Samtidigt som alla typer av hantverk röner stort intresse och den tidigare byggmästaren Sven-Harry Karlsson i ”sin” konsthall i Stockholm visar en hyllad hantverksutställning tvingas stadens enda formmuseum slå igen sina portar.

Under de fem år som Möbeldesignmuseum existerade lyckades det ändå lämna ett viktigt bidrag till den material-, konstruktions- och hantverkskunskap som samtida arkitekter och designer så väl behöver. Här kunde man lyfta ned en stol från podiet, vrida och vända på den för att studera konstruktionen på nära håll, provsitta och känna armstöden mot handen.

I en tid då många insett att ritprogram inte bär hela vägen till paradiset var det självklart värdefullt. Ändå fick Stockholms stads chockhöjda hyra det privatägda museet på fall.

Det offentliga intresset för att driva Möbeldesignmuseum vidare har hittills visat sig obefintligt. Vilket rimmar illa också med att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, i samband med projektet New Bauhaus, numera talar engagerat om den unga nordiska arkitekt­generationen som ett hopp vad gäller hantverkskunskap, nygamla byggmaterial och sätt att bygga…

Inredningsarkitekterna Lars Bülows och Kersti Sandins 900 möbler starka samling är en av norra Europas största privata sådana. Den innehåller allt från Thonet-stolar från 1800-talet till 
de senaste examensarbetena och det gör också boken Möbeldesignmuseum 2018–2022 som ägarna nyligen publicerat. Möbelsamlingen kommer nu att magasineras under ett år i väntan på en eventuell fortsättning. Museet övergår till att bli en digital plattform.

Men som möbelformgivarna Moa Sjöberg och Joel Fjällström konstaterar i boken:

”Att studera möbler och se vad som fungerar är inte en googling bort. Det en ser med ögat räcker inte och en ska komma ihåg att möbeldesign inte är ett teoretiskt yrke. Det är ett praktiskt yrke med praktiska resultat.”

Annica Kvint är redaktör för Arkitektur.