Spökkök breder ut sig i städer som sägs kräva läkning. Samtidigt startas det geoparker på landsbygden, visar Arkitekturs spaning.

1. Geopark
Världsunika Platåbergen är Sveriges första globala geopark. Sedan 2015 har Unesco inventerat denna typ av naturmiljö över hela världen. Platåbergslandskapet sträcker sig över 3 690 kvadratkilometer rakt igenom nio kommuner i Västergötland. Det unika landskapet är rikt på fossil och här finns några av världens äldsta meteoritfynd. Det blottade urberget är 1 700 miljoner år gammalt, och vart och ett av de femton platthövdade bergen bidrar med sin historia till den geologiska berättelsen. Platåbergen sträcker sig från Halleberg i väst till Billingen i öst, och från Kinnekulle i norr till Ålleberg i söder. Unescos globala geoparker utgör ett kunskapsnätverk där bevarandet av naturmiljöer kombineras med främjande av hållbar naturturism. Kan vi se fram emot ett nytt Naturum placerat på en ny arkitektonisk verkshöjd?
Malin Zimm

2. Spökkök
Fenomenet ”ghost kitchen” har nått Stockholm. På en parkeringsplats i Solna Business Park eller vid Norra Länken står byar av svarta baracker utrustade med fettavskiljande avlopp och snabbt wifi. Hit kommer inga matgäster. I stället dubbleras populära restaurangers menyer av en parallell uppsättning kockar i ett spökkök, för hemleverans via hämtmatsapparnas bud. Kunden märker inget. På sätt och vis är alltihop en feberdrömsversion av Markelius och Myrdals moderna måltid som dyker upp i hemmet med en knapptryckning. Men i stället för mathiss till storköket leder nu luckan till en stor neonfärgad ryggsäck som cyklats till innerstan från ett industriområde. Enligt Financial Times kan dock affärsidén snart få ett abrupt slut. Den bubbla som ekonomijournalisten Andreas Cervenka kallar ”betjäntekonomin” lär inte överleva de nya spelregler som gör att gigföretagen inte längre kan få konstgjord andning från billigt kapital.
Björn Ehrlemark

3. Stadsläkning
Begreppet stadsläkning används för att beskriva ”hur man råder bot på någon form av åkomma som drabbat stadskroppen och helar den”. Kroppen som metafor för staden är (ursäkta) gammalt som gatan. Stadens trafikleder är dess blodomlopp. Proppar och förträngningar löses med kärlvidgande nitroglycerin eller en bypassoperation. Ibland är trafiklederna infekterade sår som kräver omläggningar. Det är lätt att förstå metaforens tjusning. Eskilstunas kommun har fallit för frestelsen och använder nu ordet stadsläkning för att beskriva sitt integrationsarbete. Genom att överbrygga stadens fysiska och mentala avstånd och skapa miljöer som uppmuntrar till möten mellan olika grupper ska staden ”läka ihop”. Återstår att se om medicinen blir ett beskt piller för kommunen att svälja och om det funkar utan oönskade biverkningar.
Veronica Hejdelind