Det nya Duved formas av frågor om allt från matbord till maktstrukturer. Karin Berggren beskriver byutvecklingen just när visionerna ska övergå i byggd form, med arkitekter från bokstavligen när och fjärran.

Duved är en jämtländsk fjällby med ca 900 invånare, belägen vid Indalsälven en knapp mil väster om skidparadiset Åre. De senaste fem åren har mycket hänt här, och Duved har väckt stor nyfikenhet såväl i arkitekturvärlden som i forskningsvärlden, byggindustrin, restaurangbranschen och Europarådet. Lilla Duved har på kort tid blivit en symbol för framtidens resilienta samhällsutveckling.

Historien tog sin början under hösten 2017. Helen Olausson, som är vd för det kommunala bostadsbolaget Årehus AB, hade under en längre tid funderat över bolagets uppdrag, ”att skapa attraktiva boendemiljöer för kommuninvånarna”, och vad det egentligen betydde.

Skulle inte stadsutvecklingen i kommunen kunna bidra med något mer för medborgarna än bara tak, väggar och golv? Bostadsbolaget arbetar med hela Åre kommun, men byn Duved var extra intressant att titta på. Närheten till Åre har placerat Duved lite i skuggan, men samtidigt drivit upp bostadspriserna till storstadsnivåer. Befolkningen är till största delen permanentboende, och det är en utmaning att se till att det finns tillgängliga och prisrimliga bostäder så att människor vill och kan bo kvar.

Kommunen hade 2017 gjort stora satsningar i Duved, närmare 300 miljoner kronor hade investerats i en skola för 800 elever, och ett nytt bostadshus med 39 hyresrätter hade precis invigts. Det fanns en positiv utveckling att bygga vidare på. Helen Olausson bjöd in kreatören Jan Åman, medgrundare till Färgfabriken i Stockholm, för att tänka fritt kring framtiden i Duved. Han hade tidigare varit inblandad i stadsutvecklingsprojekt i Stockholm, Östersund och Upplands Väsby, och i dialog med Årehus började en spännande vision ta form.

Skulle invånarna i Duved kunna engageras i ett gemensamt projekt för att bygga framtidens hållbara by inifrån?

Byföreningen kallades till ett första möte, och Helene Olausson beskriver den följande tiden som ett fint samarbete mellan kommunens tjänstemän, politiken och medborgarna där man började forma gemensamma mål. Men Årehus kunde inte själva bära hela projektet, det behövdes kunskap och kapital. 2020 bildades därför Duved Framtid AB, ett utvecklingsbolag som drivs i aktiebolagsform.

Bolaget är en sammansättning av det kommunala bostadsbolaget, ett antal privata byggaktörer samt byföreningen i Duved. Det är lätt att problematisera att allmännyttan bildar bolag med privata byggföretag, men från projektets sida säger man sig just vilja utmana traditionella idéer om demokrati, oberoende och inflytande. Byföreningen har en så kallad golden share i bolaget, vilket ger dem vetorätt när beslut ska fattas.

Projektet har byggts upp kring människors livsmiljö och basala behov; bostadsbyggande, transporter och matproduktion. Det fanns bland annat önskemål om att få bort bilar från centrala Duved, att bygga en gång- och cykelväg till Åre och att ordna ett gemensamt växthus. I bottenvåningen på det nya flerbostadshuset öppnades med samlade lokala krafter restaurang Trädgårn, med fokus på den nya ”folkmaten” – närproducerade råvaror tillagade med traditionella metoder.

Den japanska arkitekten Shigeru Ban bjöds in för att lyssna till bybornas visioner och har nu återkommit med ett förslag till ett gemensamt drivhus som medborgarna själva kan vara med och sätta ihop, driva och äga.

– Vi ville skapa någonting som gör världen lite bättre, och det fanns förutsättningar för att göra det just i Duved. Tack vare att det är en liten by kan vi jobba utifrån ett helhetsperspektiv, säger Jan Åman.

