Annica Kvint ser en fransk serie om klimatanpassat byggande och saknar inte wow-explosionerna från svenska arkitekturprogram.

Femvåningshuset beskrivs som ”en urban skog”. Byggnaden, som ligger i ett äldre, högexploaterat bostadsområde i Turin, är normbrytande på alla sätt. I den franska tv-serien Bygga för framtiden, som kan ses på Kunskapskanalen och UR Play, berättar arkitekten Luciano Pia att han ville ”bygga trädkojor för vuxna” och skapa unika lägenheter och uteplatser.

På gården planterades 200 träd som nu är tio meter höga. I gigantiska krukor adderades ytterligare växter och den sammanlagda grönskan fungerar nu som ett yttre skal som minskar husets energiförbrukning både genom att värma på vintern och kyla på sommaren. ”Alla växter gör att man knappt ser arkitekturen”, konstaterar projektets båda landskapsarkitekter, inte utan en viss skadeglädje.

Serien tar tittarna med på en resa från Indonesien till Tanzania och vidare till bland annat Tyskland, Frankrike och Schweiz. Transformationer av forna industriområden är ett återkommande tema, högteknologiskt byggande likaså.

Men nygamla metoder lyfts också fram som en del av framtiden. Kollektivhuset Codna i Genève har en bostadsgård med kanaler, som avlastar stadens dagvattensystem. Och tack vare en typ av marksanering som utnyttjar att växter kan ta bort föroreningar har det marockanska hotellet Atlas Kasbah skapat en av de vackraste vattenreningsanläggningar jag sett. Det enda som lyser med sin frånvaro är svenska inslag.

Totalt beskrivs fjorton olika projekt i tv-serien, som utlovar etiskt hållbart byggande och några av de mest innovativa bostäderna i världen. Den ambitionen lyckas serien inte riktigt leva upp till, men se den ändå. Inte minst för dess lite torra, sakliga ton och frånvaron av de ”wowexplosioner” som har en märklig förmåga att leta sig in i svenska arkitekturprogram. För mig resulterar sju avsnitt av Bygga för framtiden i frågan: När får vi svensk arkitektur-tv som tar avstamp i klimatfrågan?

Annica Kvint är redaktör för Arkitektur.