På en toaspegel på arkitekturskolan i London där jag gjorde min Diploma i arkitektur för 22 år sedan hade någon ritat en ruta i ansiktshöjd direkt på spegelglaset, och ovanför denna ram textat ”This is as young as you will ever be”. Klottret brukade sporra mig till ytterligare ett dygn helt ur balans med totalt fokus på exjobbet. Denna känsla av ”all in” har en särskild förmåga att fästa vid arkitekturyrket. Det ska gå, varannan dag är det omöjligt och varannan dag visar sig en öppning, människor kommer samman och gör sitt bästa från olika håll, och till slut kan skor sparkas av i hallen, flyttkartonger packas upp och folk trängas i köket.

”Just add life” tänker jag när jag studerar de nominerade projekten till Ung Svensk Arkitektur. Robust, genomtänkt och redo för livet – så ser den unga arkitekturen ut, utan omsvep. Arkitekterna navigerar tryggt igenom knepiga förutsättningar, tack vare goda relationer och tillit mellan arkitekt och beställare. De fyra nominerade projekten kan läsas mot omvärldens komplexitet. Nyligen publicerades rapporten A Future for the World’s Children?, med betoning på frågetecknet, författad av en expertkommission samlad av WHO, UNICEF och The Lancet, som konstaterar att vi misslyckas att överlämna en planet i beboeligt skick till kommande generationer. Kort därefter dånade Trump ”make federal buildings beautiful again” och återigen hamnade arkitektur på listan över sådant som en gång varit ”great” och nu måste åter­­­bördas till en av makten påbjuden, godtyckligt historiserande skönhet. Samma månad lärde vi oss begreppet strukturell bostadsbrist som innebär att hushåll inte kan hitta en bostad, trots att de inte har några andra sociala problem än en låg inkomst.

I denna vassa omvärld lyckas unga arkitekter ändå hitta en utgångspunkt varifrån både spelöppningar och befintliga värden framträder klart. Inte sällan krävs det också en blick lite från sidan. Framtiden är feminin, enligt Björn Ehrlemarks analys av den unga praktiken i detta nummer, och det kan vara det perspektivet som bryter invanda banor, och medger en frihet att formas tillsammans i nya gemenskaper som ställer nya frågor. Under designveckan i Stockholm motsvarade grupper som Misschiefs, The Kinship Method och Navet högt ställda förväntningar på den nya tidens form och formgivare, präglade av sunt avvikande från rådande normer i allt från produktionssätt till uttryck. När vi nu delar ut utmärkelsen Ung Svensk Arkitektur för tionde gången vill vi ändå påminna om att ”ung” är ett tillstånd, inte en ålder, och att förmågan att hitta nya perspektiv inte behöver ha vare sig med kön eller ålder att göra.

Debutpriset, som priset hette från början, syftade till att uppmärksamma ett lovande ”förstlingsverk”. Franskans début betyder ”att starta spelet”. Vi står på startlinjen mot en framtid som vissa sätter ett frågetecken efter. Målet är att skapa smart med små medel, för stor gemenskap och med minimal planetär belastning. Vägen är att ge de bästa yttre förutsättningarna för ett rikt inre liv.