Glaspartier mot cafeteria, fritids och bibliotek i markplan. Hemvisten och studielandskap på plan 2 och 3. Foto: Åke E:son Lindman

Öppet för unga

Ljus, rymd och rejäla material. I Kronängsskolan ser Rasmus Wærn ett byggnad skönt befriad från nonsens.

Det är rimligt att jämföra Vaxholms nya skola med dess gamla, eftersom rockaden rört upp många känslor. Den nya Kronängsskolan ersätter Norrbergsskolan som nu ska rivas för att ge plats åt bostäder. Norrbergsskolan var en rejäl tegelbyggnad som började planeras av John Åkerlund och hans son Lars redan före kriget. Den stod klar 1953 och skulle nog kunna ha fungerat många år till, om inte marken den stod på visade sig värdefullare än huset. Att riva och bygga nytt gav plats för runt 250 bostäder och pengar över även efter att den nya skolan byggts. Ett klipp för kommunen till priset av en invand och sympatisk miljö, men frågan nu är: blev det en bättre skola?

Det korta svaret är ja. Det långa svaret är att den nya skolan speglar nutidens värderingar bättre än den förra. I det nya huset finns inga mörka vrår att vara rädd för, den öppnar sig åt alla håll snarare än att verka läroverksmässigt hierarkisk och den är intimt kopplad till idrotten. Även om staden inte är stor, blev det tidigare många steg till gymnastiken i det som kallas Campus Vaxholm.

Fasader av sandwichelement med ingjutna tegelstenar med flatsidan utåt. Huvudbyggnaden med sol­ avskärmning, utkragande terras­ser, balkonger och glastak. Foto: Åke E:son Lindman

I Kronängsskolan tassar både lärare och högstadieelever fram i strumplästen, eller i vart fall inneskor. Det gör atmosfären mjuk och tyst, samtidigt som det naturligtvis håller rummen rena. Eftersom huset är fullt av dörrar mellan inne och ute, skulle det krävts betydligt tuffare golv än de färgstarka heltäckningsmattor som i dag präglar de stora rum som är korridorer utan att vara korridorer. De är närmast ett slags foajéer där elever och lärare möts och där det finns många platser
att slå sig ned vid för att plugga eller snacka. Ett byggt svar på den moderna pedagogikens intresse för the flipped classroom; idén att använda lärartiden till samtal och digitala resurser till katederundervisning.

Hemvist med studielandskap, pedagogarbetsrum, grupprum, elevskåp och läro­salar. Foto: Åke E:son Lindman

Sådana skiften var den gamla skolan sämre rustad för. Troligen stöttar den transparenta miljön också arbetet att hålla mobbning och allmän störighet stången; det är i vart fall svårare att puckla på plåtskåpen utan kängor. Strukturen med en bottenvåning för gemensamma funktioner som matsal, café, bibliotek och aula samt undervisningsrummen  högre upp har en generalitet som troligen gör skolan förberedd också för nya undervisningssätt. Man har prioriterat utrymme framför material, vilket ger huset en industriell enkelhet utan att bli ovänligt.

Lågdel med lokaler för skapande ämnen och kulturskola samt stora trappan vid huvudentrén. Foto: Åke E:son Lindman

Skolan har kostat drygt 25 000 kronor per kvadratmeter. Det har räckt till ett hus som bjuder generöst på ljus och rymd, medan materialen hållits enkla och generella. Fasaden av betongelement med ingjutet tegel är på alla vis effektiv. Den ger exteriören en karaktär som är lika befriad från nonsens som insidan, samtidigt som det gula teglet kan läsas som en hälsning till den gamla Norrbergsskolan. (På platsen för Kronängsskolan stod till för inte så många år sedan också en skola, Pålsundsskolan, men den mögelhögen verkar ingen vilja minnas).

De många och stora fönstren har gett ett ljust hus, men också mycket solsken att väja för. Med skuggningen som metod har byggnaden fått en intressant silhuett: mot söder växer huset uppåt och betvingar därmed den värsta sommarsolen, medan den långa fasaden mot eftermiddagssolen får sin skugga av loftgången och soltaket. Av de solskyddsgardiner som hänger här och där förstår man att det ändå inte varit helt tillräckligt. Även vintersolen har sina sidor.

Cafeteria och fritidsverksamhet dockar mot servering och matsal. Trappan i fonden sluter rummet. Foto: Åke E:son Lindman

Kritikens gyllene regel är att inte kritisera något för vad det inte är, och kanske borde man därför inte heller berömma hus för vad de inte är, men jag uppskattar frånvaron av trams. Detta är en högstadieskola. Den ska inte bara undervisa, utan också fostra ungdomar till att snart bli unga vuxna. Att arkitekturen visar ett vuxet bemötande är därför rimligt (även om det finns många sätt att vara vuxen på). Respekten för att eleverna ännu inte vuxit färdigt ser jag i den låga bröstningen, men annars avstår huset från att göra sig till.

