Örebros föreslagna nya högreservoar. En ring lyser upp reservoaren under nattetid. Genom att ringen ändrar läge i höjd visualiseras vattennivån inne i reservoaren. Ljuset medvetandegör oss om vattnet som resurs. Foto: Norell/Rodhe

Med både det nya och gamla i blickfånget

De prisbelönade Norell/Rodhe intresserar sig för olika förhållningssätt till arkitekturhistorien. De ser historien som en resurs, en förutsättning för att kunna blicka framåt, snarare än något som hämmar nytänkande och framsteg.

Vilka är era två viktigaste projekt och vad kännetecknar dem?
– Vi startade kontoret efter att ha vunnit pris i en tävling. Strax efter fick vi möjlighet att göra Erratic, en installation och utställning för Aalto-universitet under Helsinki Design Week. I projektet undersökte vi materialprocesser och hur slump eller en begränsad kontroll kan användas för att ge form i skala 1:1. Under arbetet med Erratic blev vi allt mer intresserade av begrepp som figur och karaktär. Flera teman från projektet har vi sedan fortsatt att utveckla.
– Vårt förslag för ett nytt museum för H C Andersen i Odense är ett av våra mer uppmärksammade projekt. Det belönades med andra pris i en tävling med nära 500 inlämnade förslag. Det var vårt första projekt som hanterade ett större program för en kulturell byggnad i ett komplext och känsligt urbant sammanhang. Vi gjorde en lekfull tolkning av uppgiften och i inlämningen satsade vi uteslutande på en stor modell i stället för visualiseringar. Priset i tävlingen var ett första kvitto på att våra idéer var bärkraftiga.

Erratic i ADD:s kombinerade utställningsrum och café. Erratic, detalj av installation. FOTO: NORELL/RODHE
Erratic i ADD:s kombinerade utställningsrum och café. Erratic, detalj av installation.
Foto: Norell/Rodhe

Vilka inspirationskällor och förebilder har ni?
– Vi har genom föreläsningar, utställningar och tidigare arbete utomlands utbyte med andra unga praktiker i Europa och USA. De som inspirerar oss mest är de som genomför projekt samtidigt som de gör sin röst hörd i ett större samtal om arkitektur. Många av våra förebilder kombinerar framgångsrikt praktik med undervisning och medverkan i publikationer.

Är det någon särskild erfarenhet som format er?
– Vi har kommit att arbeta med flera projekt i eller i närhet till historiskt betydelsefulla byggnader av till exempel Sigurd Lewerentz, Tessin d.y. och Carl Åkerblad. Det har format oss på så sätt att vi blivit intresserade av olika sätt att förhålla oss till arkitekturhistorien. Under delar av vår utbildning var historia ibland något som kanske ansågs stå i motsats till nytänkande och framsteg. Vi är intresserade av att ompröva detta – historien är en tillgång och en förutsättning för att kunna blicka framåt.

Underjordiska utställningshallar i relation till de sju paviljongerna i parken. Varje paviljong inrymmer ett ljusschakt samt funktioner som ej kräver biljett, såsom bokhandel, café, utomhusscen och orangeri.
Underjordiska utställningshallar i relation till de sju paviljongerna i parken. Varje paviljong inrymmer ett ljusschakt samt funktioner som ej kräver biljett, såsom bokhandel, café, utomhusscen och orangeri.

Hur ser ni på material och form?
– Vi arbetar ofta med material med utgångspunkt i hur de kan bearbetas för att få fram olika egenskaper. Ibland är det mindre intressant vad ett material är – betong eller trä – och mera intressant vilken kvalitet det har – massivt eller tunt, poröst eller slätt? I flera projekt har vi använt färg och textur för att skapa ett mera direkt tilltal.
– Form blir intressant när den går bortom enkla och abstrakta diagram – så att projektet börjar berätta en historia. Beroende på uppgiftens natur måste formen naturligtvis svara mot en mängd kriterier som dikteras av bland annat program och plats. Samtidigt är det viktigt att formen får en betydelse som sätter arkitekturen i ett bredare kulturellt sammanhang. De utmaningar vi arkitekter ställs inför idag är kulturella likaväl som tekniska.

Julia Svensson är chefredaktör för tidskriften Arkitektur.

Annonser:

Annons:

Mer innehåll om ämnet