De utmaningar som världen står inför just nu; klimatkris, pågående krig i Europa och skenande energipriser, skapar ett växande behov av robusta lokala nätverk. Tillväxt genom förtätning i stadskärnorna har länge varit mantrat för hållbarhet inom samhällsbyggnad, men är det försvarbart 2022 att ha tillväxt som självändamål? Ny teknologi för transporter och digitalisering används för att upprätthålla och förstärka en livsstil av konsumtion och snabbhet som vi lärt oss att ta för given, i stället för att möjliggöra mer hållbara system.

Jan Åman ser ett behov av en omställning på flera plan. Den gröna omställningen å ena sidan; i Duved med ett fokus på närproduktion och zero waste, men också en u-sväng vad gäller hur vi tänker och arbetar. I stället för att se på staden som den stora motorn i utvecklingen bör vi rikta fokus mot mindre sy­­stem, där målet inte är att växa utan att underhålla och försörja sig själv. Om medborgarna kan ha ett mer direkt inflytande i beslutsprocesserna skapas också ett större engagemang och en vilja att driva egna projekt som för utvecklingen framåt, tror Jan Åman.

Det handlar inte om att hitta universallösningar utan om att börja på sin specifika plats och fråga de boende vad de kan och vad de vill. Börja med det som finns, säger han. Gräv där du står.

– Vi har en ambitiös och långsiktig vision, vi ska förändra hela världen och vi ska ”göra det genom att göra”, ett steg i taget. Vi börjar med att odla direkt på gräsmattan framför oss, säger Jan Åman.

I Duved tror man på den ”gröna by-staden” som ledstjärna för vår tids utveckling, för att byn har de förutsättningar som krävs för att bli en cirkulär och självförsörjande enhet. I byn känner man varandra, man delar på de resurser man har och produktionskedjor går att följa från start till mål.

I många mindre samhällen finns redan inarbetade sy­­stem för cirkulär ekonomi. Facebook-grupper används för byte av tjänster och utlåning av verktyg och prylar. Man känner någon som känner någon som är duktig på att laga gräsklippare, har en jordfräs att låna ut, odlar potatis eller tillverkar möbler i garaget. Systemet bygger på tillit och sociala band snarare än på oöversiktliga och frånkopplade processer. Norra Sverige lyfts särskilt fram, här finns råvaror och energi och en befolkning som är utspridd på många mindre orter. Stigande bostadspriser och möjligheter till distansarbete har gjort att fler söker sig utanför städerna, vilket gör att landsbygden blir mer varierad och dynamisk. Jan Åman tror att digitaliseringen är en viktig del av den här utvecklingen.

– Vi är mitt i en stor omställning, från ett industrisamhälle baserat på centralisering till ett digitaliserat samhälle där vi kan vara på olika platser och ändå ingå i samma nätverk, säger Jan Åman.
Duved är egentligen inget representativt exempel utan en tillspetsad ”by” på många sätt; här finns ingen avfolkning och närheten till Åre ger en unik attraktionskraft som bidrar till att locka hit kreatörer och lyfta och marknadsföra projektet. Men det kanske också stärker Duved som pilotprojekt. Berättelsen och scenografin är en viktig del av arbetet, och har blivit ett sätt att nå ut och ta plats.

Längs huvudgatan Karolinervägen framför kyrkan i Duved äger Duved Framtid en stor fastighet med fem små byggrätter. Jan Åman har bjudit in fem arkitekter att utforska varsin prototyp för billiga bostäder på fastigheten; fem olika lösningar, eller ”trevare”, som ska ifrågasätta hur man ”gör” saker inom bostadsbyggandet. Mia Hägg, Carmen Izquierdo, Elisabet Sundin, Shideh Shaygan och Anders Johansson är arkitekterna, och i förslagen finns allt från vindsodlingar till ”storstugor” och nya varianter av trämodulhus.