Högstadiet är ändå inte byggnadskonst i den högsta skolan. För att nå dithän krävs tydligare ställningstaganden. Huset är både rationellt och konsekvent, men det är också väl utjämnat i sådant som rumssekvenser, fasader och ljusföring. Här finns inga platser att tycka illa om, men heller inga att bli alldeles särskilt förtjust i. Konsten är inte alltid logisk. Men det har blivit ett helt okej hus att vara ung i. Till och med bättre än det gamla.


FAKTA

Kronängsskolan, Vaxholm

Projektets namn: Kronängsskolan Adress: Ingenjörvägen 1, 185 34 Vaxholm Ansvarig/handläggande arkitekt: Mattias Palme Medverkande arkitekter: Veronica Abrahamsson, Kristina Ahlström Joel Jouannet, Linda Bergman, Ola Keijer, Sara Liberg, Fredrik Larsson Adils Runkvist, och Tor Lindstrand Inredningsarkitekt: Cedervall arkitekter Landskapsarkitekt: Land arkitektur i utredning/programskede, markkonsult Jålab Jan Åke Larsson. Konstnärlig utsmyckning: Patrick Nilsson Underkonsulter i FU/systemhandling: ACC Glasrådgivare genom Peter Mars, Konstruktion: Tyréns genom Björn Yttergren, Beskrivare: Bygganalys metod AB genom Mats Pålsson, scenteknik genom Torsten Nobling AIX arkitekter AB. Byggherre: Vaxholm Stad Entreprenadform: totalentreprenad Byggnadsentreprenör: Erlandsson bygg. Bruttoarea: 6800 kvm BTA. Projektbudget:175 miljoner skr inkl moms och byggherrekostnad. Miljöcertifiering: Miljöbyggnad Guld. Byggnadsår: 2014–2017.

Arkitekten beskriver: Kronängsskolan ingår i Campus Vaxholm, ett område för skola, idrott, kultur, fritidsaktiviteter och samlingsplats/ scen, vid Stockholmsvägen, infarten till Vaxholm. Skolan för 500 elever, år 7-9, är byggd på platsen för en tidigare skolbyggnad och är placerad längs en mindre lokalgata med en sammanhängande skolgård i sydväst och med parkering och angöring mot Stockholmsvägen.

Byggnadsvolymen i tre våningar ligger insjunken i souterräng. En lågdel ansluter mot sluttningen i norr. En bred trappa vid huvudentrén förbinder skolgården i söder med en terrass på lågdelens tak som leder vidare upp mot sporthall och idrottsplats. Skolan nås från skolgården, lokalgatan och från den övre entrén på lågdelens tak. Alla entréer vetter in mot en samlande entréhall och galleri ut mot skolgården i söder.

Här finns reception, aula, kulturskola, administration, bibliotek, fritidsgård och matsal. De publika delarna kan hållas öppna kvällstid oberoende av skollokalerna på de övre våningsplanen. Aulan med 300 platser och utdragbar läktarsektion fungerar både för undervisning, repetitioner och scenframträdanden enligt Riksteaterns krav, men även för kommunfullmäktiges sammanträden och som lokal samlingssal.

Skollokalerna är planerade för undervisningslokaler med maximalt dagsljus och överblickbarhet. De generösa fönsterbanden har fönsterbänkar i ek i möjlig sitthöjd. Glaspartier i byggnadens längsriktning ger transparens, överblickbarhet och sekundärt dagsljus till byggnadens mitt. De tre arbetsenheterna har samma uppsättning rum och är organiserade med öppna studieytor och rörelsestråk mot skolgården i sydväst. Helgruppsrum för avskild klassrumsundervisning mot den lugnare sidan i nordost, grupprum och nischer för elevskåp i mitten. Vikväggar och draperier gör det möjligt att anpassa insyn och rumsindelning. En vikvägg mellan två av helgruppsrummen i varje enhet ger möjlighet till ett storklassrum. Även grupprummen kan förändras med vikväggar och slås ihop till halvklassrum. Glaspartiernas dörrportaler, fast inredning och väggbeklädnader har färgsatts för att ge identitet åt skolans tre enheter och de gemensamma delarna som går i varmt gult.

Byggnadens exteriörer präglas av det genomgående temat med föns- terband i natureloxerad aluminium och fasadbeklädnad av tegel, använt som tegelplattor med flatsidan utåt. Tegelstenarna är i danskt modulmått av en sortering med övervägande gula stenar och har gjutits in i fasadernas sandwichelement. Mot söder och väster ansluter terrasser, balkonger, trappa och markbeläggning i betong mot byggnaden. Det horisontella temat tas upp i en utkragande skärm för solavskärmning med konsoler och stålrör i galvat stål med ovanliggande glasskivor i genomfärgat grönt solskydds glas. Det översta våningsplanet kragar ut i den södra gaveln och ger skugga till underliggande lokaler i den mest solljusbelastade delen i direkt söderläge. Ett färginslag är banden av gummiasfalt på skolgård och terrass i olika nyanser av grönt.
Mattias Palme, LLP Arkitektkontor

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet