Sovdelen är som en träkoja i huset. En upphöjd arbetsplats får utsikt över vardagsrummet. Foto: Michel Bonvin

”Ett franskt hus som landat i en enbuskmark”

Fyra aktörer: byggherren, en konstnär som inte vill det vanliga, arkitekten med sin huvudsakliga verksamhet i Frankrike, byggaren och konstruktören som kan göra det ingen annan kan med precision. Och så ett landskap.

Landskapet är södra Gotland. Hulehällar på Storsudret i Hamra. Bönderna i Hamra använde denna svårodlade mark för att bryta material till de istak som var vanliga på 1700- och 1800-talet på Gotland. Hulehällar är en platt hällmark med tunt jordtäcke och hårt kalkberg som skivar sig om man gräver fram det så det får utsättas för väder och vind. Efter några säsonger kunde stenen plockas upp och användas till flistak. Platsen har betats och är nu en mosaik av öppna marker, täta enbuskbestånd med inslag av oxel, dungar av tall och hålor efter stenbrytningen som i dag är våtmarker om våren.

Tomten i fråga ligger i södra kanten av området. Huset är placerat nära grusvägen till Långmyre, på ena sidan med utsikt över Tuvlandets betesmarker och åkrar. De som bor i huset kan se dem som passerar på vägen och vice versa. På den andra sidan, den privata, ligger den magra enbuskmarken, glesa enar på en gräsmatta med inslag av odlingsland. Husets placering gör att den privata delen av tomten på husets baksida blir stor och användbar. Att lägga huset vid gatan eller vägen är främst en urban idé. Men också förekommande i en del av Gotlands oskiftade byar.

De tre gårdar som ägde marken gick samman och drev fram en detaljplan. Svårigheten att få fram en detaljplan av denna storlek på Gotland handlar mycket om hållbara lösningar för vatten och avlopp. Det blev en gles exploatering med stora allmänningar och omkring 25 tomter om 2 500 kvadratmeter. De flesta husen i detaljplanen är placerade för att minimera insyn. Takvinkel, takfotshöjd och ljus puts är bestämd.

Med sin dämpade gråskala av betong blir huset en del av landskapet. Foto: Michel Bonvin

Projektet har utnyttjat detaljplanens bestämmelser om takvinkel och takfotshöjd maximalt. Arkitekten har gjort egna tolkningar av reglerna som är befriande. Takvinkeln är brant men toppen avskuren. Grunden är platsgjuten med en avancerad insvängd anslutning mot marken som gör att det tunga huset lyfter. Och gör det ointagligt för möss, vilket var ett programkrav. Byggnadsdetaljer som fönster i hörn och de invändiga snickerierna imponerar. Kan de utföras med större precision? Väggar och tak är i grunden en träkonstruktion som är putsad för att se ut som betong. Rumshöjden är anmärkningsvärd i vardagsrumsdelen med köket. Ovanpå entrén med tvättstuga, WC med egen ingång, dusch och en utstickande sovbox, ligger sovrummet och ett badrum med havsutsikt. Det hela blir en genomstuderad och kompakt tolkning av platsen.

Det vill vara ett speciellt hus. Inte ett typhus. Ett franskt hus som landat i en enbuskmark på Sudret. Är det en bit kalksten, en bumling med tjock hud, är det en ubåt, är det en bunker, är det ett skepp med köket som kommandobrygga? Ingen går förbi oberörd.

Det centrala mittrummet fungerar som groventré, ateljé, tvättstuga, duschrum och gästrum. Foto: Michel Bonvin

Ytterväggens bearbetning måste kommenteras. Den hinna som skyddar människan från naturens raseri som är grunden för allt byggande. Skalet med väggen går ut och in och rymmer entrén, badkaret, garderober, öppna spisen med soffan, sovboxen och maskinrummet. En del av detta når man från utsidan annat från insidan. Trots den intrikata flätningen mellan ute och inne skapar detta grepp en distans som också kan tolkas symboliskt; fritidsboendets ofrånkomliga distans till landskapets processer och traditionella produktion. Men som i det här fallet bidrar till det i form av en konstnärligt infogad årsring till landsbygdens nya bebyggelse på Gotland.

Hamra, Gotland. Foto: Michel Bonvin

FAKTA
Hamra, Gotland
Projektets namn: Hamra Adress: Hamra Hulehällar, Burgsvik Arkitekt: Anna Chavepayre, collectif encore Byggherre: Birgitta och Staan Burling Entreprenadform: generalentreprenad Byggnadsentreprenör: Allan Wahlby Bruttoarea: kvm 130 kvm Byggnadsår: 2017.

 

Arkitekten beskriver:
Birgitta Burling, min beställare, ville ha ett mussäkert hus. Eftersom detaljplanen inte tillät ett hus på pelare byggde vi en mussäker sockel med lutande plan.

Vi valde att se huset som en del av landskapet. Som en sten bland stenarna på den vidsträckta slätten. Den påminner om stenen man lekte på när man var liten. Stenen som var så hög att man inte fick klättra upp på den, och som när man väl kom upp hade en häpnadsväckande utsikt. Huset är placerat vid vägen och döljer den hemliga trädgården. Placeringen skapar rum med olika mikroklimat. Ett varmt öppet rum i söder och ett privat svalt rum mot norr.

Huset förändras och anpassas efter årstiderna. På vintern värmer man bara en del av huset och på sommaren förvandlas hela tomten till bostad. Varje rum nås direkt från trädgården. Ytterväggarna nöjer sig inte med att vara en begränsning mellan inne och ute. Man kan duscha, gå på toaletten, stå på scen, laga mat, sova och bada i väggarna.
Anna Chavepayre

Mer innehåll om ämnet

Tre ord i tiden

Kvartalsarkitekturens intåg, tvättsvampsstaden suger upp översvämningar och well-indexet ger oanade möjligheter till mer pappersarbete. Tre ord från arkitekturhösten.  Kvartalsarkitektur Att…