Hösten 2022 är bygglovet inlämnat och man hoppas kunna sätta spaden i marken redan före vintern. Anders Johansson, arkitekt och före detta rektor på Arkitekturskolan KTH, bjöds in till projektet i slutet av 2021. Hans ateljé i Södersvik hade tilldelats träpriset året innan, och hans intresse för traditionellt hantverk och lokala lösningar passade väl in i Duved.

– Vi är så upptagna med att ta oss hit och dit, allt ska vara nåbart på allt kortare tid. Man kanske ska börja tänka på att vara kvar i stället? Vi borde satsa på ”immobilitetshubbar”, som uppmuntrar människor att stanna i sitt kvarter, säger Anders Johansson.

Han är upprymd över arbetssättet, att som arkitekt få stå på plats och diskutera detaljer direkt med dem som ska bygga, och han är övertygad om att det skulle bli bättre för alla inblandade om arkitekter kunde jobba mer involverat i hela processen.

– Att hela tiden ompröva sitt eget agerande, sitt yrkesutövande, det gör att vi växer som arkitekter och som människor, säger Anders Johansson. Vi ska inte vara rädda för att släppa på kontrollen, vi behöver känna tillit till att det finns processer som fungerar, där alla är hjälpsamma och har respekt för varandra.

En återkommande fråga är hur Duveds utvecklingsprinciper kan skalas upp och appliceras på större städer. Men det handlar kanske inte om att skala upp, utan om att sprida och multiplicera. För det finns en gräns för hur stort ett lokalsamhälle kan bli. Precis som arkitekturens proportioner och skala har en evig måttstock i männi­skans storlek är det även här människans begränsningar som är avgörande. Hur många ansikten klarar vi av att känna igen, hur långt kan vi promenera för att låna ett verktyg över dagen, hur många röster kan göra sig hörda i en och samma lokal? Stärkt grannsamverkan och mer autonoma stadsdelar skulle kunna vara ett sätt att skapa liknande kretslopp i större städer, men effekterna av en stärkt landsbygd kan också få en intressant indirekt påverkan på städerna, i form av ringar på vattnet som sprider sig från landsbygden mot centrum.

Det finns en tydlig vilja i Duvedprojektet att utmana de maktstrukturer som traditionellt styr stadsutvecklingen; allt från ekonomiska system till representativ demokrati ifrågasätts. I stället ger man mycket utrymme åt kulturutövare och kreativa entreprenörer att leda vägen. Och även om det finns mycket som är inspirerande med Duveds resa så väcks också en del frågor.

Varför en utveckling som ska börja inifrån i en by i Jämtland behöver internationella arkitekter och en kreativ ledare från Stockholm, är en. Vad blir allmännyttans roll i en sådan här affärsmodell, och hur representeras de boende som inte har det sociala och kulturella kapital som krävs för att göra sig hörda på byföreningens sammankomster? ”Medborgare”, ”by” och ”Norrland” är begrepp som används ivrigt i retoriken och ibland med ett utifrånperspektiv som skaver lite.

– Det här är också ett experiment, och allt kommer inte att lyckas. Det är lite av ett risktagande att vara innovativ, och kanske kan det ibland vara svårt att acceptera att man experimenterar på det här sättet med kommunala pengar. Men jag tror att vi måste börja odla de sidorna av oss som människor, annars når vi aldrig fram till det nya, säger Anders Johansson.

Det blir spännande att följa hur utvecklingen tas vidare i Duved när uppmärksamheten har lagt sig och att se om varianter av modellen kan ta form på platser med helt andra förutsättningar. ”Sprawl är hoppet snarare än hotet”, deklarerade Lars Mikael Raattamaa 2005 i texten Sprawl nation vs metronormativiteten. Kanske har Duved tagit ett steg på vägen mot ett slags ”sprawl nation”, där varje plats får vara sin egen värld, mitt i ett globalt sammanhang.

Karin Berggren är arkitekt och kritiker.