det gav landets utrikesdepartement utökade möjligheter att hantera högriskproblem genom en elektronisk reseauktorisering som lämnar ifrån sig detaljerad information om resenären.

Dagen efter, vid ett besök på ambassaden, fick Weizman reda på att en algoritm hade identifierat honom som ett säkerhetshot, men också att saken skulle kunna hanteras smidigare och snabbare om han kunde ge myndigheterna information om händelser eller personer i hans närhet som kunde ha triggat algoritmen.

Weizman avböjde och kommenterade i The Guardian:

”När man arbetar med mänskliga rättigheter hanterar man sårbara kontakter, som aktivister och experter, och man får förtroendet att hantera mycket känslig information. Och att då vi, våra kollegor, uppdragsgivare och vår personal, bara på grund av vårt kontaktnät blir måltavlor för den amerikanska regeringen är mycket oroväckande.”

Beskedet kom två dagar innan han skulle invigningstala vid Forensic Architectures retrospektiva utställning True to scale på Museum of Art and Design i Miami, men Weizman hade också ett annat syfte med resan: att diskutera utredningen av ett läger i Homestead, Florida, där 1 200 ensamkommande flyktingbarn hållits inspärrade under fängelseliknande former. Tidigare hade Forensic Architecture i ett videoverk visat hur amerikansk gränspolis skjutit tårgasgranater mot immigranter vid gränsen mot Mexico, nu uppger Sophie Landres, curator för True to Scale och även Homestead-projektet, att Weizmans inreseförbud kan komma att äventyra hela utredningen gällande Homestead.

Att Forensic Architecture samarbetar med ett museum runt en brottsutredning är helt i linje med hur organisationen fungerar, och jag lånar ett Weizmancitat ur Röhsska museets katalog: ”Det är ironiskt att när lögnerna sprider sig genom maktens institutioner så måste sanningens hantverk hitta sin plats på museerna.”

Forensic Architectures uppdragsgivare kan vara allt från små lokala människorättsgrupperingar till stora organisationer som FN. Eyal Weizman liknar arkitekturens roll i organisationen som avgångshallen på en flygplats: från varje enskilt projekt utgår tänkta linjer, som sträcker sig som bågar till nya destinationer och nya angreppspunkter.

I dagens USA används allt oftare inresetillstånd som ett verktyg i händerna på statliga intressen som vill undvika granskning och insyn. Omar Barghouti, medgrundare till Boycott, Divestment and Sanctions movment, som propagerar för ekonomiska påtryckningar mot staten Israel för deras agerande i Palestinafrågan, nekades inresa förra året. Välkänt är också fallet med advokaten Kerim Yildis, som har tagit sig an kurdernas rättigheter, som fick vänta i över ett år på ett visum från London till USA.

Ofta är just människorättsorganisationer drabbade och detta gör att Forensic Architectures verksamhet i slutänden blir till en fråga om yttrandefrihet.

Det finns en intressant skrivning i den amerikanska konstitutionens första författningstillägg från 1791 som vid sidan av skyddet mot att fritt utöva religion också skyddar yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och rätten att påtala missförhållanden utan risk för repressalier.

Den formuleringen bleknar tyvärr allt mer i en nation där mänskliga rättigheter twittras bort bit för bit till synes godtyckligt, men där samtidigt närvaron av en organisation som Forensic Architecture blir allt viktigare.