Arkitekten Léonie Geisendorf har avlidit vid en ålder av 102 år. Charlie Gullström minns ett livsverk som går till historien.

Den internationellt erkända arkitekten Léonie Geisendorf har gått bort. Den 17 mars somnade hon in fridfullt i sin bostad i Paris.  Hon skulle fylla 102 år den 8 april och har varit en förebild för flera generationer svenska arkitekter.
Tillsammans med sin man, schweizaren Charles-Edouard Geisendorf öppnade hon kontor i Stockholm 1950. Arkitektkontoret uppmärksammades redan i slutet av 1950-talet för sin uttrycksfulla och omsorgsfulla hantering av obehandlad betong. Entréhallen i S:t Görans gymnasium är ett gott exempel liksom Villa Delin i Djursholm. I båda fallen en stark tredimensionell rumsupplevelse och en särskild ljusföring som helt enkelt ger varma och soliga interiörer – av rå betong. Förstlingsverket Villa Ranängen i Djursholm från 1950 är unikt ur såväl kulturhistoriskt som arkitekturhistoriskt perspektiv och bör bevaras för eftervärlden, menar arkitekturhistorikern Fredric Bedoire och jag själv, som har uttalat oss i överklagandet av ett pågående bygglovsärende, föranlett av att nuvarande ägare önskat genomföra en tillbyggnad.

Mästerverket som kontoret arbetade med i 13 år, Katolska kyrkan i Kungsträdgården, blev tyvärr aldrig byggt. Den omsorgsfullt skulpterade fasaden i betong möter gatan med en öppen portik i varierande höjder. Portiken silar stilfullt in ljuset från väster och ger lyster åt de ståtliga pelarna som bär upp kontorsvåningarna ovanför. Man kan undra varför det inte blivit fler märkesbyggnader i Stockholms stad. Var Léonie Geisendorf för tuff, för odiplomatisk, gjorde hon sig omöjlig? Eller var det kanske så att Sverige vid tiden inte var moget för Léonie Geisendorfs uttrycksfulla arkitektur?

Inför 100-årsjubileeet 2014 uppmärksammades Léonie Geisendorfs arkitektur i en utställning på Arkitektur och Designcentrum i Stockholm (ArkDes). ArkDes kommer inom kort arkivera helheten av Geisendorfs verk och härmed tillgängliggöra hennes bidrag för allmänheten.