Stort grattis Helena Bjarnegård till den i branschen efterlängtade och viktiga tjänsten som riksarkitekt. Så här medan du fortfarande är relativt ny på ämbetet vill jag och mina kollegor på Urbio ta tillfället i akt att skicka med ett par önskemål inför det arbete som ligger framför dig.

Våra urbana landskap står som du vet inför stora utmaningar. Skenande klimatförändringar och växande segregation är två av dem som på allvar börjar bli trängande. Som landskapsarkitekter har vi redskap som kan bidra till att mildra effekterna av dessa ekologiska och sociala påfrestningar. Men arbetet utförs ofta i motvind. Vi vill därför vädja om din hjälp med att avhjälpa några av de hinder som står i vägen, så att vi kan fokusera på att erbjuda städernas invånare de lösningar som behövs.

Gör plats för livet i staden. För alla former av liv – från mänskligt stadsliv till flora och fauna. Tyvärr kommer gröna och sociala värden i andra hand i alltför många stadsbyggnadsprojekt. Det är först efter att exploateringstal, parkeringsplatser och trafikangöring blivit lösta som många av de värden vi arbetar för ges utrymme. Inte sällan sakas de ”mjukare” värdena bort efter att olika riktlinjer för mer ”hårda” sakintressen arbetats in. Men vem bevakar barnens behov i stadsmiljön? Och varför ses gestaltning av ekosystemtjänster ofta som något man kan lägga till – eller dra ifrån? Här behöver vi din hjälp att göra funktionskraven i de styltiga regelverken mer töjbara så att förutsättningar för olika former av liv blir en självklar aspekt när helheten vägs samman.

Vi vill också att våra stadsmiljöer bättre ska bidra till tillförsikt i samhället. I tider av utbredd osäkerhet inför framtiden behövs attraktiva stadsrum som stärker tillit, framtidstro och gemenskap. En påvisat effektiv strategi för att ingjuta hopp i människor är att ta tillvara på energin från lokalsamhällets eldsjälar och att på allvar tillmötesgå medborgarinitiativ. I dag finns tyvärr ett alltför stort glapp mellan myndigheter och medborgare som i värsta fall dränerar människors driv. Här skulle vi gärna se att du och dina kollegor utarbetar tydliga riktlinjer som underlättar för alla de lokala krafter som anstränger sig för att få till bättre närmiljöer. Det behövs resurser till nya plattformar för att samarbetet mellan de kommunala förvaltningarna och lokalsamhällena ska kunna underlättas och därmed resultera i förankrade förbättringar av våra offentliga platser. I förlängningen är detta något som kan stärka tron på demokratin.

I en verkligt levande stad ges lekfullheten spelrum. Att lek bara ska vara något som sker på anvisade lekplatser tillhör ett förlegat synsätt. Möjlighet till lek är något som borde vara inarbetat i alla former av stadsmiljöer där barn och unga vuxna kan tänkas vistas. Problemet är att fyrkantiga regler för leksäkerhet inte ger önskvärt spelrum för oss landskapsarkitekter när fallskydd, räcken eller stängsel måste ritas in vid minsta höjdskillnad eller vattenansamling. Lekmiljöer offras för övertolkade leksäkerhetsregler, på grund av en utbredd rädsla för att göra fel bland både landskapsarkitekter och beställare. Här behöver du sätta ned foten för en mer sund tolkning av reglerna kring lek så att vi framöver kan erbjuda våra unga vad de verkligen behöver: lekfulla och utmanande utomhusmiljöer som bidrar till fysisk aktivitet, experimentlusta, kognitiv utveckling och inte minst ett självlärande kring riskhantering.

Kort sagt, vi är övertygade om att skapandet av bättre stadsmiljöer kräver en uppvärdering av gröna och sociala värden, nya samverkansplattformar mellan det offentliga och det privata och ett sunt förhållningssätt till leksäkerhet. Ju mer liv-, hopp- och lekfullhet vi kan få in i våra städer, desto bättre rustade står vi inför framtiden!